Motståndaren

Matmonstret visar tyvärr sitt fula tryne då och då och jag har inget att sätta emot. Oftast är det på kvällarna då jag tagit sömnmedicin. Jag går som i sömnen och plockar på mig det ena och det andra ur kylskåp och skafferi, går tillbaka till sängen och äter. På morgonen vaknar jag med smulor i sängen och glas och tallrik bredvid och förstår inte hur det gick till, att jag inte hade något att sätta emot.

Jag har gått ned 13 kg ändå, sedan i november. De sista två månaderna har jag dock inte tappat så mycket, det var påsken med alla goda middagar som satte allt ur spel tror jag. Jag skulle vilja tappa 5 kg till, det får väl ta den tid det tar. Och jag får försöka stå emot matmonstret även kvällstid. Det är bara att inse att matmonstret är min ärkefiende.

Livet rör sig inte alltid som man tänkt sig

Jag blev beviljad sjukersättning på 100% för fjorton dagar sedan. Det är en stor lättnad för mig, jag har gått så länge och oroat mig över utgången. Drygt tre månader tog Försäkringskassan på sig för ett beslut.

När jag i januari 1999 tog min magisterexamen i biblioteks- och informationsvetenskap trodde jag att jag skulle jobba som bibliotekarie till pensionsåldern var inne. Men att jobba som bibliotekarie var inte alls så lugnt som jag föreställt mig. Nu har min sjukdom satt stopp för det, jag behöver leva ett mycket stillsamt liv istället för att försöka få ihop ett livspussel med mycket intryck i arbetslivet och så familjelivet. Stress, stress och åter stress på många olika plan. Nu får jag det mycket lugnare, om än rätt knapert. Det blev sjutton år som bibliotekarie istället för närmre fyrtio.

Man ska inte fundera så mycket över framtiden, för livet blir aldrig som man tänkt sig. Bättre att leva här och nu.