"Mamma Pappa kom hem. Jag har skadat mej" står det i ett mail. Jag sitter i Informationen på biblioteket. Jag drar efter andan och kastar mej över telefonen för att ringa hem till Filip. "Jag har ont. Kom hem."
Jag försöker få tag i Fredrik, men han iggar mej, pratar redan i telefon. Typiskt, han är ju den som kommer hem snabbast eftersom han har bilen. Som tur var har vi ingen rusning i Informationen, så jag kan sticka hem. Jag trampar på allt vad tygen håller, men aldrig har cykelturen hem känts så lång! Jag kan inte vara hemma snabbt nog.
Nu var det inte så farligt med armen trots allt. Det var ju skönt. Jag kan andas ut; puh...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar