Jag bär själv ansvaret för mitt eget liv. Det finns en tråd, glimmande röd. Sakteliga visar den sej tydligare, slingrar sej fram genom det landskap som är mitt liv. Jag kan tydligt se mej själv tänja gränserna så att det brister. Så har det varit. I framtiden strävar jag efter att hålla mej inom gränserna.
Att vandra livets stigar är att ständigt sticka hål på sin egen uppblåsthet, på ett eller annat sätt. Det finns inga garantier, vilket är hårt men ärligt. Det kan gå åt helvete, men det kan också bli till det bästa. Jag gör så gott jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar