lördag 26 september 2009

Perfektionismens lockelse och fall

Att bläddra i heminredningstidningar är great. Allt är så vackert, prydligt, snyggt, ordentligt, matchat, välordnat, välstädat, inne, rätt, ja you name it. Jag brukar drömma mej bort i dessa reportage. Tänk om jag hade pengar, vad jag kunde handla till mitt hem då. Resa till fjärran länder och inhandla exotiska möbler och ting. Gå på auktioner och köpa läckra antika möbler. Gå i de dyra butikerna och handla designade varor. Jag skulle ta hjälp av en inredningsarkitekt som såg på mitt hem med en utomståendes ögon och plockade bort allt som var fel och onödigt. Tänk om alla dessutom höll ordning på sina saker och plockade undan efter sej.

Tänk om allt vore sådär perfekt i mitt hem. Inga udda stolar, möbler i matchande stilar, minimalistiskt, stramt, återhållet. Några enstaka tavlor som prydde väggarna, i perfekt matchning mot soffgruppen under. Allting undanplockat, inga pappershögar på köksbordet, inga smutsiga kläder droppade runt hela huset, ingen disk kvar framför TV:n, alla leksaker perfekt nedplockade i sina märkta lådor... Inte en pryl för mycket, inte en möbel som är fel. Tänk om...

Ärligt talat skulle det ju betyda att maken övergivit mej och barnen flyttat hemifrån! Rent ut sagt inget liv! För vem skulle vilja bo där - egentligen?

Jag vill kunna se att någon verkligen bor här, lever här, någon med en historia och ett aktivt och kreativt liv. Jag vill inte ha mitt hem perfekt stylat. Det skulle inte vara jag.

fredag 25 september 2009

Bok & bibliotek

Jag vet att jag kommer att vara helt slutkörd efteråt. Ändå följer jag med, år efter år. Jag stiger upp 5.30 för att ta 166:an in till Lund. Vid Clementstorget väntar förväntansfulla kollegor och strax därefter stiger vi på den hyrda bussen som ska ta oss till Göteborg. Det är Bok & Biblioteksmässan som hägrar. Även i år har jag fått ett seminariekort av min arbetsgivare och jag ser fram emot att lyssna på alla intressanta människor jag valt ut. Det blir dock aldrig riktigt som man tänkt sej.

I år är bussen sen, så jag missar precis det första seminariet med den spansk-katalanska författaren Nuria Amat som spanar efter sitt språk. Jag hade tänkt mej bli introducerad till en katalansk författare nu när vi snart ska åka till Barcelona. Jag får kasta mej över boken direkt istället.

Nästa seminarium gästas av den mexikanske författaren Guillermo Arriaga som berättar om sitt författarskap. Jag känner till honom främst genom de filmer han skrivit manus till, som jag gillar skarpt; Babel, 21 grams och Amores perros. Detta seminarium var dagens behållning. Jag köper hans bok som han signerar med en oläslig hälsning på spanska :-)

Jag tar mej nu ner till montrarna med anknytning till bibliotek, visas CS Library 3, en lockande Internetlösning för bibliotek. Skålar sedan i mousserande med några kollegor i Axiells monter. Vi tipsar varandra om saker som är värda att se och rusar sedan vidare ut i vimlet.

Går till det jag trodde skulle bli en intressant debatt, Behövs biblioteken? Nu var det ju så att debattörerna alla fanns på samma sida stängslet, det fanns ingen där som kunde utmana dem med andra åsikter. Bibliotekschefen, biblioteksforskaren, debattbibliotekarien och kulturjornalisten var alla överens om att ja biblioteken behövs och de enda som oroar sej för bibliotekens framtid är bibliotekarierna själva. Det var synd att där inte fanns någon antagonist med!

Sista seminariet handlade om 2009 års Peter Pan-pristagare Sherman Alexie och hans bok Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian. Den verkar läsvärd, och alla närvarande på seminariet fick den som pocket. Jag ska läsa den själv och sedan försöka intressera mina barn för den. Tyvärr kunde inte författaren själv närvara, men representanten från IBBY och bokens översättare gjorde ändå en bra presentation.

Efter detta har jag inget mer inprickat. Jag driver planlöst runt i vimlet. Jag kommer förbi Cilla Naumann som berättar om sin nya bok och lyssnar på slutet av Gunnel Carlssons (Gröna rum) föredrag. Puh det är mycket att se och mycket som man inte hinner med.

När jag sedan sitter på bussen har jag ryggsäcken full av böcker, både köpta och gratisexemplar. Jag har plockat på mej pennor, pins och vykort så att barnen ska bli glada. Jag är nöjd med dagen som varit och är tacksam att jag äntligen kan sluta ögonen. Det är tur att jag ska vara ledig imorgon!

onsdag 23 september 2009

Läsa som en bibliotekarie?

Folk jag träffar tar alltid för givet att jag läser så mycket, att jag har koll på alla nya romaner som ges ut, ja, att jag har läst allt helt enkelt. Av den enkla anledningen att jag är bibliotekarie! Det är lite komiskt för jag har inte ens läst litteraturvetenskap... Man förväntas helt enkelt kunna allt om litteratur bara för att man är bibliotekarie. Vilka fördomar människor har! Visst finns det bibliotekarier som läst "allt", men inte alla! Och att alla bibliotekarier måste läsa litteraturvetenskap är en myt! Själv arbetar jag inte alls med skönlitteratur längre, bibliotekarieyrket är så mycket mer än det.

Vad läser då en bibliotekarie? Hur läser en bibliotekarie? Inte heller här finns det ett rätt svar. "Det ska vara smalt och intellektuellt, inget romantiskt trams, serier eller deckare" så svarar nog rätt många. En del läser bara facklitteratur. Många läser baksidestext och innehållsförteckning för att se vad boken handlar om. En del hinner bara med barn/ungdomslitteratur.

Så var det för mej en period när jag var barnbibliotekarie. Då skummade jag mest böckerna för att hinna med alla jag måste läsa, läste i raketfart. Egentligen är jag en långsam läsare. Men jag tränade mej redan i min ungdom på att läsa snabbt, som min syster, för då hann jag ju med många fler titlar. Och det hade jag alltså nytta av när jag behövde läsa inför ett bokprat för barn.

Nu har jag inte längre sådana arbetsuppgifter som kräver att jag läser många böcker. Jag läser inte längre i raketfart. Jag läser istället långsamt, och jag hinner därmed uppleva både språket och berättelsen. Läsning för mej är njutning på flera plan.

Vad som är gemensamt för alla bibliotekarier, oavsett vad eller hur vi läser, är att vi läser för att dela med oss av läsningen till andra.