lördag 6 december 2014

Till vilket pris?

Vart tar man vägen när man inte passar in? När man inte orkar hålla takten? Kan man smyga ut genom bakdörren? Det finns regler som säger att man ska jobba tills man är 65, 40 timmar i veckan. Gör man inte det duger man inte, man håller inte måttet. Hur gör man när man är långsam och inte orkar hålla takten? När man inte passar in i samhällets normer?

Jag har kämpat mot min sjukdom, försökt att jobba, försökt hålla jämn takt med alla andra. Jag har minskat arbetstiden till nu 50%. Jag orkar några månader, år, sen rasar jag in i depression pga att jag har drivit mig själv för hårt. Jag har rest mig gång på gång, tagit nya tag, kämpat vidare. Till vilket pris? Någon uppskattning har jag aldrig fått. Nu är jag där igen, i en depression, och den här gången känner jag inte att jag vill tillbaka in i arbetslivet. För vad är det värt? Varför ska jag driva mig till att försöka passa in när jag ändå bara rasar inom kort?

Jag vill må bra, leva i ett tempo jag fungerar i. Jag orkar inte med arbetslivet. Ge mig istället frid.

3 kommentarer:

Father Ben sa...

November är mörk och dyster I december kommer ljuset !

FatherBen

Erica sa...

Kan det finnas ett annat yrke eller en annan arbetsplats som passar dig bättre, som kan ge energi och inte bara ta? Som ger frihet och inte bara måsten? Lycka till!

Krakelsprakel sa...

Åh. De där tankarna är så välkända. Vem tackar en för att man piskar sin egen rygg tills den sprängs?
Nä. Lyssna inåt. Det där rådet som är så lätt att ge till alla andra;)!