Ryggbesvären har blivit en följetong. Ryggen känns mycket bättre av både massage och spikmatta men den blir inte helt bra. När all muskelvärk är borta känner jag smärtan längst inne vid ryggraden i svanken. Där är det ömt. Jag rör mej fortfarande stelt.
Från olika håll har det ropats "gå till en kiropraktor", men jag har stuckit huvudet i sanden. Jag vill inte, jag vågar inte, det behövs inte. Tills igår. Då tog jag mod till mej efter att ha upprepat mitt mantra i flera dagar, "jag är inte rädd, jag vågar gå till kiropraktorn".
Själva behandlingen gjorde inte ont, men det var obehagligt när han knäckte till ryggraden. Tre gånger upprepade han det, efter att först ha kollat hur pass rörlig jag blev. Jag svettades av skräck, men jag gick igenom det.
Idag är ryggen bättre, jag känner tydligt en skillnad. Ömmar gör det fortfarande men förhoppningsvis är det på väg att gå över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar