Nu känns det extra special supergött

Semester! Hela tio långa härliga dagar framför mig! Jag har laddat med böcker och garn och så har jag tänkt dra några penseldrag också. Jag 'mjuter'....

Lyx dessa förvärvsarbetande dagar

Visserligen är det himla motigt att gå upp på morgonen när resten av familjen får ligga kvar i sina sängar och sova. Men det har ju sina fördelar också, och det är att komma hem igen på eftermiddagen. Då är diskmaskinen urplockad och disken iplockad. Elden brinner i braskaminen. Maten står på spisen. Allting är fixat. Så då kan jag också känna mig lite ledig. Det känns lyxigt.

Och så har jag bara två dagar kvar att jobba detta året.

Julhälsningar

Jag har lagt ner det där med julhälsningar via snailmail, de går iväg digitalt istället. Men jag får dåligt samvete ändå när det dimper ner julhälsningar från andra i brevlådan. Det är allt lite finare med julhälsningar per brev, extra speciellt om de har ett foto med. Det är riktigt planerat och organiserat. Men, men...

Jag önskar i alla fall alla (!) mina läsare en riktigt God Jul 2011!

Krypa ihop under täcket

Det är tunga dagar nu och svårt att komma ur sängen. Vill helst krypa ihop under täcket och stanna i värmen. Kroppen är seg och tung och motsträvig. Har inte cyklat denna vecka, orkar knappt gå till bussen. Vill ligga kvar där under täcket vill jag.

Det är årstiden som spökar och mörkret som gör kroppen tung och ovillig. Men jag kämpar på. Imorgon är sista dagen sen är jag ledig fyra dagar. Jobbar fyra och SEN är jag ledig tio dagar. Då kan jag stanna i värmen under täcket, varje morgon om jag så vill. =D

Lättnadens suck

Sotaren var här idag. Vi har fått klartecken att elda igen. Ingenting var förstört efter att ljuset i lyktan smält och runnit in i kaminen.

Jag drar en lättnadens suck. Hade sett framför mig att vi aldrig fått elda mer i våran nya kamin.

Hädanefter ställer vi ingenting ovanpå kaminen. Inte ens ett litet värmeljus i stenljusstake.

Snillen spekulerar

Det är intressant att lyssna på dem, de där nobelpristagarna. Det är spännande att de samlar dem allihop varje år i detta tankeväckande samtal i Bernadottebiblioteket på Stockholms Slott.

Sammanfattningsvis 2011: det hänger mycket på oss vanliga döda, hur mycket vi intresserar oss för och tar till oss av vetenskapen. Skolan har ett stort ansvar i hur mycket anknytning vi får till vetenskapen. Och sist men inte minst; att vi väljer bra politiker, politiker som lyssnar till vetenskapens rön.

Julen är här...eller?

Julstämningen vill inte riktigt infinna sig. Jag har bakat pepparkakor och lussekatter (4! omgångar). Jag har satt upp adventsljus i fönstren. Tomtenissarna är också på sina platser runtom i huset. Glögg har vi druckit både den ena och andra dagen. Julklapparna är inhandlade och inslagna. Till och med lyssnat på julmusik har jag gjort.

Kanske kommer julstämningen när vi hugger vår gran på fredag och pyntar den med barnens alla alster. Kanske. Men det är det att barnens ögon inte tindrar mer, julen är inte längre något speciellt för dem. Julen är barnens. Julstämningen infinner sig kanske inte förrän jag får barnbarn... ;)

Ett gott liv

Lade ifrån mig Ann Heberleins bok precis, utläst, sträckläst över helgen. Jag tycker mycket om det hon skriver. Hon filosoferar kring alla möjliga begrepp som t.ex. godhet, minne, barn, sjukdom, moral, frihet, mening. Och så berättar hon om hur förläggaren till boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva pressade henne till att genomföra intervjuer, möten med läsarna osv trots att hon var sjuk. När hon skrev den boken var hon sjuk. I denna nya Ett gott liv är hon frisk.

Jag citerar slutraderna i boken:

 "Det är svårt att vänja sig vid att bli frisk, för det innebär också att man förstår, verkligen förstår, hur sjuk man har varit. Men, tänker jag, en människa måste också kunna gå vidare, släppa skammen och självklandret som kommer med insikten. Det är först då, när man har förlåtit sig själv och sin ofullkomlighet och accepterar sina brister som man är fri. Fri att leva. Det måste börja där, det goda livet, i friheten att vara sig själv."

Så sant så.

Hur klantig får man vara?

Vi eldade i kaminen ikväll igen. Bara det att det började lukta parfym efter ett tag. Och det blev rökutveckling. Var kom det ifrån?

Då hade jag bytt plats mellan två lyktor, och ställt lyktan med ett bart stearinljus på kaminen, istället för den med ett värmeljus. Det gick inte alls bra. Stearinen (eller snarare paraffinen) smälte och rann ner i kaminen. Därav lukt och rökutveckling. Vad göra? Öppna fönstren på vid gavel. Jag kastade mig på telefonen, ringde 112 och blev kopplad till Räddningstjänsten. Mannen jag pratade med var lugnande. Vi hade gjort helt rätt; strupit luftillförseln i kaminen och vädrat. Det fanns inget mer att göra just nu. På måndag får vi ringa sotaren så får han komma och inspektera.

Nu har det varit två incidenter med eld på kort tid. Har vi en tredje att vänta? (Allt av ondo kommer i tretal, typ)

Att ha gäster

Ikväll var det dags att fira 50-åringen igen, denna gång med min familj. Jag tog ledigt från jobbet idag för att det inte skulle bli stressigt, för det är ju trots allt lite att fixa med. Det ska städas, handlas, bakas tårtbotten, dukas, göras tårta, göras sallad, göras tilltugg, läggas drycker på kylning osv. Sen hade jag gjort det lätt för mej med huvudrätten; potatis och kött i ugn, färdig bernaisessås från Ica Anderssons kök. Till sist ska man ju hinna fixa till sig med kläder och smink.

Så jag var lugn och avslappnad när gästerna kom, inte stressad alls. Precis så vill jag ha det. Många gånger förrut har jag lagt ner oändligt mycket tid på maten och alla förberedelser, och sen varit totalt slutkörd när gästerna kommer. No good. Inte roligt för fem öre.

Ikväll blev en mycket trevlig kväll. Fast vi saknade förstås några.... :(

Ägare till ett styck keyboard

Jag har letat efter ett keyboard på Blocket. Kontaktade flera personer men fick enbart svar av en. Skulle iväg och titta på ett keyboard ikväll, men säljaren ångrade sig och ville inte sälja. Då la jag ner det här med begagnat. Gav mej iväg till en musikaffär i Lund och inköpte ett skinande nytt keyboard.

Det blir en julklapp i förskott till tjejelina. Hon har ju saknat pianot så mycket, och  det har ärligt talat jag också. Är jag snäller kanske jag kan få låna hennes keyboard... :)

Luciatåg

Fick se ett lite spexigt luciatåg ikväll. In kommer först en ensam manlig lucia spelandes fiol. Först därefter kommer resten av luciatåget in, med den kvinnliga lucian sist, klädd i brudklänning. Här finns killar som tärnor och tjejer som stjärngossar och tomtar, pepparkaksgubbar och änglar. Någon har en strut på huvudet i form av en gran.

Staffan var en stalledräng var omgjord till blueslåt, och det var ett band som spelade till. Det var annorlunda verser och sånger. När de tågade ut sjöng de att de skulle ha fest hos Mange. Det var skoj att det var lite originellt, de gjorde det riktigt bra.

Får höra efteråt att de riktigt tokiga idéerna inte kom med, som att ha Darth Vader och en enhörning med i tåget...

Hur säker är den diagnosen?

Paranoid schizofreni. Så diagnostiseras han, den där Breivik.

Vad jag inte förstår är hur han med en sådan diagnos över huvud taget lyckas hålla ihop och skriva ett 1500 sidor långt manifest. Hur lyckas han hålla fokus? Hur lyckas han planera sina attentat? Hur lyckas han genomföra dem om han är så sjuk?

Kan han verkligen vara sjuk och lyckas med dessa handlingar? Jag tror snarare att han är en ond människa.

Läs även Johan Cullberg i DN http://www.dn.se/debatt/breivik-ar-tillrackligt-frisk-for-att-straffas

Parallella universum

Såg en film igår igen, Rabbit hole. Den handlade om ett par som förlorat sin fyra-åriga son i en bilolycka. Mamman får kontakt med den unge killen som körde på deras son. Han har en teori  om att vi lever i parallella universum, att mamman lever tillsammans med sin son i ett parallellt universum, att sonen lever där. Det tröstar henne något.

Sorgen driver paret ifrån varandra, men i slutet hittar de tillbaka till varandra och kan gå vidare ur den sorg som länge paralyserat dem.

Det tog nästan fyr

Vi satte igång en brasa och tände levande ljus till eftermiddagsfikat idag igen. Efter ett tag får jag en ingivelse att titta till ett av ljusen. Då hade det börjat glöda i pyntet, en torr apelsinskiva. De brinner ner så snabbt de där julgransljusen, de är så små. Tur att jag har sådan stark intuition annars kunde det tagit fyr.

Äntligen helg

Sitter i brasans sken och hör vinden yla utanför fönstret. Har precis druckit kaffe och ätit lussekatt. Det är fredag eftermiddag och arbetsveckan är slut. Stressen kan rinna av mej och jag andas ut; äntligen helg :)

Fascinating

Såg Vetenskapens värld på SVT i måndags. De berättade om årets nobelpris i medicin och fysik.

Nobelpriset i fysik fick de för upptäckten av att universum expanderar snabbare och snabbare. Det beror på att det finns något som heter mörk energi och mörk materia som universum består av till 95% (!!!)  något man inte vet vad det är. Svårt att riktigt förstå, men oerhört intressant och fascinerande. Spännande forskning!

Se själv på http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld

Never let me go

Jag läste lite hastigt om filmen, det skulle vara en kärlekshistoria. Det var det också, men en väldigt dyster sådan. Det handlade om tre barn som växte upp tillsammans på ett slags barnhem eller internatskola. Deras livsuppgift var att när de vuxit upp, donera sina organ till sjuka behövande. De gick alltså en förtida död till mötes, det kallades completion.

Den var väldigt mörk, ödslig som F sa, en dystopi.  Gav mig tankar om hur viktigt det är att ta tillvara på den tid jag har här på jorden.

Rekommenderas men med dysterhetsvarning.

Att långsamt släppa taget 2

Vi släppte iväg E och två kompisar på konsert i Köpenhamn igår kväll. De skulle se Maroon 5. De tog sej själva med buss från Sandby, tåg från Lund och till sist tunnelbana från Kastrup till en hållplats nära konsertlokalen. E hade tagit ut hela färdvägen med detaljerade kartor vid varje hållplats. Pengar var växlade. Tjejerna hade läget helt under kontroll.

Det var tur att jag var på fest så att jag fick något annat att tänka på. Jag var lätt hispig. Jag vet ju att E är redig, hon klarar sej, men ändå. De var ju så långt bort ifall något skulle hända.... Det är inte alltid så lätt att släppa taget.

De kom i alla fall hem och allt hade gått bra :)

Höstfest

Kom hem precis från personalfesten. Det var jättefint ordnat med grekiskt tema: mat och ett grekiskt band, frågesport och trevligt sällskap till bordet. Men jag var nog inte riktigt på humör för jag kände inte för att dansa och det är dansen som avgör festen. Har jag inte dansat så var det ingen bra fest ;) Nej jag var nog som sagt inte riktigt på humör...

PS Fast jag kom just på, jag dansade ju grekisk ringdans, och det var ju kul :) så det var ju en bra fest (minnet är kort)

Bye bye 2011

Nu börjar det komma in för många aktiviteter för 2012 så det är dags att byta 2011 års kalender till 2012. Jag kör fortfarande pappersvarianten för jag tycker jag får bäst överblick i den.

I år har jag valt en stor röd almanacka - tack för den bibblan!

On the road again

Dubbdäcken på och vinden som virvlar i håret. Detta är det bästa med att vara tillbaka på jobbet igen; att jag får cykla mina 11 km till jobbet varje dag :) Kroppen behöver denna rörelse så väl!

Jag hoppas att det milda vädret fortsätter. -5 grader är gränsen för vad jag klarat av tidigare år. Vid senaste skidresan köpte jag en 'rånarluva', så nu kanske jag klarar att cykla när det är ännu kallare. Men det ska inte vara en pina, blir det för kallt får jag ta bussen.

Vad glad jag blir

Nu har jag inlett ett bloggsamarbete med Hjärnkoll! Det innebär att mina inlägg syns på deras hemsida tillsammans med ett 50-tal andra bloggare. Det är verkligen spännande!

Hjärnkoll är en organisation som arbetar för ett psykiskt friskare Sverige. Genom att prata öppet om psykisk ohälsa blir det mer accepterat och vi får i förlängningen ett friskare samhälle. Läs mer på deras hemsida: http://www.hjarnkoll.se

Detta är riktigt högtidligt...

Från jubilar till ankomst

Nyss firade vi ynglingen som fyllde 50 med lunch för hans familj. Det blev till och med en tårta med hela 5 ljus. Så en stund efter gästerna gått kom adventsljusstakar och julstjärnor upp även hos oss.

"Tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig hoppet försvinna
det är mörkt nu
men det blir ljusare igen"

Diagnosen...

Jag har ju kallat min sjukdom för bipolär tidigare. Det är ju förvisso sant, men jag har av min nya läkare fått en bättre benämning. Recidiverande affektiv sjukdom. Ja, den är ju tyvärr återkommande. Och så själva diagnosen benämns alltså cykloid psykos.

Så är det med den saken...

Stabil och utsövd

Har gått hemma i två veckor och nu äntligen kommit ikapp med min sömn. Hela jag är skönt avslappnad och avspänd, och då sover jag givetvis bra. Det går inte att komma ifrån att jag mår bäst när jag är ledig och kan ta dagen i mitt eget lugna tempo. Det blir stress i tillvaron, även om jag bara jobbar 50%, och jag mår i längden inte bra av stress.

Men jag får kämpa på. Nästa vecka ska jag vara tillbaka på jobbet igen hade jag tänkt. Efter nyår har jag en veckas semester, den har jag att se fram emot.

Dödsdrama vid fågelbordet

När jag tittade ut på fågelautomaten idag satt en ny fågel bredvid och pickade. Det var en rovfågel och det var inte frön han pickade utan en småfågel. Dunen yrde. Jag hann inte se vad det var för sorts rovfågel innan han flög iväg. Det var någon av de minsta rovfåglarna.

Tragiskt för småfågeln som blev ett skrovmål, ja, men rovfåglarna måste ju också ha mat.

Skolan

Har lyssnat på en del program om skolan i radio P1. Sammanfattningsvis kan man säga att skolan står inför stora utmaningar. Hur göra undervisningen intressant? Hur få eleverna att lära sig? Hur utjämna orättvisor?

Kanske samma gamla frågeställningar som alltid varit aktuella, men ur ett nytt perspektiv nu i Internets tidevarv. Eleverna är oerhört kunniga med datorer. Denna datorvana borde utnyttjas mer av skolan. Ta fram läromedel som dataspel t.ex. det tror jag på.

Ser jag på mina egna barn så passar undervisningen idag, den traditionella katederundervisningen, bäst för ambitiösa och flitiga flickor. För dataspelshypade pojkar är det inte mycket som är roligt i skolan. Undervisningen är inte intressant.

De har goda resultat båda två, men inställningen till skolan är helt olika. Inte för att E alltid tycker skolan är kul eller Fi alltid skolan är tråkig, men deras inställning är helt olika när de tar sig an de olika uppgifterna.

Skolan behöver utmana sig och göra undervisningen intressant för pojkar också. Kanske ha två olika klassrum i en klass, med två olika typer av undervisning. Där eleverna väljer det klassrum de finner intressantast och där de lär sig mest.

Sen hänger det väldigt mycket på läraren också. Det är så tydligt när barnen fått en ny lärare i ett ämne, att plötsligt blev det ämnet superintressant, eller tvärtom (tyvärr) supertråkigt.

Inte helt överväldigad

Jaha, så idag kom råkorna och kråkorna, en stor flock. Började picka solrosfrön som trillat ned från fröautomaten. Det innebär tyvärr att småfåglarna håller sig borta. :(

Wordfeud

Är fast i Wordfeud igen nu efter att den riktiga ordlistan, SAOL, kan användas. Då slipper man alla knöfsord.

Pensionärskänning

Jag har 6 talgbollar hängande på fågelbordet nära köksfönstret. Där är just nu 12 pilfinkar och 2 blåmesar framme och äter. Vid det andra fågelbordet längre bort finns även steglits, talgoxe, bergfink, bofink och grönfink. Fasanen har också hittat hit. Det är så mysigt att sitta och titta på dem när de äter!

PS Där finns även skata, turkduva och ringduva, men det är inte dem jag egentligen matar. De får man på köpet.

Utflykt

Jag tog mig in till Lund på eftermiddagen för att gå på Tai chi-lektionen. Den var avslappande och centrerande. Mycket skönt!

Bredvid mig på bussen hem satt en tjej vars blogg jag följer. Jag tror att det var hon i alla fall, men jag sa inget till henne, ville inte vara påflugen.

Fredagsmys

Har bakat pizza här hemma ikväll. Hemmalagat är godast! Det blev en limpa linfröbröd på resten av jästen också. Smaskens!

Lite uppiggad

Jag åt lunch med en väninna på Sony Ericssons restaurang idag. Det piggade upp!

Jag fick tips om en bok 'Say good night to insomnia' av Gregg D. Jacobs. Den handlar om hur man blir fri från sömnmedel, eller i alla fall minskar användandet. Precis vad jag behöver just nu. Jag har beställt boken på Adlibris så jag återkommer när jag läst den.

Så var det jag och fåglarna igen

Sömnen vill sig inte riktigt efter resan. Är hur pigg och klar som helst på kvällarna. Jag vet att jag måste sova, tar sömnpiller men måste ta högre och högre dos för att somna. Så ska det inte vara. Absolut inte. Jag var hos min läkare idag som sjukskrev mig två veckor för att jag ska komma ikapp sömnen. Dessutom fick jag en ny sorts sömnpiller. Detta eviga pillertrillande.

Så det är jag och småfåglarna igen ;) Jag har börjat mata dem med solrosfrö för att locka till mig dem så jag kan titta på dem igenom fönstret. Det är vad nöje jag får... Nu ska jag ha lugn och ro.

Dagbok från NY. Hälsan

Det är en påfrestning för mej att göra en sådan här resa pga att det blir extremt mycket intryck, utan någon riktigt tid till att smälta dem. Men jag var förberedd.

Jag har tagit sömntabletter varje natt för att vara helt säker på att få sova. Inför resan hem när vi skulle vara uppe så många timmar i sträck, ökade jag en medicin som hjälper mej att 'skärma av'.

Jag har haft en ledig dag idag. Jag har lite timmars övertid så jag kan göra arbetsdagarna något kortare resten av veckan, om det behövs. Den närmsta veckan/veckorna får jag ta det lugnt.

Så det går bra.

Dagbok från NY. Reflektioner

Allt i NY är verkligen 'enormt'. Gigantiska byggnader, affärer & restauranger med mycket personal, stora matportioner, ett myller av folk, mycket trafik, vänliga och supersociala människor, överflöd av varor.

Avigsidan kan man säga är slöseriet: det slängs så mycket mat, alla engångsförpackningar som slängs, extremt höga temperaturer inomhus, alla lampor som är tända överallt osv osv.

Sen blev jag förundrad över att trots att det är så mycket personal överallt, till ibland meningslösa sysslor, är det ändå så hög arbetslöshet i USA

Dagbok från NY. Resan, boendet och priser

Vi flög med Iclandair från Köpenhamn via Reijkjavik till New York. 1,5 timmar var det mellanlandning, lagom för att sträcka på benen lite och ta en fika. Väntan där kändes inte alls lång. Flygbolaget var helt ok. Ingen mat ingick utom för Fi.

Vi flög till JFK. Det första vi får se är en gigantisk kackerlacka - äckligt. I passkontrollen blev jag, F och E fotograferade och fick lämna fingeravtryck på alla tio fingrar. Fi slapp...

På JFK blev vi hämtade av hotellets transport. Hotellet låg i Queens, lite off alltså, men det gjorde ingenting. Tunnelbanan låg nära och det tog bara 20 minuter till Times Square. Trestjärnig standard, helt ok.

Maten var bra och till rimliga priser. Kläder och skor var samma priser som hemma. Däremot tog de extremt mycket betalt betalt för alla attraktioner. Gulp, satte i halsen flera gånger om, så dyrt det var.

En bra reseguide är A&O. Vi hade Första Klass Reseguider över NY. Mycket bra och lättillgänglig med en bra karta.

Dagbok från NY. Dag 4

Idag är det dags att resa hem. Flyget går dock inte förrän kl. 21.00 ikväll så vi hinner med en liten tur in på Manhattan igen. Vi packar våra väskor, äter den obligatoriska omeletten till frukost och lämnar hotellrummet. Vi har våra väskor förvarade på hotellet medan vi är iväg.

Vi tar oss till the High Line, som är en ca 1 km lång gammal järnväg, tio meter upp i luften, som är omgjord till promenadstråk. De har planterat växter och träd, och lagt träplankor att gå på, bänkar här och där att sitta på. Det var riktigt mysigt.

Vi går sedan i affärer innan vi tar oss tillbaka till hotellet. Vi sitter i lobbyn och vilar i flera timmar. 18.00 går transporten ut till flygplatsen.

Vår fantastiska resa är nu slut...

Dagbok från NY. Dag 3

Vi tar sovmorgon idag eftersom det var sent i säng. Träffar mor&far på Metropolitan Museum of Art. Ännu en gigantisk byggnad med så många olika utställningar att vi inte orkar se alla. Vi ser fotokonst, modern konst, vapen och rustningar, Asiatisk konst och Egyptisk konst. Orkar med att gå i ca 2 timmar, sedan går vi ut och promenerar i Central Park igen.

Vi vilar oss på mor&fars hotellrum innan det är dags att gå och äta. Mor&far bjuder F 50 år och oss på födelsedagsmiddag, på Marriott med den snurrande restaurangen på 48:e våningen. Vi får alltså se utsikt över Manhattan by night. Snyggaste skyskrapan tycker jag är Chrysler building.

Maten är storlagen och fantastisk god! Tre rätter med amerikanska storlekar på portionerna = proppmätt.

Vi skiljs åt och Mor&far reser vidare imorgon.

Tunnelbanan hem vid 21 och direkt i säng.

Dagbok från NY. Dag 2

Första målet idag är att skaffa biljetter till Broadway så vi sticker direkt till Times Square. Efter en kaffe på Starbucks hittar vi biljettföräljningen där vi inser att de inte öppnar förrän kl. 15. Vi går istället längs 5th Avenue.

Vi fortsätter upp till Rockerfeller center. Vi käkar en pizzaslice på en Italiensk restaurang innan vi vänder. Tar en liten titt på New York Public Library. Det är enormt! Vi vandrar längs 5th Avenue till the Empire State Building och åker upp på 88:e våningen och tittar på utsikten över NY. Fantastiskt! Helt överväldigande!

Tillbaka till Times Square längs med Broadway, där jag och F köar efter biljetter medan E och Fi sätter sig på den stora röda trappan och vilar. Vi får tag på biljetter till kvällens föreställning av musikalen the Phantom of the Opera.

Nu har vi några timmar att ta det lugnt och vila innan föreställningen börjar. Vi sätter oss på en Irländsk pub och äter kvällsmat. Det blev dock inte så vilsamt för ljudvolymen var extremt hög därinne...

Väl på teatern klagar Fi på att han är jättetrött och vill sova. Vi säger åt honom att det inte gör något om han somnar. (Och mycket riktigt somnade han i början av andra akten. ). The Phantom of the Opera var oerhört påkostad och storlagen. En upplevelse!

Klockan är 22.30 när musikalen är slut. Vi får till sist tag i en taxi hem till hotellet. New York känns visserligen inte alls farligt, utan tryggt och vänligt, men vi vill ändå inte åka tunnelbana så sent. Hemma 23.30 och alla slocknar på en gång.

Dagbok från NY. Dag 1

Vi tar tunnelbanan från hotellet i Queens, ner till Manhattans sydspets där vi ska träffa mina föräldrar. I väntan går vi igenom Battery Park där det finns minnesstenar över soldater från WW II. Vi tar färjan över till Staten Island tillsammans med mor och far. Eftersom Frihetsgudinnan är stängd för renovering blir färjeturen vårt sett att se på gudinnan. Från färjan ser vi även Manhattan skyline.

Tillbaka igen på Manhattan promenerar vi längs East River för att titta på Brooklyn Bridge. Vi promenerar vidare längs Wall Street upp till minnesplatsen för World Trade Center. Vi går bara förbi byggarbetsplatsen eftersom ingen utom jag ville köa in för att se minnesplatsen Ground Zero.

Vi går längs gatorna mot Chinatown. Det är mäktigt att gå mellan skyskraporna och alla andra gigantiska byggnader. Vi kommer förbi t.ex. City Hall och City Hall Park.

Vi äter lunch på en kinarestaurang med mycket god mat. Det var vi och kineserna :)

Efter att ha promenerat lite till i Chinatown tröttnar Fi och vi skiljs åt från mina föräldrar. Vi tar tunnelbana upp till Central Park för att gå på American Museum of Natural  History. Vi går från östra till västra sidan av Central Park. På flera ställen i Central Park är det avspärrat pga att trädgrenar har fallit ner. Anledningen är att en snöstorm drog in över östra USA några dagar tidigare. Träden bar fortfarande sina gröna blad, snön la sig på dessa, och det blev för tungt för de stackars grenarna, som knäcktes."A disaster" kallade en amerikan vi pratade med, snöstormen.

American Museum of Natural  History var enormt stort, vi orkade inte äns med hälften. Vi såg afrikanska djur, en film om Big Bang, en jämförelse mellan olika storlekar i universum : från en proton till galaxer, specialutställning med guide om dinosaurier.

Efter det blir det tunnelbanan hem och vi handlar kvällsmaten på en kinesisk mataffär. Vi stupar i säng kl. 21.00.

Har jag glömt något?

Plockar och packar in i det sista. Imorgon bär det av till städernas stad, New York.

Spännande...

Gå din väg men stanna

Har just läst ut uppföljaren till Johanna Nilssons Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Det är en mörk och dyster bok där Hanna dras allt djupare in i sin ätstörning och ångest. Hon slussas runt inom psykiatrin mellan psykiatriker som älskar att skriva ut mediciner och de som vill göra henne medicinfri. Det som håller henne uppe är kärleken.

Texten har ett väldigt driv och är, mitt i allt djup, mycket lättläst. Rekommenderas.

En siffra

Nu fick jag en siffra på det jag velat uttrycka förrut: 97% av alla våldsbrott begås av psykiskt friska. Ur Revansch 4/2011.

Det är alltså bara 3% av alla våldsbrott som begås av personer med psykisk ohälsa.

Allt för forskningen

Jag kommer att delta i en forskningsstudie, Stanleystudien, en studie av genetiska och miljömässiga orsaker till bipolärt syndrom. Det är Karolinska Institutet som står bakom studien. Jag blev intervjuad på telefon igår och ska även lämna ett blodprov. Jag tycker det känns viktigt att bidra så att de kan utveckla behandlingen av sjukdomen. Och så fick jag ju en biocheck som tack för besväret ;)

Maska följer på maska

Orkar inte vara kreativ, men vill ändå skapa något, så jag plockar fram min borgtlömda virkning. Det är oerhört skönt att se något växa fram genom mina händer. Jag behöver inte tänka ut något utan följer bara mönstret. Precis vad jag behöver just nu.

Öppenhet fungerar

Jag är oerhört tacksam för att jag har en arbetsgivare som respekterar mig och accepterar min sjukdom. Det har fungerat att vara öppen om min sjukdom! =D

Balansering

Det var litet av ett nederlag för mig när jag bestämde mig för att gå ner i arbetstid och bara jobba 50%. Jag ville ju så gärna klara lika mycket som 'alla andra', jag ville ju så gärna göra rätt för mig. Det var dock det enda rätta, det inser jag nu i efterhand. Jag blir ju tyvärr fortfarande väldigt trött av att jobba, men nu har jag tillräckligt med tid för återhämtning. Jag känner också att jag kan ge allt på den tid jag är på jobbet; det känns rätt.

Det gäller helt enkelt att hitta rätt nivå, där man känner att man orkar med. Att inte jämföra sig så mycket med 'alla andra' utan istället se vad som är bäst för sig själv.

Tack Skavlan

Skavlan är mästare på att ta in intressanta och högaktuella gäster till sin talkshow. Ikväll var Ann Heberlein, teologie doktor i etik, där. Hon är aktuell med sin bok Ett gott liv.  Ann Heberlein har diagnosen Bipolär sjukdom typ 2. Hon skrev 2008 boken Jag vill inte dö jag vill bara inte leva, som beskriver ett depressivt skov.

Tack Ann Heberlein för att du ger människan bakom en psykisk diagnos ett ansikte!

Visst funderar jag

Att ha en sjukdom som av samhället ses som frånstötande är inte helt enkelt. Många timmars funderande har det blivit. Vad jag har kommit fram till är dock att det första jag måste göra är att acceptera min egen sjukdom. Det är nummer ett. Inte förrän jag accepterat min egen sjukdom kan jag be att andra ska förstå mig.

Det har varit en process att acceptera min egen sjukdom, det är inget som jag gjort över en natt; det har tagit flera år. Under tio år av mitt liv drabbades jag av fyra psykoser för att jag helt enkelt inte såg symptomen i tid.   Först genom accepterandet har jag kunnat se symptomen och därmed kunnat stoppa sjukdomens utbrytande i tid. Givetvis har sjukdomsinsjuknandena skapat mycket lidande, inte bara för mig utan även för dem som står mig närmast, det går inte att komma ifrån. Samtidigt har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv och hur jag fungerar. Min sjukdom är en del av mig, jag hade inte varit Jag utan den.

Jag har barn, två underbara barn som är mitt liv. 'Hur kan hon skaffa barn när hon har psykiska problem?' tänker du kanske. Det har för mig aldrig varit någon tvekan att skaffa barn, det har hela tiden varit helt självklart. Jag skulle ju egentligen ha fem barn, men jag insåg efter två att de var allt jag skulle klara av; samtidigt som barnen ger mycket energi, så kräver de en del... 'Tänk om de får din sjukdom' tänker du kanske. Ja, tänk om... Jag vet att det går att resa sig igen, hur många gånger man än faller. Det gäller mig, och det gäller dem om de skulle ha oturen att få utslag av mina gener så starkt....

I dagsläget är det ju tyvärr så att det råder många fördomar kring personer med psykisk ohälsa, fördomar som media driver på. Som jag sagt så många gånger förut: jag vill ändra på den bilden.

Vandring

För tredje året i rad gjorde vi en höstvandring i Blekinge. Denna gången blev det på Blekingeleden längs Listersjön. Det var en härlig dag, vindstilla och med solens strålar värmande från en klarblå himmel :)

På kvällen åt vi en fantastisk fyra-rätters middag i brasans sken.

Buddha flyttar in

Nu har den första frosten nypt till så det var dags att se över trädgården och ta hand om det som kan skadas av kylan. Jag har t.ex. klippt ner och flyttat in pelargonerna och tömt alla krukor på jord. Buddha fick flytta in i garaget.

Efter ännu en period skrivkramp

I'm a back! :)

Och i det vanliga livet

Det har visserligen inte regnat idag men det känns lite ruggigt här inne. Jag tror jag ska laga lite te och tända en eld i braskaminen. :)

Dagens boktips

Läs boken Normalt? av David Eberhard . Den redogör för de flesta psykiska sjukdomar och gränsdragning mellan friskt och sjukt. Den var mycket intressant.

Det framkommer att det är en mycket liten del av dem med psykisk ohälsa som gör vansinnesdåd. Större delen av de med psykisk ohälsa, som är 'farliga', är i så fall mer farliga för sej själva än för omgivningen. Tyvärr är det ju så att media blåser upp vansinnensdåden och därmed ökar också folks fördomar mot psykisk ohälsa.  Folk går och är rädda i onödan. Jag tänker bara på min egen sjukdom och hur ofarlig den är för andra - jag vill att folk ska förstå att psykos INTE är likställt med vansinnesdåd.

Varför psykotisk? 2

Jag sover mindre och mindre under lång tid. Till slut sover jag inget alls. Hjärnans behov av att bearbeta dagens händelser med hjälp av drömmar kvarstår dock. Jag börjar alltså istället 'drömma' medan jag är vaken och drömmarna blandas in i verkligheten. Kan det bli annat än förvirrat? Denna förvirring kallas psykos.

Varför psykotisk? 1

 Det startar med en yttre, negativt överväldigande händelse. Tankar och känslor bygger upp inom mej och måste till sist få ett utlopp. Bägaren brister. Bräckliga, känsliga lilla jag håller inte för trycket. En psykos är förlösningen på allt jag hållt tillbaka, hållt inom mej.

Övervunnen rädsla

En gång i tiden var min värsta skräck att insjukna i en psykos. Sen var det just det som inträffade i alla fall. Så här efteråt så var det ju inte så farligt...

Nu har jag alltså klarat av det som jag var mest rädd för, det känns faktiskt himla bra. Nu fixar jag allt, typ ;) Nej men det viktigaste av allt ; jag behöver inte vara rädd för att insjukna igen för jag vet att jag tar mej ur det.

Om någon frågar

Ibland händer det att någon frågar vad jag har för sjukdom, inte så ofta, men det händer. Det är framför allt arbetsgivaren och mina arbetskamrater som undrar eftersom jag har varit sjukskriven några perioder. Jag brukar svara att jag har en bipolär sjukdom, det är enkelt att förklara. Att humöret kan svänga mellan två poler är inte så tabu, det går att förstå, det blir folk inte så rädda för. Det är också vad mina läkare ibland kallar sjukdomen för.

 Om jag skulle säga att min diagnos är Cykloid psykos skulle folk dra öronen åt sej. (Jag berättar det här, och försöker avdramatisera det...) Jag tycker själv inte att det namnet är rättvisande, det blir sådan tonvikt på psykosen.  Egentligen borde min sjukdom kallas för en bipolär psykossjukdom (finns dock inget sådant begrepp inom psykiatrin). Ena polen är psykos och andra polen är depression. Nu är det ju inte så att jag konstant är antingen psykotisk eller depressiv, nej den mesta av tiden är jag på 'normalläge'. Jag har haft fyra  mycket korta psykotiska episoder, med ganska lång återhämtningstid. Jag har haft fler depressiva perioder och dessa perioder har varit lite mer utdragna.

Jag var sjuk många gånger mellan 1992 och 2002, en tio-årsperiod. Det är alltså nio år sedan jag var riktigt sjuk i psykos eller depression sist. Det är en seger! Jag har visserligen varit sjukskriven korta perioder efter det, men det har varit för att förhindra att en pressad situation ska framkalla ett psykos- eller depressionsgenombrott. Jag har behövt vila mej stark.

Det känns alltså lite konstigt att prata om att jag har en sjukdom när det var så länge sedan jag var sjuk sist. Tyvärr är det så att jag får leva med den som en skugga i resten av mitt liv. Det finns alltid en risk att jag blir sjuk igen. Risken är i alla fall mindre nu sen jag lärt mej att känna igen symptomen, det känner jag mej oerhört styrkt av. Sjukdomsgenombrotten går att stoppa i tid.

Nytt avstamp

Har nu haft en tids "skrivkramp". Jag har funderat mycket över varför jag egentligen skriver, har jag något att skriva om? Vill någon läsa? Min drivkraft var ju från början att skriva om hur det är att leva med min sjukdom, men det blev mer av en dagbok över allt positivt jag gör. Det har alltså inte riktigt blivit som jag tänkt.

Jag tänker att jag inte riktigt har vågat att skriva om allt det svåra, trots att det är det jag innerst inne vill. Det är ok att skriva om hur man slåss mot sin cancer, eller att komma tillbaka efter en svår trafikolycka. Psykiska ohälsa beror ju egentligen bara (förenklat) på "felprogrammering" i hjärnan och gener, lika fysiskt som alla andra sjukdomar, varför är det då tabu att skriva om och prata om psykisk ohälsa?  Det vill jag ändra på!

Jag gör ett nytt försök.

En liten dos Malmöfestival

I väntan på att bandet skulle börja spela gick vi till Gustav Adolfs torg för att äta. Jag åt libanesisk blandtallrik och killarna älgwok. Gott! Burkinsamlare kretsade som gamar kring bordet och högg tomburkarna så fort vi reste oss för att gå.

En gatumusikant samlade ganska mycket publik. Han var oerhört koncentrerad och säker. Han höll rytmen på cymbal och trumma, samtidigt med melodi ock komp på keyboard/xylofon och så utfall ibland mot tuta och ringklocka. Riktigt underhållande.

Sen var det dags att se Dead by April. Bandet är lite tvetydigt. De har en ganska rå framtoning med tatuerade kroppar. Naturligtvis gjorde de (och publiken) djävulstecknet, men de gjorde även hjärta-tecken också. Lite gulligt mitt i allt det råa. Ena sångaren skriksjunger(skrålar). Den andra sångaren har en mild pojkpopröst. Sådana kontraster.

Detta var Filips första koncert! Han sa innan att han bara ville se några låtar och sen gå hem, men vi såg hela koncerten. Och efteråt köpte han en t-shirt som minne...

Chilla

Har lite svårt att vara överens med att min semestern är utan mål. Jag går mest omkring och softar. Får inte mycket gjort liksom.

Men det är kanske ok. Snart börjar ekorrhjulet snurra igen, alla måsten smyger sej på. Det gäller att njuta av friden så länge den varar... en vecka kvar, ujujuj.

En stark film

Jag bestämde mej idag för att se en film som jag inte 'vågat' se förrut. Det var Lilja 4-ever av Lukas Moodysson. Jag är så känslig för starka filmer så jag har tvekat att se den tidigare.

Nu plockade jag den med mej hem när jag var på bibblan sist. Den har legat här på bordet i flera dagar. Idag var det ju ändå tradigt väder, så då kunde jag lika gärna se på film. Jag kan ju inte säga att filmen var upplyftande precis. Nej den var just precis så hemsk som jag hade trott. Ett knytnävsslag rakt i solar plexus. Jag var helt stum efteråt. Det krävdes en promenad för att lösa upp de tunga känslorna som satt sej i mej.

Men den är helt klart sevärd. Miljontals barn lever som hon i verkligheten, fångna som sexslavar, för att inte tala om vuxna kvinnor. Vilket öde...så fruktansvärt...

CD-skivornas död

Jag har gjort en möbelrokad här hemma och jag är riktigt nöjd med resultatet. Jag kan väl säga att resultatet är att CD-skivorna har gjort sitt här hemma. Vi kör sedan länge bara mp3-filer och spotify och you-tube när vi lyssnar på musik. De fysiska CD-skivorna fyller inte längre någon funktion. MEN jag hade inte mage att slänga ut dem, nej de är fortfarande roliga att ha kvar, om än att de fått en mer undanskymd plats i vårt hus.

Så vad har hänt? CD-skåp i vardagsrummet ut (ska säljas), vitrinskåp från matrummet in i vardagsrummet,  byrå med plats för bärbar dator mm in i matrummet. Så nu har jag en bra plats för datorn till att spela musik från när jag lagar mat :)

Jag är så nöjd, nöjd, nöjd...

Och så till vädret

Jag ska väl egentligen inte klaga på vädret, jag har haft ett par veckor med sol på semestern, men det är rätt tradigt när det regnar hela dagarna. Jag känner att jag behöver fler soliga dagar för att orka med vinterhalvåret. Hur blidkar man vädergudarna?

Sommar, sommar, sommar

Sovmorgon.... ah det är det bästa jag vet! Och så frukost i lugn och ro med dagens tidning att försjunka i. Sedan ta dagen som den kommer, utan tider att passa. Mmmmm ljuva semester :)

När jag nu har kommit ikapp min egen lunk har jag också börjat längta efter att hitta på saker. Idag har jag letat frukostskålar på Mairo i Ronneby. En affär man gärna går runt och tittar i, super in omgivningen, men sällan hittar något att ha råd med. Det blev inga frukostskålar, det fanns fina små skålar, men det var fel form på alla.

Det ska bli ett besök på Ronneby Kulturcentrum, där brukar vara rätt sevärda konstutställningar. Kanske Karlskrona konsthall senare i veckan. Det är rätt skönt att bara vara i stugan och njuta av sol och bad när vädret är vackert.

*Rätt* antal semesterveckor i stöten

Det kom en artikel om att det var bättre att ta flera korta semestrar än en lång. Antagandet kom för att de deltagande snabbt kom in i semesterlugnet men att upplevelsen försvann redan efter några dagar tillbaka på jobbet igen.  Studien var gjord av en holländsk forskare.

Jag kan bara säga att jag nu varit ledig i 12 dagar och först efter en vecka kunde jag känna att jag upplevde semesterlugnet fullt ut.  Då hade jag dessutom haft en veckas semester tidigare på sommaren. Jag behöver alltså väldigt lång tid på mej för att stressa av, så för mej stämmer inte studiens resultat.

Att under lång tid uppleva att man är avstressad måste ju också betyda att det är lättare att återgå till den känslan i vardagen än om man bara har den känslan tillfälligt, i några dagar.

Jag skulle vilja säga att det är väldigt individuellt hur många veckors semester i stöten som är *bäst* för en.

Film härhemma

Filmen jag såg igår kväll lever fortfarande kvar i mej. Den hette Winter's bone, och det är amerikansk misär när den är som värst. Fattigdom, knark och våld. Mitt i allt detta elände finns den starka tjejen som tar hand om hushållet och sina två småsyskon. Mamman och pappan är på olika sätt frånvarande. Filmens huvudhandling är tjejens sökande efter sin pappa.

Rekommenderas.

Klättringspromenad på Kullaberg

Det var höga vågor i Djupadal idag så det bidde inget bad (pga stenstrand).

 Naturen där är fantastiskt mäktig så vi var nöjda ändå.

Släktskap med kon

Idag sol och bad, en riktig sommardag. Mest ligga och glo som en ko, glo på vad andra har för sej, fnissa över alla tokigheter folk pysslar med... Emellanåt ett litet dopp i klart,uppfriskande havsvatten.

Me like :)

Dejlig

Utflykt idag till Helsingör. Dit tar svenskarna med sej resväskor (på hjul) i olika storlekar för att packa sin shopping i. Det såg himla roligt ut när de kom dragandes med sina resväskor genom centrum :)

Jag andas, alltså finns jag

kan det räcka så?


kan jag slappna av sen och bara njuta av att se barnen skratta, se blommorna blomma


vad är det mer som *krävs* av mej? Inget hoppas jag

time is on my side (yes it is)

tid för att skratta, tid för att se
jag andas


om du kan förstå
att en rörelse kan vara osynlig
men lika värdefull ändå


möter du mej halvvägs?

Och annars

Semestern är här och jag har en låg energinivå. Vill mest bara ligga i sängen och läsa tidningen. Och sooova :) Idag tog jag mej dock ut i trädgården och plockade vinbär mellan regnskurarna. Det blev två burkar sylt och så bär infrysta att ta av till vintern när jag vill känna lite smak av sommaren. En vinbärssmoothie är ett hett (svalkande) tips.

Utan ord

Massakern i Norge är helt ofattbar. Jag förstår det inte. Ett dygn har passerat. Jag förstår fortfarande inte.

Hur kan en människa få för sej något sådant?  Hur kan en människa få sådana tankar som 'rättfärdigar' ett sådant handlande? Hur kan det hända i vårt samhälle? Hur kan en människa bli så totalt isolerad? Hur mår en sådan människa, förstår han vad han har gjort? etc etc.. .Frågetecknen är många.

Jag tänder ett ljus för offren, för de anhöriga, för de överlevande.

Gräsänka

Huset är alldeles lugnt och stilla. Här är jag ensam och *övergiven*, arbetande kvinna som jag är och inte kan resa någonstans. F och Fi är i Fagersta hos Fs syster. E är egentligen *hemma*, men jag har knappt sett röken av henne dessa dagar. Det är mycket med kompisarna.

Det tar lite tid att vänja sej vid att laga middag enbart till sej själv, att sova själv, att inte ha någon annan att prata med, ingen att tjata på ;) Det blir mycket TV och film ( för att höra någon annans röst ?), fotbolls-VM kom ju lägligt och så lånar jag filmer på bibblan. Idag tog jag en tupplur när jag kom hem från jobbet, det brukar jag aldrig annars.

Man kan vända på det: här lever jag i min takt, lagar mat om jag känner för det, ser filmer jag vill se, vilar utan att bli störd, sover utan att vakna av någon som snarkar... Detta måste jag bära med mej när gänget kommer tillbaks hem, lite mer "jag vill, jag behöver" och inte bara serva de andra.

Snart där

Jag ser mej själv i spegeln. Att jag ser trött ut är bara förnamnet. Utsliten. I behov av semester, i behov av att få sova ut, utan tider att passa.

Imorgon är jag ledig. Sen jobbar jag tre dagar till. Tre arbetsdagar, sen är det semester.  Det ska jag nog klara av... ;)

Fel fokus

Jag jämför mej hela tiden med vad andra gör. Jag ser att alla andra får så mycket gjort, att de träffar så många vänner, de har ett högt tempo. Det är fel fokus. Jag borde inte jämföra mej med någon annan än mej själv. Något annat är inte rättvist - mot mej själv.

Då helt plötsligt lever jag ju faktiskt redan det där livet i nuet som jag vill. Livet där jag kan ta det lugnt i mitt eget tempo, och bara vara här och nu. Livet utan stress finns där redan. Mindfulness och närvaro i vardagen finns redan.

Gräv där du står - så enkelt är det. Inte gå över ån efter vatten.

La grande finale

Det blev Harry Potter och dödsrelikerna del 2 ikväll. En mycket påkostad och storslagen film på alla sett. Jag som precis läst boken blev dock besviken. Det var för mycket som var annorlunda, för många förklarande avsnitt som inte fanns i boken. Den får tre av fem stjärnor av mej.

Jaha, nu har jag levt med HP sedan 2002. Har läst böckerna framlänges och baklänges tillsammans med barnen. Sett alla filmerna säkert 10 gånger. OK, vi köper väl videon till 7:2 också, så den kommer vi att se några gånger till. Men ändå. Nu är det slut.

Vad kommer härnäst?

Konst på Internet

Kom riktigt nära konstverken med  Google Art Project

Bästa besöken

Vilket är bäst, att planera inför en middag i flera dagar eller få oanmält besök och bara smälla ihop nåt? Spontana besök är bäst tycker jag. Då hinner jag inte stressa upp. Idag blev det knytisbuffé och trevlig samvaro med systra mi och familj. Lovely.

Fantastisk röst

I like  =D

Nyfiken

Jag tror för några sekunder att jag hör en motorbåt, men nej jag är ju inte kvar på Spjälkö. Vad är det då? En grävskopa?!!! Jag rusar ut i trädgården för att se vad grannen österut pysslar med den här gången.  Är det något som påverkar oss? Det händer ofta saker i den trädgården, så han blir den första att misstänkta. Men nej det var inte han, det var grannen söderut, med en liten Bobcat. Gräver ut för en pool är min gissning. Lucky them - jag har ibland önskat att vi hade en pool. Nu har vi vår utedusch och så blir det utflykter till mysiga, naturliga badställen  istället. Icke-klorerade :)

Nedräkning pågår

Går in för mina sista två veckor på jobbet före semestern. Det är oerhört tufft att sticka iväg på morgonen när resten av familjen ligger och sover. Helst vill jag vända mej om på andra sidan och somna om...

Men det ska gå. Det är bara åtta arbetsdagar kvar.

Mindfulness

För förra veckans semester gjorde nog susen trots att jag hade massor att fixa med. Jag har ett behagligare tempo i tillvaron - helt utan stress. Det känns väldigt bra. Jag har en helt annan närvaro i det jag gör. Nyckeln är att jag gör saker i min takt, ett ganska långsamt tempo. Om jag ändå kunde lära mej att hålla mitt eget tempo i vardagen och inte stressa runt! Jag mår ju så mycket bättre då!

Wanås

Bollarna i träden var min favorit idag på Wanås. Jag har velat åka dit i flera år och idag blev det äntligen av.

Det blev ett fantastiskt fint möte med både natur och konst. Fick godkänt även av Fi, men så var det också skulpturer och installationer som var väldigt okomplicerade och tilltalande.

Yoko Ono hade flera konstverk där besökarna själva medverkade, det var lite kul:

• Man fick skriva en lapp om vad man tyckte om sin mamma - lapparna sattes upp på två anslagstavlor. Deflesta lapparna var kärleksfulla men det fanns en del arga kommentarer också.
• Man fick laga en krossad, vit keramikmugg med tejp eller bomullssnöre - muggarna sattes upp på hyllor. Man skulle tänka på "how to save the world".
• Man fick skriva en lapp med en önskning som hängdes upp med snöre i något av de tio fruktträden.

Helhetsintrycket blev häftigt, med alla dessa muggar och lappar som man själv var en del av.

Sammantaget blev det många fina upplevelser. Rekommenderas för alla åldrar. Medtages: lite lekfullhet.

Och på hemmaplan

Såg Blues Brothers-filmen (det var nog 20 år sedan sist - den håller än) tillsammans med Fille. Fick godkänt av honom - lite fööör mycket musik bara.

Men musiken är ju så bra! 

Och inte nog med det...

.. när E och de andra kom till hotellet igår var det dubbelbokat. De blev hänvisade till ett annat hotell som visade sej vara muggigt och äckligt. Där ville de inte bo - så de får hotellkostnaderna tillbaka. Var ska de bo då? I Brighton hos kompisens bror. Idag har de kollat runt i Brighton och imorgon drar de in till London.

Och resväskan? Den har fortfarande inte dykt upp.

De är glada och taggade trots missöden - det är viktigast av allt.

Att långsamt släppa taget

E reste idag på sin första utlandsresa utan mor&far. Väl kommen till London visar det sej att bagaget stannat i Köpenhamn. Hon blir lätt nervös och jag får lugna per telefon.

Det är hennes liv och hon behöver göra sina erfarenheter. Det är bara inte alltid så lätt att stå vid sidan om och se på. Man förmanar men det hjälper inte... kommer på att man inte tänkt på allt...

Det kunde dock varit värre.

På stranden

Tog en tur till Vombsjön efter middagen, för ett kvällsbad. Vi var långt ifrån ensamma om idén. Det blev dock bara ett dopp för mej för jag tyckte det var för isande kallt för en simtur. F och Fi badade däremot länge. Jag la mej på stranden istället, det är avkopplande att bara ligga och titta på folk. Vi var inte de enda fetknopparna på stranden denna kväll. Många var långt fetare... med betoning på många ;)

Men vilken temperatur hade vattnet? Jag trodde max 17 grader och F minst 19. Pessimisten och optimisten?

Sjukdomen gör sej påmind

Idag var en sån där dag när jag var så där mördande trött efter jobbet. Helt sänkt, orkade inga fler intryck. Orkade bara göra ingenting.

Det är sådana dagar som gör att jag vet att jag gjorde rätt i att gå ner i tid.

Dukat för Jesus och den Helige Ande ;)

It was breathtaking. Vad annat kan jag säga om denna konfirmation, med inledande dopceremoni.

I väntan på att ceremonin ska börja får församlingen öva på tre olika, moderna psalmer som ska sjungas under ceremonin. Så kommer tio konfirmander in i procession längs gången i kyrkan. Alla i sina vita, fotsida kåpor - utom E som går främst, i kortkort aprikosfärgad klänning, bärandes på ett stort kors. Hon ser ut som en liten älva, so biutiful, sådana kontraster...

Det drar igång med bön och psalm och sen sjunger alla konfirmander Lady Gaga med inlevelse. Häftigt!

Så döps E och får till sist ta på sej sin kåpa hon också. Det var tur att jag koncentrerade mej på att ta bilder, annars hade jag brustit i gråt. Det var så vackert. Wow...

Det blir konfirmationsceremoni med bön och som avslutas med mässa. Till sist tågar konfirmanderna ut till tonerna av Shakira...

Väl hemma hos oss blir det buffé. Kan ju nämnas att vi räknade fel på antalet gäster. Vem hade vi egentligen dukat till, alla hade ju en sittplats och ändå var det två platser över... ;) ?

När jag vet att någon läser

Det känns riktigt gött att jag håller igång bloggen. Det känns underbart att någon är inne och faktiskt läser det jag skriver, det känns meningsfullt att skriva då.

Så tack kära läsare för att du är här och kikar på det jag skriver då och då. Att skriva bloggen är det bästa sätt jag skrivit på i hela mitt liv. I like.

Vedberg

Vi har 3 m3 björkved tippat på framsidan, lasset kom idag på eftermiddagen. Vi som ska ha konfirmationsfest här imorgon kväll.... hm...det var inte riktigt med i planeringen... but so what! Nu ska här staplas ved... :)

Växtkraft

Jag vänder trädgården ryggen några dagar, en vecka, och allting har exploderat när jag kommer tillbaka. Det ser plötsligt väldigt vildvuxet ut. Lite för vildvuxet för min smak.

Idag har jag börjat ta mej an buskarna för att klippa dem i ett lite mindre format än de just nu befinner sej i. Jag tänkte för en gång skull börja klippa buskarna så att jag orkar göra ett bra jobb med dem, och istället lämna häckarna till sist. Att klippa buskar och häckar är sommarens största trädgårdsjobb. Det ska få ta några dagar i anspråk i år, allt ska inte stressklippas på samma dag som det brukar.

Jag njuter av att grönskan är här. Det kommer dock till en gräns när det blir för mycket. Så när häckar och buskar är klippta känns det mer välskött i trädgården. Som att klippa sitt slitna hår. En tillfredsställelse.

Förändrad syn på bibliotek?

Jag var med Fi på Sandby bibliotek och lånade i nya utlåningsmaskinen (som läser av elektroniska chip på böckerna och där man kan lägga en hög böcker och läsa av alla samtidigt). Han var superimponerad och mycket intresserad av att veta hur det hela fungerade.

"Wow, det här är ju high tech. Så coolt!"

Det hade han inte trott om "dammiga" bibblan...

Sevärd film

Såg filmen Precious ikväll, lånefilm från bibblan. Den handlar om 16-åriga Precious som bor i Harlem med sin mamma. Hon är gravid för andra gången med sin pappa. Hon är analfabet och helt utan framtidsutsikter.

Oj, den var omtumlande, jag är alldeles stum.Tur att den var hoppingivande på slutet annars hade jag varit helt tom efteråt...

Samlarinstinkt

Jag och Fi var ute och cyklade en runda ikväll, Fi på sin nya cykel - födelsedagspresenten. Vi kom förbi några tallar under vilka det låg fullt av små tallkottar. Yes, kottar är bra att elda med. Vi började plocka kottar så att det glödde, fyllde nästan min cykelkorg.

Kan ju nämnas att vi tidigare plockat en massa ved på våra kvällspromenader...  Samla, samla, samla! För att det är kul :)

Balans

Detta är mitt liv nu. Fyra dagar på jobbet, tre dagar ledigt. Jag har börjat vänja mej vid det nu. Det känns helt rätt! Det känns bra framför allt för att jag inte alltid är så förbaskat TRÖTT. Jag orkar göra saker när jag kommer hem från jobbet. Jag känner mej utvilad efter varje helg. Jag ska snart ha semester, och jag släpar mej inte fram nu på slutet, jag är inte totalt slutkörd. Jag är utvilad redan innan semestern börjar :)

Det känns bra. Det är så här jag vill leva. Nu känner jag att jag lever och att jag inte bara släpar mej mellan allt jobb på arbetet och allt jobb här hemma. Jag kan andas, jag kan leva. Jag kan göra saker för min egen skull.

Som igår

Var på studentskiva idag, med en nybakad student ifrån Spyken.Oj, jag  tyckte det var precis som igår som jag tog studenten, ifrån Polhem. 'Ja jag har tagit studenten - fy fan vad jag är bra!"- Men när jag räknar efter så var det 22 år sedan! Hur gick det till? Var tar åren vägen?

Avkoppling

Satt länge i en solstol på Spjälkö och blickade ut över viken idag. Här är så vackert!

Cyklade : Spjälkö-Ronneby brunn- Guttamåla - Skönevik- Spjälkö - det blev 28,4 km. Riktigt skönt och svalkande trots värmen. Sen blev det dopp i havet (årets första) med 10 simtag. Sköööönt.

God middag - snart blir det sängen - jag blir så trött av frisk luft och framför allt av havsluft!

Vind

Efter så många veckors eviga blåsande är det nu svårt att förstå att det är kav lugnt - och på detta ställe även spegelblankt.

Gillar :)

15 år

Vi firade kristallbröllop i onsdags, F och jag. Den 1/6 1996 sa vi JA i Lunds Domkyrkas krypta. Främst sa vi ja till varandra, men också till att vi snart skulle bli en liten familj med ett gemensamt efternamn. Jag väntade E i sjunde månaden.

Vårt bröllop var litet. Vi hade bara bjudit den närmsta släkten och de närmsta vännerna. Jag ville ha det i ett litet format, gillar inte stora församlingar. Det blev precis så bra som jag hade tänkt.

Idag for vi iväg till Helsingborg för att fira vår 15:e bröllopsdag. Gick på Dunkers kulturhus och såg utställningen Passion. Sen åt vi lunch på en restaurang längs med kajen i småbåtshamnen. Strosade till sist lite på gågatan. En lagom utflykt, hur mysig som helst...

Den flygande holländaren

Lånade filmen Cornelis på bibblan som jag och F såg ikväll. Den var riktigt bra. Det var intressant att se hur Cornelis Vreeswijks liv utvecklades. Mycket sprit, tabletter och cigaretter var det förstås och så var han tydligen lite paranoid. Jag hade heller ingen aning om att han var sååå produktiv! Han gav ut 38 album.

Jag lärde mej tycka om hans låtar efter att ha lyssnat på cover-skivan Den flygande holländaren - jag älskade flera av låtarna på den skivan. Tänk så många av hans låtar man kan utan att egentligen ha lyssnat aktivt på dem. De har spelats på radio, TV osv och bara sugits upp...

Firmafest

I år lyckades festkommittén ordna en riktigt lyckad fest för Kultur & Fritids personal. Mingel och buffé inledde kvällen. Sen gick det snabbt (väldigt hastigt faktiskt) över till stå-upp-komik med ingen mindre än Robin Paulsson från SVT. Han är så himla rolig! Sen blev det dans till ett duktigt liveband som sedan övergick i dans till DJ. Det fanns alltid någon som ville dansa.... Det blev en lyckad kväll och alla verkade ha riktigt roligt.

Det var dock inte jättemånga som valde att gå på festen. Kvar i minnet fanns förra förvaltningsfesten som inte var alls lyckad. Då var det bordsplacering och man hamnade bland en massa folk man inte kände. Middagen var verkligen lååååång. Tre rätter och så underhållning och tal på det. Efteråt var det dans till liveband - den kvällens höjdpunkt. Väldigt många valde att stanna hemma för de befarade att årets fest skulle vara lika tråkig. Men tji fick de, det var den alltså inte...

Ryan Adams

13 juni blir det Ryan Adams på Konserthuset i Malmö. Sittkonsert alltså - det ser jag faktiskt fram emot att det är. Skönt att slippa stå - börjar bli gammal

Dags att börja lyssna in sej...

Båth-dokumentation

Vårt Båth-piano tillverkades som nr 625 i Lund i början av 1900-talet. 1972 ropades det in av min pappa på en auktion i Karlshamn. Det måste ha följt med i flytten till Härnösand och sedan till Korpadalen, Asarum några år senare. 1982 flyttades det till Lund och 2002 till mitt hem i Södra Sandby.

Jag och mina systrar har alla tre lärt oss spela piano på det. Vi har tagit pianolektioner och suttit och klinkat på detta piano. Jag tog lektioner från att jag var 13 till jag fyllde 20 år och flyttade hemifrån. Harmonilära och ackordanalys var roligast och det jag haft mest glädje av.

När pianot kommit till Sandby spelade jag bara på det ibland. Sen började E spela. Hon var riktigt duktig, men tyckte inte det var roligt så hon slutade. Fi hade inget intresse alls för att spela. De senaste åren stod det bara där och samlade damm.

Idag kom det några och hämtade pianot. De var serber och samlade ihop pianon för att sedan sälja dem vidare. Det önskar vi dem lycka till med...

Jag är ett piano fattigare, för lite sorgligt är det att Båth-epoken är slut.

Alvar

Idag var det dags, det jag gått och längtat efter hela våren; en ridtur på islandshästar. Jag hade samlat ihop några arbetskamrater och bokat hästar. Denna gången blev det hos Sleipners ängar i Stubbarp utanför Genarp. Min häst var ljusbrun med lång beige man och hette Alvar. Han var hur söt som helst.

Vi ryktade hästarna, satte på sadel och träns och sen fick vi rida runt lite i paddocken och bekanta oss med våra hästar. Sen bar det av på grusvägen och in i skogen. Alvar var lite lat och hängde i riktigt med, så ledaren stannade, bröt av en pinne och gav den till mej att ha som spö. Då blev det fart på Alvar på en gång, jag behövde inte äns använda spöet...

Vi varierade mellan skritt och tölt mest hela tiden. Tölten är hur skön som helst, hästen bara glider fram känns det som, det är en mycket behaglig gångart att rida i. Galopp blev det också, i uppförsbackarna så att inte hästarna helt skulle få spatt och rida iväg med oss utan att vi skulle få stopp på dem ;)

Det var en mycket lyckad ridtur i fantastisk vacker natur. Rekommenderas!

Längtar semester

Livet går för fort, precis som det brukar på våren. Jag hinner inte riktigt med... Behöver dra mej tillbaka nu och göra ingenting. Ska bara jobba fredag och lördag och sen rida islandshästar på söndag förmiddag och SEN ska jag få vara ledig söndag eftermiddag och hela måndag. Det ska väl räcka ett litet tag.

Jag längtar efter semester; många lata dagar, många sovmorgnar, och så lite fixande på huset och i trädgården då och då.Någon liten utflykt ibland.

Sova sova sova!

Maken somnade 20.07. Han var på konsert igår kväll och var jättetrött idag.

Tänk om jag hade haft så lätt att somna när jag förlorat sömn natten innan. Så underbart det hade varit. Men nu är det inte så. Jag blir övertrött och klarvaken, hur det nu går ihop. Somnar gör jag inte.

Vilken tur att sömnpiller finns.

När jag inte hinner skriva så mycket...

...undrar jag vad jag egentligen gör med min tid. Det var över en vecka sedan jag skrev sist.

Och nu när jag skriver (och reflekterar) så inser jag varför. Oro oro oro. Oron har ockuperat mej den senaste veckan, jag har inte kunnat släppa fram några andra tankar. Åh vad jag hatar det. Vilken tur att oron är över för den här gången.

När man inte hinner läsa så mycket...

... så är noveller himla bra. Då hinner man i alla fall läsa några berättelser till sitt slut, och få i sej en liten dos text.

Jag har precis läst ut hela(!) Det där som nästan kväver mej av Chimamanda Ngozi Adichie. Det är ett antal berättelser om nigerianska kvinnor i Nigeria och i USA. Utanförskap, utsatthet och frustration kännetecknar novellerna. Hon tecknar porträtt av kvinnor som man vill veta mer om när novellen är slut. Hon har så mycket berättarglädje i sej att man vill att novellerna ska formas till romaner istället.

Hennes roman En halv gul sol om Biafrakriget var enastående. Den fastnade jag för direkt, och sträckläste. Jag kanske borde göra ett nytt försök med hennes debut Lila hibiskus. Förra gången kom jag inte in i den tillräckligt snabbt, så jag gav upp.

Oj vad solen tar

Aj man får vara försiktig dessa vårdagar. Solen tar mycket mer än vad man tror.

Jag har varit ute och cyklat en timme idag, och sen satt jag i solen mellan fyra och fem på eftermiddagen. Resultat = stoppljus i fejset!

Attans också, jag glömde ta med mej hudcrémen, så nu kommer jag väl att fjälla på cupen...

Dags för saxen

Jag är avundsjuk på min dotter E med sitt långa, tjocka hår. Vem har hon det efter? Hon ska vara lycklig... Tänk om jag hade haft hennes vackra hår. Istället har jag mitt tunna, korta, stripiga elände. Nu har jag lite självfall som tur är, så det ser i alla fall lite tjockare ut.

Jag har försökt ett tag nu att få det låååångt, men det går inte den här gången heller (ska jag någonsin lära mej?). Jag måste ha en klipptid imorgon, klippa det lite kortare så att lockarna orkar komma fram. Får se om hårfrisörskan kan trolla fram en ny frisyr.

Alltid lika svårt med håret. Aldrig nöjd.

Usama

Jag vet inte om jag jublar som amerikanarna precis, för att han är död nu. Bara för att han är död betyder ju inte att våld och terror slutar. Han är ju bara en av många, han hade ju sitt nätverk, al-Qaida, och de finns ju kvar. Det finns en stor risk att de slår tillbaka våldsamt nu, där man minst anar det, för att hämnas bin Laden. Det fasar jag för.

Chroma - Wayne McGregor

Kollar in programmet om Wayne McGregor på SVT2. En spännande koreograf.

Konsten att kommunicera

Jag undrar ibland över reparatörer/hantverkare. Hur tänker de när det gäller kundservice?

Jag ringde en tvättmaskinsreparatör förra veckan, vi hade nåt fel med tömningen av maskinen. "Jag kan inte boka en tid nu. Jag ringer tillbaka till dej i slutet av veckan". Tror du han ringde? Neeej.... Som tur var fick F rätt på maskinen när han försökte en gång till på helgen. Sen fick vi tvätta i en vecka för att få undan tvättberget som vuxit sej skyhögt under tiden.... Inte ringer jag till den reparatören igen.

Jag lämnade in min cykel för trasig växel precis före påsk. "Jag måste beställa reservdelar till cykeln. Den blir klar onsdag eller torsdag." sa cykelreparatören. Jag tänkte jag ger dem till torsdagen och gick dit på eftermiddagen. Nähe då hade han inte börjat med min cykel än. Suck. Hur svårt är det att ringa och berätta att det är försenat, han hade ju mitt telefonnummer? Sen lovade han att ha den klar till fredagen och klar blev den. Som plåster på såren fick jag faktiskt 10% rabatt.

När det gäller hantverkare har vi t.ex. haft en som drog ut på tiden och när vi 'tjatade'på honom övergav han oss helt och ville inte göra färdigt jobbet. Och där stod vi, i detta fall utan vardagsrum och resten av huset fullproppat med möbler. Själva bodde vi alla fyra hemma hos mina föräldrar. Vi hade tur den gången och kunde anlita en annan hantverkare, Mats Lindgren, som insåg situationens allvar och färdigställde jobbet på en gång. Varför vi inte anlitade bygg-Mats på en gång (vi hade ju anlitat honom flera gånger förut och vi har alltid varit nöjda med honom) minns jag inte nu, det är 10 år sedan.

Varför är dessa reparatörer/hantverkare så nonchalanta? Har de så gott om kunder och så mycket att göra att de tycker att de kan strunta i att hålla vad de lovar? Eller vad?

Till sist vill jag lovorda Kronvalls skorstenar (förutom bygg-Mats) som inte bara gjorde ett jättebra jobb med installationen av braskaminen men också var fantastikt duktiga kommunikatörer, från beställning till slutförande. De kan det här med kundservice. De berättade vartenda steg de skulle ta, de ringde och talade in meddelanden på telefonsvararen om vi inte var hemma. Så vill jag alltid bli behandlad som kund!

Klagomål

Så har jag varit tvungen att skriva och klaga hos skolchefen i Barn- & skolnämnd öster. Nu har Killebäckskolan minus i budgeten och rektorn har då bestämt sej för att slå ihop klasser och göra elevantalet större för att kunna säga upp personal.

Idag fick E besked om att detta även gäller för dem som ska börja 9:an till hösten. Det är detta jag protesterar mot. De har ett år kvar i grundskolan, ett viktigt år där de behöver få till sina betyg inför gymnasievalet. Så ska arbetsron störas med förändring av klasserna. Jag tycker de ska göra ett undantag för 8:orna, det är det jag skriver till skolchefen om. Med en kopia till rektorn.

Så glad - choklad choklad

Så mycket att vara glad för... små saker och stora

Var på isotopterapiavdelningen igår för att kolla vad det är för fel på min sköldkörtel. Det var bara en inflammation som ska läka ut av sej själv. Skönt, då slipper jag jodbehandling och hormonpiller!

Jag fick brev idag av en kär väninna som jag inte hört av på länge. Skönt, då vet jag att hon har det bra!

Nu när jag bara jobbar 20 timmar tyckte jag att jag har tid att läsa mer, så jag tog upp prenumerationen av tidningen Vi igen. En alldeles utmärkt tidning. Jag fick första numret idag. Ser fram emot att sjunka ner i en skön fåtölj med den ikväll.

Jag har minskat i vikt 4 kg på 2,5 veckor och sötsug/matsug är som bortblåst. Jag säger bara GI. "Jag rear ut min 'mage' - allt ska bort"

Och så vädret förstås, sol och värme gör mej glad :)

Och inte blir vi av med dem i år heller

Stod i Sydsvenskan idag att vintern varit bra för plågsamma kryp. Mördarsniglar, fästingar och myggor vill säga. Snön kom före kylan så krypen låg isolerade från kyla under snön. De har alltså inte dött.

Fästingar och mygg har vi inte här, men vi har haft tusentals mördarsniglar.Vi plockade 1 liter sniglar varje kväll ett år. Inte för att äta men för att mörda... Jag har inte sett några mördarsniglar i trädgården i år och jag hoppas att jag slipper se de eländiga slempropparna alls.

Klockgrodor på Mölle fälad

För första gången har jag nu fått höra och se klockgrodor. Häftigt! Det var en kör i många olika stämmor.

Påskvila

Alla i familjen har haft påsklov den här veckan utom jag. Det har varit extra trögt att komma upp om morgnarna när de andra ligger i sina sängar och sover. Jag vill också ligga kvar och snusa! Jag har dock varit tvungen att komma iväg redan 7.00 för jag har hållit i utbildning om e-medier för mina kollegor tidigt på morgonen. Biblioteket erbjuder ju lån av e-medier till våra låntagare, men det har varit lite si och så med kunskaperna i detta hos personalen. Därav anledningen till utbildningen.

Utbildningarna har gått bra. Nästa vecka ska jag hålla i tre tillfällen till.  Det är riktigt roligt!

Nu är jag i alla fall också ledig, i hela sex dagar. När jag kom hem idag så hade F fixat det som jag tänkt göra i påsk - tvätta fönster. Jag blev jättglad för det betyder att jag inte har några måsten utan verkligen kan vara lat och ledig i påsk. I like :)

Till salu : lundatillverkat piano

Vi har det fina Båth-pianot till salu. Snyft... det har funnits så länge jag minns. Jag har spelat många år på det, men nu var det länge sedan sist. Vi gör oss av med det eftersom ingen spelar på det. Det får inte plats nu när vi har braskaminen. Det är då man önskar sej ett större hus... men det ska vi inte ha det heller.

En spekulant har varit här och tittat på det. För 13 år sedan sålde vi vår lägenhet till honom. Vi hade dessutom samma pianolärare. Lustigt...

Soon and very soon....

.... kommer vi att ha en braskamin. :) Idag har de varit här och gjutit fundamentet till skorstenen. Imorgon ska de lyfta in braskaminen och borra hålen till skorsten och luftinsläpp. Till sist ska de mura skorstenen. Spännande... Det kommer att bli så mysigt att elda inomhus!

Idag har jag tömt rummet på alla smågrejor, bara de största möblerna är kvar. Det kommer att bli dammigt när de borrar imorgon -  jag hatar byggdamm, det kryper in överallt.

Så här fin är den:

Ny uppgift

Kvällspromenaden har fått en ny innebörd. Vi går ut för att samla ved. Nästa vecka ska de börja mura skorstenen till vår kamin. Plötsligt har behovet av ved blivit akut. Fi går helt in för uppgiften, han tar med sin cykel så att vi kan lasta funnen ved på pakethållaren. Sakta men säkert har vi börjat bygga vår vedhög.

Småningom ska vi köpa ved från en vedhandlare på landet, men tills dess är vedsamlandet i det lilla formatet riktigt roligt :)

Lånebok

Det är en klar fördel med bibliotek eftersom man hittar en bok till varje frågeställning. Idag var frågan: hur går jag ner i vikt? Svaret blev en bok med GI-tema :

GI dag för dag: 30 dagar till en nyttigare livsstil / Ola Lauritzon och Ulrika Davidsson

Boken har recept för frukost, lunch, middag och mellanmål. Jag kommer att följa allt utom lunchrecepten eftersom jag inte har tid att laga mat på jobbet. Då får det bli eget ihopplock.

 NU ska jag sjutton gå ner i vikt!

Depp-depp-deppig - i alla fall lite grand

Jag provade sommarkläder idag och det var lite nedslående.... Jag kommer inte i mina sommarbyxor och shorts. Jag blir så trött! Fan att det ska vara så svårt att gå ner i vikt. Jag står fortfarande och stampar på -3 kg sedan vecka 9. Det händer ingenting! Jag gissar att jag behöver gå ner 6 kg till för att komma i kläderna. Med lite TUR har jag gått ner 6 kg tills i juli....

Det är klart, det KAN gå! Tills dess får jag ha kjol - jag har sparat några sommarkjolar sen sist jag var tjock...

Ögonkontakt

Det blåser friska vindar idag också, så jag flyttar ut min promenad till skogen vid Skrylle. Tänker att det skulle blåsa mindre där än i Sandby (det gör det). När jag gått 2 km känner jag mej iakttagen. Jag stannar och möter blicken av en rådjursbock några sekunder. Han hoppar iväg en bit bort, stannar igen och kollar in mej. Ögonkontakt ytterligare några sekunder. Sen tar han fart och hoppar snabbt utom synhåll.

De är så söta! Synd att de är så skygga att man bara får se dem korta ögonblick.

Udda boktitlar

Lite udda och tokiga boktitlar. Vissa riktigt roliga. Kolla in:
Fantastiskt Aparta Bokjävlar i Udda Categorier: Bildgalleri Shelf:

The Voca People

Sånt här blir man glad av :) Nån som vågar sej på en popquiz?

Tsunami ravaging Kesennuma port

Min tanke när jag såg denna film: detta måste vara vad som en gång kom att kallas syndaflod....

Det går trögt

Att det ska vara så svårt att gå ner i vikt när det är så lätt att gå upp i vikt.... Nu har jag gått ner tre kilo sedan vecka 9, men det är 10 kvar innan jag är nöjd

Lite för kallt ännu

Det måste bli lite varmare innan jag vågar köpa och plantera min klematis - men så här fin ska den bli när den blommar i sommar:

Får jag?

Från biblioteksgolvet: En mongolid kvinna kom fram till mej idag och frågade:

"Får jag titta mej runt lite?"

Ja, lilla söta, ja det är klart att du får... <3

Schizofren

Gollum till Sméagol: "Leave now and never come back"

Sagan om ringen för femtioelfte gången

Svandansare

Det blev bio ikväll, Black Swan. Den var omtumlande. Jag hade inte väntat mej att den skulle vara så otäck - jag vet inte hur många gånger jag hoppade till och sjönk ner i fåtöljen. Natalie Portman var mycket övertygande i denna skildring av en ballerina vars liv pendlade mellan verklighet och hallucinationer.

En bräcklig kvinna i en väldigt krävande omvärld, och med höga krav på sej själv. Nån' som känner igen sej?

Faktiskt inget nederlag

Och så var det det där med medicinsänkningen. Den fungerade inte. Jag provade att halvera min dos men fick då sömnsvårigheter och så kände jag obehag ute bland folk. Nej så vill jag inte ha det!

Jag mår bra på min medicin! Så vill jag ha det!

Världens rysliga händelser

Jag följer med spänning vad som händer i Libyen och Japan. Lyssnar på radio, kollar nyheter på Internet, ser nyhetssändningar i TV, allt för att följa händelseförloppet och inte missa någonting. Det är som en spännande följetong, som en thriller. Och här sitter jag i trygga Sverige. Även om jag läser allt som händer och hör alla analyser, så kan jag inte sätta mej in i hur det verkligen är för befolkningen i Libyen och Japan. De är där mitt uppe i det. Det går inte att förstå hur de har det, hur de känner sej. Jag kan föreställa mej, men inte veta fullt ut.

Jag önskar bara, av hela mitt hjärta; att Libyens folk ska segra och få sin demokrati, att räddningsmanskapet ska få kontroll över kärnkraftverken i Fukishima så att förödelsen minimeras.

Det är mycket med motionen

I söndags fick jag och F för oss att vi skulle pröva och jogga igen. Det var ett år sedan sist och jag var 10 kg lättare då, så jag räknade inte med att det skulle gå så himla bra. Det gjorde det inte heller, men samtidigt var det väldigt skönt att få upp flåset. Jag varvade springa med att gå i 5 km, sprang gjorde jag kanske halva tiden. Det kan bara bli bättre, för fler gånger ska det bli. Men hujedamej vilken träningsvärk jag har.

Cyklat till jobbet har jag ju gjort några månader nu, om än inte varje dag. Än så länge. Denna veckan satsar jag på att cykla alla fyra dagarna, trots att det blåser rätt mycket.

Igår startade en stegtävling på jobbet så nu har vi startat med kvällspromenaderna igen här hemma. Allt för att jag ska få ihop mina steg :)

Spaljéjakt

Vi har haft en fantastiskt fin dag idag och som vanligt inspirerar det till trädgårsarbete. När nu ett av vindskydden kring vår uteplats vält i stormen häromdagen, passade vi på; dags att byta dem till spaljéer som vi tänkt på så länge.Vi mindes båda två att P&G i Sandby har haft spaljéer. Men icke, det hade de slutat med. Vi körde istället till Staffanstorp. Vi var inte ensamma om idén denna dag. Någon slags mässa var det på Skåneplantor och fullt av folk. Inga spaljéer här heller.

På Hornbach i Malmö hittade vi dem. De sattes på plats på en gång vi kom hem - det blev kanonfint, lite öppnare mot trädgården än innan. Mot dem ska det växa röda klematis som jag ska köpa nästa helg.

Det är roligt att planera nytt i trädgården =D

Lön

Hörde idag på nyheterna att kassörskor ökat mycket i lön bland kvinnodominerade yrken. De skulle nu vara uppe i drygt 24 000 kr per månad. Det är inget kvalificerat yrke precis, tell me I know.

Det betyder att hade jag stannat kvar på Ica Tuna hade jag haft samma lön som jag har nu, men jag hade sluppit mina studieskulder. Lätt nedslående... :(

Imorgon ska jag få höra tips på hur man höjer sin lön, facket har information. Det kommer dock inte att spela någon roll vad jag säger på lönesamtalet, för i år är lönepotten mindre än vanligt. Det kommer ändå bara bli frågan om någon hundralapp i höjning.

Nej, jag har visserligen inte valt mitt yrke för pengarna, men lite högre lön hade ju inte skadat.

Husmorstips

Köp inte Ica Skonas diskmedel - det krävs alldeles för mycket diskmedel för att lösa fettet. Inte bra för naturen...

Inspirerande sol

Solen lyser på en klarblå himmel idag. Jag blir så glad av det! Vi var tvungna att köra till Flyinge Plantshop för att köpa fröer och lite såjord. Nu ska här försås gurka, tomat, diverse blommor mm.

Jag kunde inte motstå ett snyggt plantstöd. Jag ska flytta min klematis (som inte vill ta sej) närmre huset, så ska den få växa på plantstödet istället för på ett träd.

I år ser jag riktigt fram emot att få ta hand om min trädgård, jag har tid och det ska bli riktigt roligt. =D

Förhoppningar

Var hos min läkare Stefan igår, vi diskuterade mest inför ansökan av sjukersättning. Jag har redan skickat in min ansökan så nu är det hans läkarutlåtande som ska till. Och så Försäkringskassans beslut förstås. 10 veckors handläggningstid har de sedan läkarutlåtandet kommit in, så jag får ha tålamod. De borde dock tillstyrka ansökan eftersom jag har den diagnos jag har.

Vi kom även fram till att jag ska sänka en av mina mediciner, och till och med försöka sätta ut den. Det är gött om det fungerar =D Jag har det lugnt och stressfritt i min tillvaro nu så det borde gå. Vi går dessutom mot ljus och värme, den period av året då jag mår som bäst. Som Stefan sa; även om det bara blir en, tre, fem månader utan medicinen så är det en vinst, för kroppen får vila från medicinen.

Vi har det gott

Vi har precis ätit ännu en fantastisk middag. Barnen spelar Canasta och de vuxna tittar på nyheterna på Svt play. Vad en vecka går fort! Nu är det redan fredag kväll och imorgon är vår sista skiddag.  Imorgon åker dessutom 1/3 av ressällskapet hem. Buuuu! Vill inte att det tar slut!

Kroppen minns

Det kändes inget vidare när jag spände på mej slalompjäxorna i måndags förmiddag. Jag tycker inte alls om att de sitter åt så hårt, det gör ont. Sedan på med skidorna och då kände jag mej verkligen som Bambi på isen; ingen styrsel på benen. Jag fattade inte hur jag skulle ta mej nerför backen. Men det gick och efter att ha åkt några gånger så känns det bättre. Det var 20 år sedan jag sist åkte utförsåkning, men jag måste säga att det går riktigt bra! Kroppen minns!

The end

Nu har jag tittat igenom alla sex säsongerna av the Sopranos. Det har varit mycket underhållande. Tänk att man kan fatta tycke för ett gäng gangstrars som är helt okänsliga, otrogna, mördar, misshandlar, äger en porrklubb etc etc.


Oj, hur ska jag klara mej utan en liten dos av the Sopranos varje dag?

Reseförberedelser

Nu ligger alla väskor i vardagsrummet så att vi kan gå och plocka ihop allt som behövs till resan och packa ner det. Skidstrumpor, vantar, långkallingar, fleece-tröjor, jackor, mössor, skidglasögon, mm mm, ja listan är lång och ska göras x4. Och så all mat som vi tar med hemifrån - endast kylvaror och färskvaror ska köpas på plats.

Det ska bli spännande att komma till ett nytt ställe i år, vi brukar ju åka till Grövelsjön. Och så ska det bli väldigt trevligt med sällskap, 11 personer blir vi som ska bo i två stugor, en liten släktträff.

Jag har tittat på väderprognosen för Idre och de första dagarna får vi soligt väder med -12 - -17 grader med svag vind, på dagarna. Det verkar ju lovande. Bara solen är framme så gör det inte så mycket att det är kallt.

Svamprisotto och störtandet av en diktator

Vi åt veckans sista recept från Linas matkasse ikväll. Det blev svamprisotto med ugnsstekta grönsaker. Det var himla gott! Jag hade köpt till lite rostbiff eftersom familjen inte är så förtjusta i bara grönsaker (utom jag!) så alla blev nöjda och mätta i magen.

Till efterrätt hade vi knäckebröd med ost. Det var himmelskt gott med Saint Agur + fikonmarmelad - åh vilken perfekt smakkombination!

Jag stod i köket och lyssnade på radio när jag lagade maten och hörde meddelandet om att Mubarak har avgått och så det Egyptiska folkets jubel. Helt fantastiskt! Ett steg på vägen mot demokrati! Nu hoppas jag att folket gör rätt i att lita på att militären ska sköta sina kort - för folkets bästa.

Ännu ett steg på vägen

Så har jag då skrivit min ansökan till halv sjukersättning. Jag måste erkänna att det har tagit emot länge. Det är egentligen först de sista veckorna som jag varit överens med tanken på att bara jobba halvtid. Nu känns det i alla fall helt rätt.

Den 1 mars ska jag träffa läkaren som ska skriva sjukintyget. Sen blir det till att vänta på Försäkringskassans beslut.

Väska

Nu är jag igång och virkar!  Jag virkar en svart handväska. Det var 25 år sedan sist så jag behövde lära på nytt. Jag hittade en utmärkt virkskola på nätet.  Då på högstadiet trodde jag aldrig att jag skulle virka igen, jag tyckte det var svårt och tråkigt. Jag virkade en ful vit duk som läraren bestämt att jag skulle göra. Men nu är det riktigt kul.

Handarbete

Jag hade en väninna på besök igår. Hon satt och virkade och jag blev inspirerad att ta upp mitt handarbete igen. Jag har en stickning som legat i över ett år och jag tog tag i den idag igen. Nu vet jag dock varför jag gav upp då för ett år sedan. Jag stickar med dubbel tråd, och garnet har små öglor på sej som bara trasslar hela tiden. Det är ett rent helvete så idag slängde jag eländet. Det var ingen stor stickning, bara en kort väst, så det gjorde inte så mycket.

Imorgon ska jag gå till Sländan och köpa mej garn till en väska. Nu ska här virkas istället :)

Stackars lilla tanten

Jag fick hjälpa en dam att hitta adressen till hennes son idag. Sonen bor i Melbourne och han brukar skriva till henne emellanåt sa hon. Nu hade hon inte hört ifrån honom på två år. Hon började bli orolig att något hade hänt honom. Jag hittade en adress och telefonnummer till en man två mil utanför Melbourne. Jag hoppas verkligen att  hon får tag i sin son. Stackars lilla tanten....

Komma i form

Sedan slutet av november, när den första snön kom, har jag varit lat och tagit buss eller bil till jobbet. Det visar sej nu när jag börjat cykla igen, att jag inte alls är i form. Det går snabbt att tappa formen trots att jag har gått promenader, i stort sett varje dag, under cyklingsuppehållet.

Jag är i alla fall igång och cyklar igen. Min tredje vecka. Det är en månad tidigare än vanligt, det är alltid något, även om det går trögt i början. Och snart kommer jag i form igen.

Sen var det vikten. 10 kg upp sedan juli 2010 när jag fick ny medicin = muffinsmidja. Det är bara så j-a trist :( Ett kg har jag i alla fall lyckats gå ner  :)  9 to go. Jag ska lyckas före sommaren! 1/2 kg / vecka borde inte vara omöjligt.

Sopranos

En del av Sopranos är familjelivet och relationen till deras tonåringar. Sist jag tittade på Sopranos var ca 12 år sedan. Mina barn var i alla fall små. Då kunde jag inte relatera till hur det är att ha tonåringar.  Nu när jag tittar har jag stor glädje av att följa Tony och Carmelas relation till tonåringarna och hur svårt det är att vara en smart och konsekvent förälder.

Som exempel:

Meadow har en fest som spårar ur. Tony och Carmela ska ge henne en bestraffning. Meadow föreslår att de ska dra in hennes kreditkort i tre veckor. Smart tycker T och C. När det gått en vecka kommer Meadow och säger att hon behöver pengar till än det ena än det andra. T sticker naturligtvis åt henne pengarna. Hur smart och konsekvent var nu det? Hur svårt är det inte att vara smart och konsekvent?

En vecka har gått sen sist

Kom hem halv sju efter att ha jobbat kväll i Informationen. Maten stod på bordet - härligt! Älgbiffar med jordärtskockspuré med recept från Linas matkasse. Det blev TV-dinner för en gångs skull, vi kollade på Sverige i semifinal i handboll mot Frankrike. Sverige nådde dock inte enda fram tyvärr.

Veckan har annars varit lugn, jag har vab:at och suttit och kollat på Sopranos mest hela dagarna. Jag har nått fram till slutet av säsong fyra, bara två säsonger kvar att se. Serien är helt klart värt sina pengar.

 Imorgon väntar jobbet igen...

Tack vare Skavlan

Så har man ikväll äntligen fått höra andra sidan av Stieg Larsson-storyn. Jag kan ju bara tycka att det är inte ens fel att två träter. Det finns både sanning och osanning i bådas historier, frågan är bara vad.

Feeling a whole lot better

Idag - ledig dag. Känns riktigt bra. Jag har börjat förlika mej vid tanken att jobba mindre för gott. Sluta tidigt varje eftermiddag. Kunna 'andas', ta det lugnt och inte stressa, göra lite 'inte måsten'. Mmm känns riktigt bra. As a matter of fact =D

(Oops, jag kanske inte ska ropa hej förrän jag hoppat över bäcken...)

Många pelikaner

Gick på puben med några kollegor - alltid lika trevligt. Efteråt gick jag tillbaka till jobbet för att se Brutus Östling berätta kring sina bilder. Han är otroligt underhållande och bilderna helt makalösa. Denna gång visade han pelikaner och albatrosser. Kolla in hans blogg, där finns en del bilder.

Intressant sätt att söka upp sina kunder

Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg. Det var AFA försäkrings uppsökande avdelning som sett i mitt inlägg att jag är sjukskriven. De uppmanade mej att ta kontakt med dem för att se ifall jag hade rätt till ersättning från dem.

Jag ringde upp dem på en gång och jag hade faktiskt rätt till ersättning. Alltid är det väl några slantar som trillar in.

Utvecklande?

Det var dags för utvecklingssamtal idag. Jag gick in för att lösa min arbetssituation: jag jobbar 50% men har arbetsbelastning för en 75% tjänst. Så har det varit sedan i juni då jag blev sjukskriven  25%, 25% som inte blev ersatta med någon. Det känns inte helt motiverat att jag då ska gå in och ta på mej mer ansvar och nya arbetsuppgifter för att sedan kunna få högre lön.

Nu fick jag ett löfte att de 25% som saknas ska lösas i och med att jag går ner till 50% tjänst permanent. Vi får väl se vad det löftet är värt. Jag tror på det när jag ser det, typ.

Gruff, hrmf, fnys etc.

Vad som gör en mamma glad

En son som slänger smutstvätten, som legat på golvet, i tvättkorgen, borstar tänderna och klipper sina naglar. En dotter som plockar ur och i diskmaskinen och kommer hem i tid. Allt detta utan att jag behövt tjata =D

Mera vintergöra

Vi har varit jätteduktiga och skottat bort snön från uppfarten. Varje gång snön fallit klart har vi varit ute och skottat.  Det är dock ett tunt lager snö som ligger kvar. Nu sen det töat har det lagret förvandlats till ett 2 cm tjockt lager is på hela uppfarten. Det är glashalt.

Jag hackar nu bort bit för bit av isen. Häller på lite salt, väntar ett tag och hackar igen.

Det är mycket med vintern.

Nu börjar vardagen

Imorgon väntar jobbet på mej. Semestern är slut. Jag har haft en riktigt avkopplande vecka helt utan stress. Nu gäller det att hålla kvar det här harmoniska varandet.  Mindfulness. Jag håller tummarna för att det ska fungera.

Zzzzzzzzzzzzzz

Jag sover mer sedan jag ökat medicinen. Jag lägger mej visserligen senare, men jag vaknar inte förrän vid 10 på förmiddagen. Hur ska det gå när jag börjar jobba igen?

Dagsutflykt

Hela familjen åker på utflykt till Köpenhamn! Med ett litet bete för alla familjemedlemmar så går det ;)  Shopping för E och mej, modellflygaffär för F och Fi, och konst för mej och F.

När dagen är slut visar det sej att alla gillade shopping (vi shoppade mest filmer...) och konsten. Vi var på Arken och det var en häftig upplevelse att gå igenom Olafur Eliassons rökfyllda tunnel. Man upplevde verkligen hur det känns att vara blind. Jag kände mej som en gammal tant, som staplade mej fram i blindo. Häftigt, haha!

En bra-för-familjegemenskapen-dag...

Dagens äventyr i snön

Det snöar på morgonen och förmiddagen. Vi kollar på DMI's väderradar och ser att det ska vara över till lunch. Perfekt för att åka pulka, vi åker till Måryd!

När lunchen är äten och undandiskad och matsäcken fixad så åker vi. Den smala grusvägen mot Måryd är plogad, så det är ingen fara, men när vi kommer fram till avfarten till parkeringen så är det stopp, inte plogat. Vi vet inte hur vägen går så vi vågar inte köra in där. Suck, vi är för tidigt ute... När vi kör vidare blir plötsligt plogningen för smal för att vara körbar. F börjar backa tillbaka, men håller på att fastna i snön. Vi kommer varken framåt eller bakåt. Vi fortsätter till slut framåt, lyckas vända in på en gård, och kör tillbaka till Sandby. Puh, det var nära ögat...

Efter att ha parkerat bilen hemma pulsar vi i snön med pulkorna till Sandbys bästa backe, bananbacken. Det blir  bra pulkaåkning trots allt och fikat är alltid som godast utomhus.

Semesterprojekt nr 2

Det är dags att klä om sovrumsstolarna, två stolar och en pall. Det var 11 år sedan jag klädde om dem sist, det slitna tyget visar att det är dags igen. Idag har jag tagit av det gamla blå/vitrutiga tyget och målat benen svarta. Imorgon ska jag klä på det nya röda tyget. Det kommer att bli så fiiiint =D

Det är skönt med semester så att jag känner att jag hinner ta tag i lite större projekt, det blev för tråkigt att bara hålla på med bilderna.

Semesterprojekt

Vi bränner av en herrans massa bilder när vi fotograferar, och sedan läggs alla bilder direkt upp på vår server utan att gallras, eventuellt tas suddiga bilder bort, men inte alla dubbletter. There must be thousands of them...

Det är alltså mitt lilla semesterprojekt, att titta igenom alla bilder och ta bort dåliga bilder och dubbletter. Jag har gått igenom 2010 och 2009, och ska ta mej igenom alla bilder enda till 1997 innan semesterns sista dag på lördag. Visst, det tar en evig tid, men jag får ju titta på alla bilder samtidigt.

Här ett litet smakprov:

Vinter i Södra Sandby, december 2009 (det var ordentligt med snö då också)

Vacker snö

Vi skidade på Kungsmarken idag igen, 5.0 km.

Snön gnistrade i solskenet, det var så vackert... Snön hade rest sej på ytan, såg det ut som, och bildade kristaller, som rimfrost. Jag får ta en bild nästa gång.

Tur till Malmö

Idag såg vi Henrik Olesen på Malmö konsthall. Han hade t.ex. skruvat sönder en dator och satt upp alla smådelar på en platta. Portätt av föräldrarna var i form av två träbitar. Jag förstår mej inte alltid på samtidskonst. Gillade det inte.

Vi for på chans vidare till Kommendanthuset på Malmö museum. Där brukar vara bra fotoutställningar. Vi hade tur, det var Brutus Östling som ställde ut, Närgånget hette utställningen. Fantastiska fågelbilder. Han är verkligen en helt otroligt duktig fågelfotograf. Det blev behållningen från vår lilla konstrunda.