Jag kommer hem från jobbet. Lagar smånigom mat, dukar, äter i sällskap av Fi. I slutet av måltiden kommer E hem. Jag lägger mej på soffan och tänker mej att vila, bara en liten, liten stund, innan jag tar hand om disken.
E ropar på mej efter ett tag (slumrade jag till?) och när jag kommer ut i köket är allting undanstökat, E har fixat allt.
"Du skulle se ditt leende" säger hon.
"Det är så här man gör mammor glada" svarar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar