Stolt över mig själv

Jag har äntligen krossat matmonstret och börjat gå ner i vikt. Jag började i november och har nu tappat 8 kg, dvs 2 kg/månad. Det har börjat märkas på byxorna, de har blivit lite större ;) Så skönt så. Jag behöver dock gå ner ytterligare 12 kg för att nå trivselvikten. Det kommer att gå.

Jag följer ingen särskild diet utan äter det jag tycker om, men jag äter mycket mindre. Det gäller att göra av med fler kalorier än vad man stoppar i sig förstås, därför är rörelse varje dag jätteviktigt. Tre gånger i veckan går jag snabb stavgång i 6 km för att bränna lite fett. Annars går jag långa promenader eller dansar. Och så gör jag yinyogan.

Sen ska man hålla vikten när man är klar, det blir den stora utmaningen. Får inte börja tröstäta, kvällsäta eller äta för stora portioner.

Fylla på med lite kultur

Maken och jag gjorde en utflykt till Dunkers i Helsingborg idag medan sonen gick på bio med sina kompisar.

Det var Michael Kviums måleri och Vivian Maiers foton som lockade oss.

Kviums måleri var rätt groteskt men samtidigt lockande att titta på. Lite blandade känslor alltså. Maier hade idel gatufoto, och det var intressanta bilder många av dem. Väl värt ett besök dit alltså.

Det var värdefullt med en liten utflykt för förhållandet. Vi går ju hemma båda två och nästan tär på varandra, så utflykten kändes bra.

Och så var det sömnen

Jag har kapitulerat för insomningsmedicinen. Innan låg jag i sängen och vred mig i flera timmar innan jag tog den, med hopp om att kunna somna utan att ta tabletten. Nu tar jag den direkt när jag går och lägger mig, så somnar jag tidigare, och vaknar tidigare på morgonen.

Jag har spänningar i hela kroppen, framför allt i axlar, nacke och käkar. Jag tror det är därför jag inte kan slappna av och somna.

Förhoppningsvis kommer det en dag när jag på kvällen inte bara är trött utan också sömnig. Då ska jag prova att somna utan Stilnoct igen.

Snart flyttar hon hem :)

Min dotter har bott i London i ett halvår, men om tre veckor flyttar hon hem. Jag har saknat henne väldigt mycket. Inte för att jag ser så mycket av henne här hemma, men vi slänger i alla fall några ord när vi ses i köket. Och jag kan ge henne en kram då och då.

Jag hoppas att vi kan hålla vårt löfte och låta henne bo hemma gratis när hon pluggar. Allt hänger på om maken lyckas få jobb snart. Sen vill hon väl i och för sig flytta hemifrån efter en tid, men då blir det i alla fall här i närheten.

Rörelse är grunden till välmående

Vetenskapens värld var intressant i måndags, det handlade om träning. Att träning är bra för oss vet vi ju sedan länge. Det har forskats mest på konditionsträning. Här hade de gjort tester med styrketräning och sett att styrketräning och konditionsträning aktiverar helt olika delar av hjärnan. Båda behövs.

Jag har tyvärr aldrig gillat styrketräning, men jag inser nu att jag behöver börja. Styrketräningen påverkar de delar av hjärnan som har med minnesfunktionerna att göra. Det kan säkert hjälpa mot mina problem med minnet och koncentrationsförmågan. Det har även effekt på demens demens. Styrketräning kan kanske inte motverka demens, men så länge man håller på skjuter man insjuknandet framför sig.

Jag har inte råd med gym så jag får väl börja gå till utegymmet i Stadsparken, det är gratis. Kanske köpa ett par hantlar.

Den enda pulshöjare jag har är stavgången. Jag har gått en gång i veckan i 1,5 timmar. Nu sa de att man ska träna minst 30 minuter tre gånger i veckan. Därför går jag nu stavgång tre gånger 60 minuter i veckan. Övriga dagar promenerar jag vanligt.

När jag har gått ner i vikt 10 kg till kan jag börja jogga igen, det blir en bättre pulshöjare än stavgången.

Vilken gudomlig eftermiddag

I dag var det andra gången vi träffades. Sex personer hemma hos Eva. Vi gjorde massage, speglingsövningar och mediterade. Vi gav och vi tog emot. Stundtals under övningarna var det lite jobbigt, men nu efteråt känns det helt himmelskt.

Jag är så oändligt tacksam att jag kunde delta i detta. Underbara människor och fantastiska, energigivande övningar.

Tack Lise för att du gjorde dessa möten möjliga, jag ser så fram emot nästa tillfälle!