Med hjälp av medicinerna håller jag mig upprätt. Jag slipper de djupa dalarna och jag undviker att bli förvirrad. Tänk jag kan till och med krypa ur mitt slutna jag och säga vad jag tycker.
Till och med nu när oron slår sina klor i mig kan jag hålla det på avstånd. Som sagt, jag kan inte annat än vara tacksam, var hade jag varit utan mina mediciner? Vem hade jag varit?
2 kommentarer:
Japp de dära medicinerna har man mycket att tacka för.
Jag brukar ofta undra hur jag mått utan mediciner, jag vågar inte testa men undrar gör jag.
Tack för mediciner
Skicka en kommentar