tisdag 7 maj 2013

Peppar, peppar, ta i trä

Att få lov att må så här bra, det trodde jag inte var möjligt för mig längre. Det var så länge sedan sist. Djup, förankrad glädje som håller i sig, som ligger kvar på samma sköna nivå, som inte dyker ner i ett vacuum av deppighet.

Jag som trodde jag var kroniskt lättdeprimerad. Jag var glad så sällan och så kortvarigt. År ut och år in då jag känt kanske inte att jag varit olycklig, men i alla fall utan lycka.

Vad som varit befriande är att ha sålt huset. Att slippa ha alla måsten hängande över sig, att slippa oroa sig över att något oförutsett ska hända med huset. Det hade vi gott om under våra 15 år med det huset, oförutsedda problem. Flera gånger blev jag sjuk pga stressen det medförde. Visst vi bor i ett hus nu med, här kan också hända saker, men här är vi inte ensamma om att åtgärda det. Här är vi fler som kan dela bördan.

Stressen och oron som flytten medförde har till sist lagt sig och jag har istället kunnat njuta av min nya tillvaro i lägenheten.

En annan lyckobringare är att jag tar hand om mig och min kropp. Jag har hittat en bra massör. Efter en behandling där kommer jag ut helt revitaliserad, i harmoni. Helt underbart, en ren njutning. Jag har dessutom börjat gå på yoga två gånger i veckan. Tanken var att jag skulle öka på takten och gå på gympapass till sist. Nu vet jag inte. Denna lugna ryggyoga jag går på är så rätt. Lugna rörelser i ett lugnt flöde. Känns inte som jag vill öka på takten, inte just nu i alla fall. Det är en bra ledare där också, hon påminner hela tiden att man ska känna efter och bara göra de rörelser som känns rätt, inte pressa sig. Det tar jag med mig.

Jag välkomnar denna glädje och lycka jag nu känner. Jag är djupt tacksam över den så länge den stannar hos mig.

1 kommentar:

vardag sa...

:'D
hoppas den stannar för alltid!

.:love:.