Jag förvånar mig själv med att spricka upp i världens leenden när jag möter olika föräldrar som jag ju egentligen bara kallpratar med normalt. Hur lyckas jag med det när det inuti bröstet fladdrar 'desperata fjärilar' och jag egentligen bara vill därifrån?
Resultat: jag är fortfarande väl skör bland människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar