lördag 28 januari 2012

Hjärnkoll

Kom ihåg att gå in på Hjärnkolls hemsida då och då: http://www.hjarnkoll.se/

Där hittar du alla bloggare, folk med psykisk ohälsa av olika slag, och anhörigas bloggar. Där finns även en rad kända personers berättelser om sin syn och erfarenheter av psykisk ohälsa. Mm mm.

Hjärnkoll är viktiga eftersom de arbetar med attitydförändring kring psykisk ohälsa.

fredag 27 januari 2012

Why some die young?

Mina tankar går hela tiden till min kollega. Så sorgligt alltihop. Hon dog i helgen efter ca 2 års sjukdom i cancer, klarade inte en lunginflammation hon dragit på sig. Hon blev bara 38 år. Kvar blev man och två döttrar, 11 och 9 år. Åh, tårarna rinner bara jag tänker på det, det är fruktansvärt, så orättvist.

Det startar väldigt många tankar och känslor i mig. Får perspektiv på livet, vad som är viktigt och inte.

Jag tänder ett ljus för dig...

Engagemang - yes

Vad jag uppskattar engagerade lärare! En lärare som brinner för sitt ämne får eleverna med sig. Jag är så tacksam för E's musiklärare som fått henne börja spela igen. Senaste månaden har hon övat för en välgörenhetskoncert. Hon spelar keyboard i ett band. Jag har inte fått sitta och lyssna i samma rum, men jag hör henne spela nerifrån källaren. Hon är mycket duktig.

Igår var koncerten och det blev riktigt lyckat. Många bra unga musikbegåvningar fick uppträda inför en tänd publik. Och vad mycket pengar som samlades in till Gambia! Det var lottförsäljning och auktion och Fi ropade in en skärbräda :)

Bäst var givetvis musiken, och allra bäst var att se E spela med sina kompisar.

lördag 21 januari 2012

Nu är det min tur att vinna en storvinst

Har inte varit utanför dörren idag. Vet inte hur jag ska röra mig utomhus när jag inte kan promenera. Att ta en cykeltur i fallande snö och blåsigt väder känns inte alls lockande. Får roa mig härinne istället. Har eldat, bäddat om,  tvättat och virkat. Lyssnat på SR1 om Juholt. Och kollat efter nytt boende i Lund.

Vi har tröttnat på vår stora trädgård, orkar inte med att pyssla om den så mycket som krävs. Har tröttnat på att pendla. Jag är dock kräsen när det gäller det nya boendet, det är mycket som ska stämma. Jag sätter mig t.ex. inte på Klostergården, Gunnesbo, Nöbbelöv, Norrra Fäladen eller Linero. Det finns ingen anledning, då bor vi bättre här. Har hittat en lägenhet som är helt perfekt, förutom en sak; priset. Behöver vinna på lotteriet för att det ska gå ihop. Men vi har inte bråttom. En dag dyker säkert det nya boendet upp, det är bara till att ha tålamod.

torsdag 19 januari 2012

Socialt umgänge?

Jag förundras över min sons sätt att 'umgås'. Då sitter han framför sin dator och spelar ett spel samtidigt som han skypar med en av sina kompisar. Kompisen spelar samma spel, men de spelar inte online, utan var för sig... Förr kom de i alla fall hem till varandra, och turades om att spela på en dator. Nu är tydligen det viktigaste att få spela så mycket som möjligt. Vad ska det bli av vår ungdom som bara vill sitta framför datorn... ;)

onsdag 18 januari 2012

3 filmer

Såg på bio den underhållande Sherlock Holmes - A game of shadows. Välgjord, rolig och med mycket slowmotioneffekter. Ett rappt tempo både i dialog och händelser. Jag hade inte så höga förväntningar och blev glatt överraskad, den var riktigt bra.

Låg i soffan här hemma och såg den gamla Jesus från Nazareth från 1977. En långsam, stämningsfull film på bara 6 timmar... Jag kände igen den, så jag måste ha sett den som barn. En mycket väl berättad historia om Jesus som han ser ut i mina ögon.



Till sist en miniserie som var som ett knytnävslag i magen, i alla fall bitvis. Det var This is England -86, uppföljaren till This is England. Handlar om ett modsgäng. Smutsig och äkta socialrealism, några våldtäktsscener blev nästan för mycket.

Helt olika typer av filmer, men jag vill rekommendera dem alla tre.

lördag 14 januari 2012

Och så strejkar foten

Jag drog på mej en fotskada när jag promenerade förra helgen. Har haft ont sedan dess. Vårdcentralen trodde det var hälsporre. Det kan alltså ta tid att läka, låååång tid.

Det hela är oerhört frustrerande. Plötsligt får jag inte lov att promenera. Hur rör man sej då när det är nollgradigt och blåser ute? Det går ju att cykla, men det är inte helt behagligt, det blir ingen långtur. En sådan här dag när det är soligt ute för en gångs skull så vill man ju vara ute länge.

Känner mej orörlig, som i ett fängelse :(  Och inte kan jag gå i skogen :(

torsdag 12 januari 2012

Frigörande dans

Håller tillbaka smärta, håller hårt, vill inte tappa den i golvet så att den splittras. Vill inte gå i kras, vill inte bli en våt fläck. Inte just nu. Vill vara hel. Vill orka med livet med ett glatt leende på läpparna. Så som alla andra jag möter. Så som alla.

Men smärtan finns där, kroppen viskar tydligt på sitt sätt att det är dags att ta det lugnt. Låta smärtan ta sin rättmätigade plats. Lyssna viskar den. Lyssna på mig viskar kroppen. Så är det just nu, det är bara att acceptera.

Jag har PJ Harvey's Let England shake igång på Spotify. Jag bryr mig inte om texten, känner istället musiken röra sig genom min kropp. Varje instrument, varje tonläge, hennes stämma. Så kommer dansstegen, äntligen kommer små steg av dans genom min kropp. Jag har saknat det så. Jag har längtat, det var så länge sedan sist. Dansen är vägen till att förlösa smärtan. Skönt att kroppen äntligen orkar svara på musiken. Rörelserna är små, små, knappt synliga, men det är rörelse. Mjuk, fin rörelse som så sakta kommer att frigöra smärtan. Det behövs inga ord, endast rörelse.

Hur bemöta föraktet?

Har flera gånger sista tiden varit i samtal med folk som skojar föraktfullt om psykisk ohälsa. Hur ska man bemöta det? Skoja om saker ska man väl få göra. Psykisk ohälsa är inget heligt. Det är det här föraktet jag reagerar på. Jag har dock inte haft modet att ta en diskussion, mest för att det är så laddat för mej, jag kommer bergis att bli väldigt känslosam och det orkar jag inte.

onsdag 11 januari 2012

Sova vidare

Hela kroppen stretar emot; vill inte prestera, vill inte vara bland folk, vill lugn och ro istället. Vill ligga kvar i sängen på morgonen och sova vidare. Det går för fort. Vill ingen ansträngning.  Kroppen talar sitt tydliga språk. Kroppen beter sig som när jag har en depression, bara det att jag inte är nedstämd till sinnet.

Så vad göra? Hemma kan jag ju inte stanna hur gärna jag än vill. Det är bara att tvinga sig själv att gå till jobbet.


söndag 8 januari 2012

Snön, var är du?

Det är till att masa sig ut trots att vädret inte lockar. Fyra nyanser av grått är en viss överdrift. Moln som hänger tunga och låga. Jag längtar snön, det vackra vita att täcka landskapet. Det lyser upp både utomhus och inombords. Hög, klar och kall luft att andas djupt ner i lungorna, att friskas upp av. Bäst av allt, att ta en vända på skidorna.

Det blev en rask promenad idag i alla fall. Frisk luft och lite rörelse gör susen för både kropp och själ i alla väder.

Sömn

Tidig morgon, huset är tyst och sovandes. Jag ( ! ) är uppe först. Normalt är att när jag väl somnar kan jag sova bort halva nästa dag, det är en medicin som gör att jag sover så  djupt. Trist är dock att jag knaprar sömnpiller igen, trots att jag är ledig. Ikväll hoppas jag i alla fall kunna somna av mig själv eftersom jag är uppe så tidigt.

Jag avskyr pillerknaprande, framför allt sömnpiller. Jag skulle göra allt bara för att få slippa dem. Sover gör jag på dem, men det är ingen bra sömn, jag är trött dagen efter. Lite som dagen efter man druckit för mycket vin. Jag blir sliten när jag går på sömnpiller för länge.

Jag har dock inget val, för går jag för många nätter utan sömn ramlar jag över i psykos and I don't want to travel that road again.

lördag 7 januari 2012

Förbannad

Fick höra idag att man genom Civilingenjörernas Förbund kan köpa sig förbi vårdköer. Jag blir så förbannad. Är det vårt fria, demokratiska Sverige? Det ska fan inte få förekomma! Att få bra, snabb vård ska inte vara ett privilegium för en viss grupp, det ska vara en rättighet för alla!

fredag 6 januari 2012

The one who searches will find

Runt omkring mej attraheras folk av varandra, greppar sej fast i varandra med orden som krokar. Dansar långdans med ögonen fastsugna i varandra. Det rullar på, orden som kulsprutor, utan pauser, allting överlappandes vartannat, ett hetsigt pingpongspel.

Och så vi då som är av den andra sorten, som behöver pauser för att få utrymme. Vi som repellerar de flesta andra, som bara hittar några få själsfränder. Vi som överlever i känslan, i ordlösheten. Står ofta gapandes och tittar på med stora ögon, längtansfulla. Söker gemenskap, finner den över milsvida landskap.




Inspirerad av: http://ingrodd.blogspot.com/2012/01/istalletmed-den-stora-tomheten.html

onsdag 4 januari 2012

tisdag 3 januari 2012

Att göra det enkelt för sig

Att göra middagar så enkla som möjligt har blivit ett vinnande koncept för mig. Då går det att ha gäster hemma utan att vara på gränsen till nervsammanbrott när gästerna kliver in genom dörren. Det blir inte sämre mat för det,  bara enklare recept som sköter sig självt och inte kräver så mycket pyssel. Och sen är det ju det att jag lärt mig delegera arbetsuppgifterna också...;)

Nu hade vi till och med gäster både nyårsafton och nyårsdagen, det gick hur bra som helst. Simple is queen.