Secret gig med Mando Diao

Det är inte varje dag man lyckas vinna biljetter till en konsert. Igår var det dags för the secret gig med Mando Diao.

Hade fått anvisningar om att ta oss till Båstad. Där väntade bussar som slutligen körde oss till kanten av Hovs Hallar. Intill en restaurang hade de riggat en stor scen. Arrangörerna hade fixat mat och dryck att köpa i väntan på konserten. Bakom scenen väntade havet och senare en vacker solnedgång. Magiskt.

Vädret var perfekt. Lagom varmt, sol med enstaka moln. ca 2000 personer som var i stämning, förväntansfulla. Vi ställde oss långt fram, jag vill gärna se ansiktet på den som spelar, se alla ansiktsuttryck.

Så drog de igång. Det var ösigt från början till slut, även de lite lugnare låtarna kändes ösiga. De spelade låtar från hela sin karriär, gammalt blandat med nytt. Long before rock'n'roll. Strövtåg i hembygden. Romeo. Bara för att nämna några. (Jag var dock lite förvånad att de spelade så få låtar från nya plattan. Jag saknade speciellt Child, Baby och Make you mine.) Det blev många låtar, de höll på i nästan två timmar. Kändes som om de hade kunnat hålla på hur länge som helst. Jag hade definitivt kunnat lyssna på dem och dansa hur länge som helst. <3 <3 <3 <3 <3 Det var verkligen en höjdarkonsert. Bandet utstrålade glädje, det bara lyste om dem. De hade roligt, det syntes. Jag hade roligt, jag hoppas det syntes ;)Det var FEST, musikfest!!!! Fredde spelade in några av låtarna. Här är en av dem:

Lyckan är total

 Senaste månaden har det släppts två bra svenska plattor av två favvoband. Aelita med Mando Diao och Tigerdrottningen med Kent.

Lyckades få biljetter till Kent's spelning i Köpenhamn, efter att ha misslyckat med spelningen i Lund. Körde på chans innan jag hört plattan, och det visade sig vara rätt. Tigerdrottningen är stark. Kent är som vanligt att lita på.

Jag har dock lyssnat mest på Aelita. Kände ett visst motstånd mot deras nya stil från början. De har gått från rock-Mando till älskade vis-Mando och nu synth-Mando. Kände väl att jag lyssnat mitt på synth på 80-talet. Men detta är visserligen mycket synthar, men det är inte synth á la 80-tal. Detta är något helt annat och jag gillar det. Först tyckte jag musiken var lite långtråkig, enkel och för repetetiv, men den har vuxit. Vuxit rakt in i mitt hjärta. Det repetetiva är en del av livet, och det är vilsamt och vackert.

Någon konsert med Mando räknade jag inte med i Sverige, deras tour gick längre söderut i Europa. Men så idag. Jag vann biljetter till en secret gig. Någonstans i närheten av Båstad. Om två veckor. Yiiiihaaaa!!!!!!!!!!