onsdag 8 december 2010

Konsekvenser

Acceptans, acceptans och åter acceptans. När jag tror jag är klar, så visar det sej gång på gång att det är jag inte - jo, jag har accepterat min sjukdom, men inte de konsekvenser sjukdomen för med sej verkar det som.

Det jag tänker på nu är främst att jag inte orkar med lika mycket som andra. Men jag VILL så gärna. Jag känner förväntningar från min omgivning att jag BORDE orka. Att jag bara arbetar 50% under hösten tänkte jag länge att det bara var under en period, att jag skulle komma tillbaka på 75% längre fram.

Jag försöker planera min tillvaro med lagom bitar jobb, familj, vänner och fritid. Men så är det hela tiden något oförutsett som dyker upp som raserar allt. Jag blir stressad. Det räcker inte att jag jobbar 50%, jag blir stressad ändå. Tempot i samhället är lite för högt för mej, det är det jag måste INSE.

Jag behöver väldigt stora marginaler, för att det oförutsedda inte ska sänka mej. Det är bara att acceptera att när jag bara arbetar 50% så har jag tillräckliga marginaler. Hälsan, hälsan, hälsan kommer först. Det är ju inte meningen att jag ska ta ut mej fullständigt.

Jag försöker, försöker att inte se det som ett nederlag, men det är inte helt lätt :(

Inga kommentarer: