lördag 7 mars 2015

Face the facts

Jag har nått en gräns i mitt liv. Nu får det vara nog. Jag har försökt och försökt passa in, anpassa mig efter ett tempo som inte är mitt. Gång efter annan har det brakat in i en depression.

Jag vill leva ett liv där jag håller mig frisk. Jag vill vara glad och må bra. Jag behöver känna att jag gör det JAG vill, och inte hela tiden anpassar mig efter det andra vill. Det tar tid för mig att känna efter vad jag vill. Om jag befinner mig bland andra människor känner jag inte alls vad jag vill, jag behöver lugn och ro och tid för mig själv. Först då blommar jag och kommer i visshet.

Jag ratar ett liv i ständig stress. Det får vara slut med det nu. Det är dags att inse att jag är en skör och känslig själ, jag tål inte särskilt mycket. Det är bara att acceptera det, det går inte att ändra på, hur gärna jag än vill. Det är bara att göra det bästa av situationen. Jag behöver vara hemma i lugn och ro, för mig själv mest. Det är ok.

fredag 2 januari 2015

Spänningarna släpper

Lever här och nu. Ingen stress, inga måsten som tar kål på mig, inga tider att passa. Inget betungande tankearbete. Behöver inte vara på min vakt; inga knivar i ryggen, inga sura kommentarer. Jag kan vara helt mig själv, helt i min egen takt. Underbart. Spänningarna börjar långsamt släppa.

Sover nästan halva dygnet, ett aldrig sinande sömnbehov. Gör så lite som möjligt förutom hushållsarbetet. Bakar, lagar mat, diskar, städar, tvättar, handlar, brygger te. Syr några stygn ibland. Det praktiska är skönt att utföra; det mesta går på rutin och kräver inget tankearbete. Läsa går inte, har ingen koncentration. Ser på TV. Promenerar varje dag, i staden, i skogen och längs havet.

Känner då och då lyckan i mig, den kramar om mig och får mig att le.

Jag har det bra just nu, depressionen har börjat släppa taget om mig och vi går mot ljusare tider.

lördag 6 december 2014

Till vilket pris?

Vart tar man vägen när man inte passar in? När man inte orkar hålla takten? Kan man smyga ut genom bakdörren? Det finns regler som säger att man ska jobba tills man är 65, 40 timmar i veckan. Gör man inte det duger man inte, man håller inte måttet. Hur gör man när man är långsam och inte orkar hålla takten? När man inte passar in i samhällets normer?

Jag har kämpat mot min sjukdom, försökt att jobba, försökt hålla jämn takt med alla andra. Jag har minskat arbetstiden till nu 50%. Jag orkar några månader, år, sen rasar jag in i depression pga att jag har drivit mig själv för hårt. Jag har rest mig gång på gång, tagit nya tag, kämpat vidare. Till vilket pris? Någon uppskattning har jag aldrig fått. Nu är jag där igen, i en depression, och den här gången känner jag inte att jag vill tillbaka in i arbetslivet. För vad är det värt? Varför ska jag driva mig till att försöka passa in när jag ändå bara rasar inom kort?

Jag vill må bra, leva i ett tempo jag fungerar i. Jag orkar inte med arbetslivet. Ge mig istället frid.

fredag 31 oktober 2014

Anatomi

Medicinen jag tar sedan fem år (Zyprexa) har tagit bort mycket av mitt känsloliv. Jag mår bättre totalt sätt, men jag gråter ju aldrig. Det känns konstigt. Förr kunde jag gråta då och då och det lättade på trycket, jag mådde bättre efteråt.

Just nu tittar jag på tv-serien Grey's anatomy, är inne på säsong tre. Jag kan bara säga att jag gråter så det flödar i vissa avsnitt. Och det är skönt. Det är helt underbart att känna att jag har känslor igen. Så trött jag varit på det är jämna humöret jag haft så länge. Och jag inte bara gråter, jag känner kärlek och lycka likaså. Det är tur att jag ska få gråta och glädjas i åtta säsonger till. Kanske ska det till och med fortplanta sig så att jag ska kunna visa lite mer känslor i arbetslivet. Jag är så trött på att vara som en likgiltig mask utan att visa några känslor.

Slutsats: kultur är viktigt för känslolivet, det behöver inte vara finkultur för att skapa reaktioner, huvudsaken är att man känner igen sig

fredag 10 oktober 2014

Äntligen har det lossnat

Fokuserar numera på en punkt. Har släppt en massa lösa trådar, varför bevara hoppet om fruktlösa ting? Känner mig flera ton lättare. Lättnaden fyller mig.

Målet är inte längre en hägring. Det är ett faktum.

söndag 21 september 2014

lördag 13 september 2014

Du gör skillnad

Imorgon är det val 2014.

Skillnaderna mellan partierna är egentligen inte så stora, även om politikerna själva förstorar upp frågorna till att bli milsvida skillnader blocken emellan. Det spelar egentligen inte så stor roll hur man röstar om man ser till det stora hela. Faktiskt. De flesta partier ligger runt mitten och skvalpar.

MEN det finns en fråga som skiljer, en fråga som gör skillnad, och det är invandrar- och flyktingfrågan. Se in i ditt hjärta. Visa din medmänsklighet. Människor från andra kulturer är inte farliga, lär bara känna dem ska du se. Rösta med ditt hjärta, rösta inte med din rädsla för det okända. Din röst behövs.


Gå och rösta imorgon, med ditt hjärta. Kanske har du redan förtidsröstat, men imorgon kan du ändra dig, det är inte försent. DU gör skillnad.


(bild snodd från nätet)

lördag 30 augusti 2014

Kärlek och komik

Fredag kväll tog vi oss in till hx i Helsingborg för att se Mando Diao. Det var femte gången jag såg dem och därmed det band jag sett flest gånger. (Tvåa ligger Kent och trea Bob Hund. Idel svenska band.)

Denna konsert var lite annorlunda än tidigare för det var Björn Dixgårds show rakt igenom. Det var han som pratade med publiken och de flesta låtar de hade valt att spela var det han som sjöng. Det var riktigt roligt att se honom ta för sig, alla andra spelningar jag sett har Gustaf Norén varit den dominanata! Björn gjorde en fantastisk avslutning ensam på scen spelandes Strövtåg i hembygden. Endast hans röst och hans gitarr, det var otroligt starkt.

Lördag kväll var vi ute och såg två shower på Lund comedy festival. Nina Conti, buktalare från Storbritannien, var fantastiskt duktig och rolig. See for yourself:

söndag 10 augusti 2014

Sida efter sida

Har läst en hel del under våren och sommaren, mycket mer än jag gjort på väldigt länge. Allt var läsvärt så därför vill jag dela med mig av titlarna. Hoppas jag kan smitta någon att läsa :)

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie
Här vrids och vänds det på begreppen ras, klass och genus. Intressant. Med en kärlekshistoria som ramberättelse. Utspelar sig i USA och Nigeria.

Komma och gå av Taiye Selasi
En familjefar, som lämnar familjen när barnen är små, dör när barnen är vuxna. Den splittrade familjen samlas och historierna om allas liv nystas upp, många knutar löses. Utspelar sig i USA, Ghana och Nigeria.

Minnet av en smutsig ängel av Henning Mankell
En fattig svensk flicka får jobb på ett fartyg som färdas mot Australien. Hon bestämmer sig för att smita när fartyget når första hamnen i Afrika. Hon gifter sig med en bordellägare som dör och hon får ärva allt. Hon känner sig jämställd med de fattiga svarta kvinnorna på bordellen, men de jämställer henne med den koloniala vita klassen.

Orkanen av Laurent Gaudé
Orkanen Katrina drar in över New Orleans. De rika vita kan ta sig därifrån, de har resurser. Kvarglömda blir de redan bortglömda svarta. Man får i huvudsak följa fem personers öden. Boken var mycket gripande.

Kranvridarna av Karin Brunk Holmqvist
En smårolig berättelse om mestadels pensionärers liv i en by på Österlen. Busslinjen blir indragen och byborna går samman för att hitta lösningar.

Yahya Hassan av Yahya Hassan
En oerhört stark diktsamling av en ung dansk. Jag läste den inte som en diktsamling utan som en berättelse. Den var som ett knytnävslag, rätt i magen.

Klingsor av Torgny Lindgren
En grupp söker fakta om konstnären Klingsors liv och konstnärskap. Sakta rullas en levnadsteckning fram. Men var Klingsor verkligen så framstående som gruppen vill påskina?

En av oss sover av Josefine Klougart
Detta är inte en bok man i första hand läser för berättelsen; kvinna åker hem till svårt sjuk mor och funderar över sitt liv med två män som hon älskar. Här är det alla bilder författaren målar upp som är njutningen. Språket är så otroligt vackert, det är som balsam för mitt hjärta. Denna bok kommer jag att läsa om igen. Och igen. Och igen.

Marina av Carlos Ruiz Zafón
En yngling lär känna en flicka och hennes far. De dras in i en mystisk härva som blir allt märkligare.

söndag 25 maj 2014

Secret gig med Mando Diao

Det är inte varje dag man lyckas vinna biljetter till en konsert. Igår var det dags för the secret gig med Mando Diao.

Hade fått anvisningar om att ta oss till Båstad. Där väntade bussar som slutligen körde oss till kanten av Hovs Hallar. Intill en restaurang hade de riggat en stor scen. Arrangörerna hade fixat mat och dryck att köpa i väntan på konserten. Bakom scenen väntade havet och senare en vacker solnedgång. Magiskt.

Vädret var perfekt. Lagom varmt, sol med enstaka moln. ca 2000 personer som var i stämning, förväntansfulla. Vi ställde oss långt fram, jag vill gärna se ansiktet på den som spelar, se alla ansiktsuttryck.

Så drog de igång. Det var ösigt från början till slut, även de lite lugnare låtarna kändes ösiga. De spelade låtar från hela sin karriär, gammalt blandat med nytt. Long before rock'n'roll. Strövtåg i hembygden. Romeo. Bara för att nämna några. (Jag var dock lite förvånad att de spelade så få låtar från nya plattan. Jag saknade speciellt Child, Baby och Make you mine.) Det blev många låtar, de höll på i nästan två timmar. Kändes som om de hade kunnat hålla på hur länge som helst. Jag hade definitivt kunnat lyssna på dem och dansa hur länge som helst. <3 <3 <3 <3 <3 Det var verkligen en höjdarkonsert. Bandet utstrålade glädje, det bara lyste om dem. De hade roligt, det syntes. Jag hade roligt, jag hoppas det syntes ;)Det var FEST, musikfest!!!! Fredde spelade in några av låtarna. Här är en av dem: