Att få livet tillbaka

Jag prövar just nu, på min läkares inrådan, att sätta ut min neuroleptika helt. Anledningen är att jag börjat känna mig deppig igen, helt utan anledning denna gång. Eftersom neuroleptika tynger humöret (eller i alla fall den sort jag ätit, Zyprexa) så ska jag prova utan den.

Det känns fantastiskt bra, som att jag fått min själ tillbaka. Jag känner mig närvarande, jag har kontakt med mina känslor, jag känner min kreativa ådra andas. Ja, det är som att få livet tillbaka. Och jag är inte deppig längre utan glädjen börjar så smått spira.

<3 <3 <3

Lilla gumman är så stor så stor

Hon är med på sin första audition. Skolans band söker musiker till årets 'spex'. Hon spelar sitt triumfkort Johnny B Good och så spelar hon en av låtarna från musikalen i våras. Hon får veta att hon blir antagen som 2:a pianist samma dag!

Dessutom sökte hon jobb och får det också. Inget vidare roligt (tycker jag), som telefonförsäljare, men hon tycker det ska bli spännande.

Jag kan bara säga she's amazing

PS Det är alltså min 16-åriga dotter jag skriver om...

Att ha en mamma :)

Idag var mamma här och sparkade mig lite i rumpan. 'Ta hand om din fallfrukt! Gör äppelpaj!' Jag har gått och tittat på den där fallfrukten och tänkt att den är ju inte så rolig att äta.

Men nu har vi fått äppelpaj till efterrätt och imorgon ska jag baka äppelkakor. :) Det är sån tur att jag har min mamma <3 <3 <3 <3 <3 hon ser allt, hon vet allt.

Minnen tar sig uttryck

Fingrar möter tangentbord, tankar möter känslor. Jag skriver på något betydelsefullt, något jag påbörjade för flera år sedan, som jag nu tänker fullfölja. Detta blir vinterhalvårets projekt. Känns bra.

Huset har bytt skepnad

Från att ha varit ett väldigt färgglatt hus går nu alla rum i vitt, vitt, vitt. Bara ett par fondväggar i grönt, kökskakel i grönt och blått klinkers i badrummet är kvar. Jag målade det sista rummet färdigt idag, vårt sovrum.

Det har blivit i helt nytt hus, lugnt, ljust och vackert. Jag gillade det som det var förut, ombonat och färgsprakande, men det ljusa är helt klart ett strå vassare, klassiskt. Jag är helnöjd =D

Den årliga besvikelsen

Idag fick jag reda på min fantastiska löneförhöjning. 400 kr. Wow liksom. *Glädjetjut*
Då ska man betänka att jag bara jobbar halvtid. Det blir 200 kr. Efter skatt 140 kr. *Glädjetjut* upprepas.

140 kr. Det täcker ju inte ens inflationen, det täcker inte alla ökade utgifter. Vilket jä-la skämt! Yippie, jag kan gå på bio en gång i månaden, och kanske räcker det till en halv öl också.

Men jag ska vara glad att jag har ett jobb. Jag ska vara tacksam för att jag får jobba med kultur.

Och det är jag ju. Men någonstans vill man ju ha lite belöning i plånboken också.

Enda från tårna

Oj vad jag har skrattat i eftermiddag. Vi har sett tre shower på Humorfestivalen i Lund.

Först ut var fyra stå-upp-are. De var helt ok, det blev en hel del skratt. Det blev lite väl kort framträdande för var och en, de hann inte riktigt komma igång.

Nummer två var Anders Jansson och Johan Wester. De använde sig av publikens tankar, nedskrivna på lappar. Det blev riktigt roligt ibland. De är ju väldigt säkra.

Sist såg vi The boy with tape on his face. Vi såg honom förra året också, det var hysteriskt roligt då. I år var det ny show och minst lika roligt, fastän man kunde hans koncept. Han använder sig också mycket av publiken, där några får komma upp på scenen. Jag låg stundtals dubbelvikt och skrattade så tårarna rann.

Underbart, underbart, underbart att få skratta så mycket.