Psykiatriker är väldigt glada för att leka med ändrad dosering av mediciner, och med medicinbyte. Det är oftast det enda samtalen går ut på när man är där. Det gäller så även min nuvarande läkare.
Jag har varit med om många försök med medicinbyten i min dag. En del har fungerat, andra har varit rena katastrofen. Alltid ska medicinbytena genomföras just när jag mår som sämst och när jag inte har så mycket att sätta emot. Jag måste ju också tro att läkarna vet vad de gör, och låter mig övertalas.
Förra gången jag bytte medicin gick det på många sätt bra, framför allt fick jag ett skydd mot omvärlden som jag inte haft innan. Jag kunde slappna av tillsammans med andra människor och var inte längre så skör. Det var ett mirakel! När jag skulle byta medicin denna gången togs alltså mitt skydd mot omvärlden bort, skölden togs bort och jag blev oskyddad. Istället fick jag en medicin som skulle göra mig gladare.Och visst blev jag gladare och mådde bra av den anledningen till att börja med. Men när jag mötte verkligheten och folket därute kom ångesten. Och tvi vale vilken ångest.
Så många år jag gått och haft social ångest, det vill jag inte ha tillbaka. Min skörhet behöver skyddas, annars kan jag bosätta mig i ett kloster och inte träffa någon. Så vill jag inte ha det. Jag vill vara delaktig i livet tillsammans med andra.
Aja baja farbror doktorn, ta aldrig igen bort mitt filter mot omvärlden! Det behöver jag ha kvar, annars fungerar jag inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar