fredag 20 december 2013

Avigsidan med att äta mediciner, de blir bara fler och fler

Jag tar regelbundet blodprover pga att jag tar Lithionit. Det är bl.a. för att kontrollera att Lithiumhalten ligger på en bra nivå och att sköldkörteln producerar sitt hormon som den ska. Denna gången hade jag dåliga värden för sköldkörteln, den producerar inte tillräckligt med hormon. Detta måste medicineras.

Så nu får jag lägga till en ny medicin på min lista. Den börjar bli lång.

Snodd bild

torsdag 21 november 2013

Att ta ett steg utanför mig själv, att iaktta vad som händer

Jag dras med så i höstens alla färger, får en energiinjektion och flyger högt upp, närmar mig extas. Så faller alla löven av och jag faller jag med, i sorgen att det är över, färgerna är borta, livet har kommit så nära döden det kan utan att förintas. Jag sörjer det färgglada som är väck, gone by the wind. Underbart är alldeles för kort.

Det är så lätt att flyga högt uppe, så ljuvligt. Och ack så förargligt att dunsa ner i tungsinnet. Jag vet att det alltid blir så, ändå är jag aldrig beredd. Bollen faller alltid ner på marken. Men det är ju så att den blir liggande om jag inte plockar upp den igen. Jag vill inte stanna därnere. Ska jag kasta bollen högt en gång till? Eller bara rulla den på backen?

Jag står här utanför och ser på mig själv. Förstår och försöker acceptera att jag fungerar så här, som en berg-och-dal-bana, och att jag duger som jag är.

torsdag 31 oktober 2013

Varför allt detta socker?

Jag tycker om att laga mat ifrån scratch men ibland tycker jag att det är skönt med färdigmat. Färdigmat kan man ha de dagar man har tidsbrist eller ont om ork och inspiration. Det händer emellanåt. Det finns dock ett problem med färdigmat. Jag förstår inte varför det är socker i var och varannan produkt man köper. I efterrätter och kakor kan jag tycka att man får räkna med att socker ofta är en huvudingrediens. Men i riktig mat som t.ex. köttbullar, fisksoppa eller bernaisesås, varför har man över huvud taget socker som ingrediens där??? Socker behövs inte för smakens skull. Jag har aldrig socker när jag lagar mat. Utom i efterrätter och kakor, och då minimerar jag sockerhalten så gott det går.

Kan det vara så att producenterna vet om att folk ofta är omedvetet sockerberoende? Att folk gillar matvarorna och att kroppen 'kräver' att få äta det igen, för att kroppen känner av sockret och vill ha mer? Ja, det är i alla fall vad jag tror. Jag ska ta och skriva till de producenter där jag upptäckt att de har socker i färdigmat och klaga så får vi se vad som händer.

torsdag 10 oktober 2013

Välja sida

Kan inte bestämma mig för vilket som är bäst. Att nå höjder av lycka och glädje och sedan obönhörligen ramla ner i svackor av utanförskapskänslor och deppighet. Eller att stanna harmonisk i mitten. Fast jo det kan jag. Lyckorusen är inte värda sitt pris.

Vad det var som fick känslorna att skena mot extas den här gången vet jag inte riktigt. Men jag fick stopp på det, svackan som kom efter blev inte särskilt djup tack och lov.


Bilder från Rövarekulan, Skåne oktober 2013

torsdag 19 september 2013

Vila i frid

Jag har länge värjt mig för att läsa både bloggen och boken, rädd för vilka känslor de skulle väcka. Jag pratar om Kristian Gidlund med bloggen I kroppen min och boken I kroppen min : resan mot livets slut och alltings början

Anledningen till att jag kände till Kristian Gidlund var för att Gustaf Norén i Mando Diao på alla tre konserter jag sett i år berättat om sin vän och hans sjukdom, att han var döende. Men som sagt, jag har värjt mig.

Kristian Gidlund avled i tisdags, den 17 september. Igår, den 18 september, fanns plötsligt boken framför mig på personalbiblioteket och jag kände att nu är det dags att läsa. Jag började läsa och jag kunde inte släppa taget om den, jag sträckläste den till sent på kvällen, till sista sidan.

Det är en fantastisk bok. Han är så närvarande i sin text, så närvarande i sitt liv, sina upplevelser i livet och av sjukdomen. Han hyllar livet och uppmanar läsaren att verkligen känna efter vad som är viktigt här och nu. Han skriver vackert. Sorgligt men vackert. Han är så stark mitt i allt elände.

Jag säger bara LÄS! Visst väcker det känslor. Sorg självklart. Men den starkaste känslan jag kände var kärlek. <3<3<3

tisdag 17 september 2013

Mer jul, ge mig, mer jul

Sitter här och längtar efter julen. Det har väl inte hänt sedan barnsben. Jag har som vuxen alltid känt mig stressad inför julen och alla måsten. Men i år blir det jul i vår Nya Lägenhet:

hänga upp adventsstjärnor i nya fönster
hitta platser åt tomtenissarna
låta lukten av lussekatter sprida sig i rummen
skåla i glögg
slå in en klapp

Jag ska göra så lite som möjligt och bara myyysaaa


snodd bild


tisdag 6 augusti 2013

fredag 31 maj 2013

Arbetar på en text

Skriver på något jag inte vill publicera ännu, det är därför det är alldeles tyst här på bloggen.

Återkommer när jag har något färdigt att dela med mig till er.

tisdag 7 maj 2013

Peppar, peppar, ta i trä

Att få lov att må så här bra, det trodde jag inte var möjligt för mig längre. Det var så länge sedan sist. Djup, förankrad glädje som håller i sig, som ligger kvar på samma sköna nivå, som inte dyker ner i ett vacuum av deppighet.

Jag som trodde jag var kroniskt lättdeprimerad. Jag var glad så sällan och så kortvarigt. År ut och år in då jag känt kanske inte att jag varit olycklig, men i alla fall utan lycka.

Vad som varit befriande är att ha sålt huset. Att slippa ha alla måsten hängande över sig, att slippa oroa sig över att något oförutsett ska hända med huset. Det hade vi gott om under våra 15 år med det huset, oförutsedda problem. Flera gånger blev jag sjuk pga stressen det medförde. Visst vi bor i ett hus nu med, här kan också hända saker, men här är vi inte ensamma om att åtgärda det. Här är vi fler som kan dela bördan.

Stressen och oron som flytten medförde har till sist lagt sig och jag har istället kunnat njuta av min nya tillvaro i lägenheten.

En annan lyckobringare är att jag tar hand om mig och min kropp. Jag har hittat en bra massör. Efter en behandling där kommer jag ut helt revitaliserad, i harmoni. Helt underbart, en ren njutning. Jag har dessutom börjat gå på yoga två gånger i veckan. Tanken var att jag skulle öka på takten och gå på gympapass till sist. Nu vet jag inte. Denna lugna ryggyoga jag går på är så rätt. Lugna rörelser i ett lugnt flöde. Känns inte som jag vill öka på takten, inte just nu i alla fall. Det är en bra ledare där också, hon påminner hela tiden att man ska känna efter och bara göra de rörelser som känns rätt, inte pressa sig. Det tar jag med mig.

Jag välkomnar denna glädje och lycka jag nu känner. Jag är djupt tacksam över den så länge den stannar hos mig.

fredag 26 april 2013

Låtom oss bedja

Om du finns Gud
så skulle alla orättvisor vara uträtade
ingen ondska skulle existera
inget lidande
annars vore du inte allsmäktig

Teodicéproblemet är ett faktum
hur kommer du undan det kära Gud?

tisdag 23 april 2013

Panik - det handlar om kilona

Det är inte roligt nu när sommaren börjar närma sig och jag fortfarande ligger på all time high när det gäller vikten. Jag har alltså inte gått ner ett gram. Kläderna sitter tajt överallt. Magen är stor och rumpan är stor och överarmarna är stora och hela jag är en jätte. Jag blir bländad av min uppenbarelse när jag tittar mig själv i spegeln. Det är inte roligt längre!

Varför kan jag inte ha ett normalt förhållande till mat? Kunna stå emot suget. Det sug sug sugande suget. Och att känna mättnad efter en normal portion. Känna mättnad!

Hur ska jag kunna visa mig i bikini i sommar? Jag har inte ens lust att köpa en så stor bikini som behövs.

Jag förbannar medicinen som gett mig detta matsug, Zyprexa. Hade det inte varit för den hade jag varit 20 kg lättare. Att sätta ut den och byta ut den har jag försökt. Det fungerar tyvärr inte, I'm stuck with it.

Jag har dock inte gett upp. Jag ska gå ner i vikt. Det ska få ta lång tid, men jag ska gå ner. Jag ska bemästra suget med hjälp av mindfulness och öka min rörlighet så att jag gör av med mer energi helt enkelt. Och så lite GI-tänk. That's the plan. So help me God ;)

måndag 15 april 2013

Ljuvligt

18 grader har vi ute just nu måndag eftermiddag. Det är ljuvligt!

Solen värmer min stela, frusna kropp. Jag smälter och långsamt, långsamt kan kroppen slappna av. SÅ skönt med ljus och värme!

fredag 12 april 2013

Det ena leder till det andra...

Först kom massagen
mjukade upp musklerna
ett mjukt flöde startade i min kropp

Sen kom yogan med rörelser jag själv gjorde
lugna, mjuka

Idag kom dansen
så underbart att röra sig till musik igen
gick upp i det fullständigt

torsdag 11 april 2013

Dags att träna

Har inte tränat ordentligt sedan jag slutade cykla i oktober. Jag har bara gått promenader. Nu efter flytten har jag fått ont i ryggen igen och det beror nog på att jag är otränad.

I tisdags fick jag massage som var väldigt välgörande. Då kände jag att jag måste ta hand om mig mer. Så idag köpte jag årskort på Gerdahallen. Började så lugnt med ryggyoga, lugna rörelser för att få igång kroppen, speciellt avsedd för dem med ont i ryggen. Efteråt kändes det som jag kört igenom kroppen ordentligt, trots att det var så lugna rörelser. Det var riktigt skönt.

Nu har jag tänkt gå på ryggyoga två gånger i veckan till att börja med. Jag behöver röra mig och få igång kroppen lite mer än med bara promenader. Det är viktigt för mitt välmående, både fysiskt och psykiskt.

"Kroppen består till största del av vatten. Vattnet måste vara i rörelse annars blir det unket." Så sa en dansledare jag hade. Det tycker jag är en bra vinkling.

tisdag 2 april 2013

Fotona är min tidsmaskin

Vi har en digital fotoram som visar bilder från 2001 just nu. Barnen var små, E 5 år och Fi 1 år. Jag kan inte förstå att det är 12 år sedan, det känns som igår. Mina fina barn, så små, så tätt intill mig, så nära alltid. Det var intensivt, intensivt, intensivt. Sakta, sakta har de tagit sig längre och längre bort ifrån mig. De står, de går, de springer ifrån mig. Nu behövs jag bara när de behöver något, när något negativt händer, då kommer de till mamma.

Jag kan på många sätt sakna de där småbarnsåren. Åren rinner iväg utan att jag märker det. Vart tar de vägen?

fredag 15 mars 2013

Utan hus

Igår träffade vi köparna till huset på Handelsbanken. Det var dags för överlåtelse av huset och vi skulle (äntligen) få våra pengar. Det var en lättnad utan dess like.

Något jag borde ha sagt till dem: "Jag kan bara önska er lycka till. Ta väl vara på huset. Njut av kaminen och njut av uterummet och njut av trädgården med vackra träd. Det skulle gör mig ont i hjärtat om ni tar ner björken eller blodboken, men vad kan jag säga, det är ert hus och er trädgård nu. Förvalta det väl."

Jo jag önskade dem lycka till, det gjorde jag.

För egen del återstår det tio år av ansvar. De dolda felens förbannelse.

fredag 1 mars 2013

Infruset



Vi var på konsert för en vecka sedan. En "sitta-ned"-konsert på Konserthuset i Malmö. Det var Mando Diao som spelade låtarna från sin skiva med Fröding-tolkningar, Infruset. Det var kanonbra! De är duktiga musiker, och melodierna är så vackra.

Jag har lyssnat mycket på skivan innan, men den sista veckan har jag lyssnat ännu mer. Älskar harmonierna.

söndag 24 februari 2013

Utflykt

Vi skulle göra en utflykt så här på sportlovets sista dag. Fi ville inte till Köpenhamn så vi bestämde naturen istället. Stenshuvud. När vi kom ut kände vi att det blåste rätt bra från öster. Då var havet och ostkusten ingen bra idé.

Istället blev det Forsakar med Skånes högsta vattenfall på hela 10 m.



Har aldrig varit där på vintern förut. Det var läckert, mäktigt och magiskt med vatten och is.

lördag 16 februari 2013

Trivsel

Gött är det att ha bara någon kilometer ner på stan. Ta ett varv på stan bara så där en lördagsförmiddag. Och sonen fick jag med mig och allt.

Jag trivs med att vara sta'bo. :)

fredag 8 februari 2013

Komma i ordning

Nu har jag fått undan de flesta flyttlådorna. Ställt in saker i skåp och lagt in kläder i garderoberna. Det börjar likna något, det är inte så mycket kvar nu, bara att få upp tavlor på väggarna och lite annat småfix.

En sak är säker; det känns riktigt, riktigt bra. Här kommer vi att trivas.

lördag 2 februari 2013

Bättre och bättre dag för dag

Bättre och bättre dag för dag,
bättre och bättre dag för dag.
Bara glädje hjärtat rymmer,
strunt i sorgerna och alla bekymmer!
Om än ställningen är svag, så sjung med välbehag:
Ah-ah-ah-ah-ah-ah-ah!
Det går bättre och bättre dag för dag.


Ja, det känns väldigt bra nu :)

fredag 1 februari 2013

Fortsättning på följetongen

Idag fick vi tillträde till lägenheten. Då såg vi till vår glädje att säljaren hade lämnat kvar den vinkyl vi trodde de skulle ta med sig. Mycket glädjande!

Däremot hade de rivit ner all inredning på de två toaletterna. Fula hål i väggarna var det också på den lilla toaletten. :( :( :(
Jag ska kolla upp om de verkligen får lov att ta med fast inredning, som jag nog tycker att det var.


Avslutningsvis känns det otroligt bra med lägenheten. Tänk, där ska vi bo hädanefter, fantastiskt!!!! =D =D =D

fredag 25 januari 2013

Det är en framgångssaga!

Jag är oändligt tacksam över att mina mediciner finns även om det likafullt är surt att ta dem. Vad hade jag varit utan dem?

Med hjälp av medicinerna håller jag mig upprätt. Jag slipper de djupa dalarna och jag undviker att bli förvirrad. Tänk jag kan till och med krypa ur mitt slutna jag och säga vad jag tycker.

Till och med nu när oron slår sina klor i mig kan jag hålla det på avstånd. Som sagt, jag kan inte annat än vara tacksam, var hade jag varit utan mina mediciner? Vem hade jag varit?


torsdag 24 januari 2013

hemsökt

oron kommer och går
fortfarande
(det är mycket att oroa sig för)

oron formar sig i djupaste svart
oron tar fäste
klamrar sig kvar

jag blir alldeles
stelfrusen

Hade jag vetat att det var så jobbigt att flytta hade det aldrig blivit någon flytt

Jag är innerligt trött på att bo halvt i kartonger. Fast det lär jag ju få göra ett tag till när vi väl flyttat. Men då är det positivt, för då packar jag upp och kartongberget krymper i stället för att nu växa.

Det är jobbigt att flytta, så är det bara. Mycket att oroa sig för. Det säger även alla jag pratar med. Fast jag kan inte minnas att det var så jobbigt att flytta sist, för femton år sedan. Har kanske med åldern att göra...

Men jag är glad att vi flyttar och jag ser fram emot att bo i Lund igen.

måndag 21 januari 2013

Bio

Filmen från igår har etsat sig kvar i mitt minne. Scener ur filmen rullar förbi i mitt inre. Django unchained av Quentin Tarantino.

En prisjägare fritar en slav för att ha honom som hjälp när han jagar brottslingar. Tillsammans beger de sig till sist för att frita slavens fru. En modern western. Stundtals var den komisk, men allvaret smög sig sakta på. Inget för den känslige, där var scener som var riktigt otäcka.

Jag tyckte den var väldigt bra.

lördag 19 januari 2013

All time high :(

Det är för bedrövligt, vågen visar alldeles för mycket. Så här mycket har jag aldrig vägt förut, om man nu inte räknar när jag var gravid. Magen är enorm, jag ser verkligen ut som om jag faktiskt är gravid också.

Something has got to be done.

Förra gången jag gick ned i vikt inspirerades jag av en bok som hette Slut på sockersuget av Kathleen DesMaisons. Den fungerade väldigt bra för mig, jag gick ner 16 kg. Men nu är det ju så att jag har gått upp all vikt igen och mer därtill. Jag hatar denna jojo-effekt.

Nu har jag lånat mig en bok som ska ta tag i orsakerna bakom viktuppgången. Det handlar om att ändra beteende, inte bara för att gå ner i vikt utan för att också behålla vikten. Boken är inspirerad av buddhistiskt tänkande. Den heter Gå ner i vikt med mindfulness - finn din inre balans av Thich Nhat Hanh.




Nedräkning pågår

Nu är det bara två veckor kvar tills vi får tillträde till lägenheten. Två och en halv tills flyttlasset går. Vi bor i ett hav av flyttkartonger. Har ett par gånger fått leta upp saker som jag behövde men redan packat. Behövde t.ex. en synål för att peta ut en speta ur Filips fot.

Efter flytten har vi god tid på oss att tömma garaget, där finns en massa bråte som inte ska med. En del ville dock nya ägaren ha.

Det känns riktigt spännande, det närmar sig.

söndag 13 januari 2013

Det svämmar över

Fy för sören vad grejor man har! Jag har börjat packa nu och det tar ju aldrig slut! Väldigt mycket grejer har vi. Det svåra är att veta hur mycket av det vi har i källaren som får plats på det nya stället. Vinden var lättare att tömma. Där var det mest gamla leksaker, de har vi sålt och gett bort. I källaren finns allt möjligt bråte, vad kommer vi egentligen att ha nytta av, det är frågan? Tid tar det, massor. Många beslut är det.


fredag 11 januari 2013

En dag i taget

Jag satt i måndags kväll och funderade över hur jag skulle klara av att jobba på tisdagen igen. Då hade jag varit ledig i tio dagar. Avkopplande ledighet, där jag varvat packande av flyttlådor med att titta på film och vara ute och gå.

Nu är arbetsveckan slut. Jag klarade av den :) Jag har tagit en dag i taget och det fungerade.

lördag 5 januari 2013

Vissa mäklare är riktiga myglare

Jag förstår inte hur vissa mäklare vågar mygla när det gäller detaljer kring en bostadsförsäljning, bara för att klämma ut några extra tusenlappar ur köparen och få sig tillgodo några extra hundralappar själv. Tänker de inte på sitt rykte? Speciellt nuförtiden när det finns sociala medier där man snabbt kan sprida information, good or bad...

Själv råkade vi ut för "garderobstricket" när vi nu köpte lägenhet. På ritningen var det utritat en garderobsvägg i ett av sovrummen. Vi trodde naturligtvis att garderoberna då var inkluderade eftersom de fanns med på ritningen. Men nähä. Vid kontraktskrivningen säger säljaren att garderoberna inte ingår. "Nej de är ju inte inritade enda intill väggen i ändarna på ritningen" säger mäklaren snabbt. Jag och F kände oss snuvade på kakan, men vi bråkade inte, utan insåg bittert att vi naturligtvis borde frågat mäklaren tidigare ifall garderoberna ingick. (Jag vet inte om garderober är att räkna som fast egendom som det är i byggnader enligt Jordabalken. En lägenhet är ju ingen byggnad.)

Några dagar senare får vi ett brev (som vi bestämt) om saker som säljaren ville överlåta till oss. Bland annat lite byggmaterial på vinden, gardinstänger, en tjock-TV mm. Dessutom vill de sälja garderobsväggen till oss, för 15.000 kr, halva nypriset, "som hittat". Jag trodde inte mina ögon. Vi hade ju trott att de behövde ha med sig garderoberna till sitt nya boende, att det var därför de inte ingick, men nu kändes det som om de bara ville klämma ur oss lite mer pengar, garderoberna var de inte intresserade av för egen del. Och mäklaren var helt med på det. Så jävla sniket!

En sak är säker, vi är inte intresserade att köpa garderoberna för så mycket pengar. Då köper vi hellre nya på IKEA och monterar själva. Så nej tack.

Och nu frågar väl ni, vem var mäklaren? Nej, jag säger inget än, kanske säger jag det inte alls. Nu ska vi först få tillträde, sen får vi se om jag berättar. Det viktiga för mig är att berätta ATT sånt här kan hända så att ni läsare undviker det.



PS Kan ju tilläggas att säljarna inte var nöjda med det pris de fick för lägenheten, kanske var det därför de ville ha ut mer. Men jag förstår inte att mäklaren kan vara med på noterna.

tisdag 1 januari 2013

Nytt år nytt liv

Nyårsdagen, 1 januari. Det känns fräscht. En nystart är här. En chans att nollställa sig själv och börja om från början. Ett bokslut över vad som har varit bra och vad som har varit dåligt.

Det sammanfaller väl med vår flytt i februari. Jag rensar bland våra saker och packar bara det vi verkligen vill ha med oss. Rensar och gör bagaget lättare.

Ett nytt liv.