Satt igår och skrev ner mina symptom på ett papper för att jag inte skulle missa något. Idag var det nämligen dags att träffa min läkare. Och visst var det som jag misstänkte, jag har gått och blivit lite deprimerad. Han frågade om jag ville bli sjukskriven, men nej jag tycker inte jag är så sjuk. Jag mår dessutom bara sämre om jag går hemma och gör ingenting.
Så är det med min sjukdom, någonting som händer i mitt liv som jag reagerar starkt på, får mig att svänga antingen nedåt i depression eller uppåt i psykos. Den här gången var det tre olika, halvjobbiga händelser som triggade. Jag har gått och trott att jag ska må bättre av mig själv, men det har jag inte.
Men det är i alla fall inte så djupt, jag gick till läkaren i tid. Jag har ju lärt mig att uppmärksamma symptomen. Jag fick utskrivet medicin - förstås - som ska vända förloppet. Så är mitt liv, mediciner äter jag ju. Ibland behöver jag öka en medicin, ibland en annan för att hålla sjukdomen i schack. Sen när jag är i balans igen sänker jag medicinen. Är tacksam för att det finns så bra mediciner, var hade jag annars varit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar