I elva år har vi bott i vårt hus och i lika många år har vi hållit på och renovera det. Huset är byggt 1958 och när vi flyttade in 1998 så var det i originalskick. I början hade vi mycket energi och slet dag och natt. Köket och badrummet blev precis klara när vi flyttade in. Övriga rum har vi gått igenom själva, rum för rum, medan vi bodde i byggröran. Strategin har varit att få rummet funktionellt och sedan gå vidare till nästa. Kvar har det blivit en del detaljer som lister och annat smått.
Några år stod det helt stilla. Energin tog slut och vi orkade inte se en färgburk utan att få feberfrossa.
Längst ner på prioretitslistan fanns källaren. Om man ser till det skick huset befann sej i när vi köpte det så var källaren läbbigast. Muggig rent ut sagt. I behov av grundläggande uppfräshning. Vår tvättstuga var så muggig att man inte gärna vistades där inne alls. Tvätten bar vi ner, sorterade, stoppade in i tvättmaskinen, hela tiden med ögonen stängda, och sen snabbt ut därifrån igen. Tappade vi ren tvätt på golvet fick vi tvätta det igen, för golvet gick inte att få rent. Eller rättare sagt, där var så muggigt inne att ingen ville städa, det var ingen mening.
I våras fick vi på tredje försöket tag på en hantverkare som kunde hjälpa oss att fixa källaren. Tre veckor senare stod källaren färdig. Vilket lyft det blev. Ärligt talat så var det mest tillfredsställande att få källaren i ordning av allt vi gjort i hela huset. Där blev så fint, det är en sån fantastisk skillnad...
Jag tänker nu att elva år har passerat då vi har bott i detta halvfärdiga hus. Hur sjutton har vi egentligen stått ut? Det är en sådan lättnad att huset är färdigt. Nu äntligen är huset ett helt hus, fräscht från topp till tå. Nu äntligen kan jag slappna av och verkligen njuta av helheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar