Jag läste lite hastigt om filmen, det skulle vara en kärlekshistoria. Det var det också, men en väldigt dyster sådan. Det handlade om tre barn som växte upp tillsammans på ett slags barnhem eller internatskola. Deras livsuppgift var att när de vuxit upp, donera sina organ till sjuka behövande. De gick alltså en förtida död till mötes, det kallades completion.
Den var väldigt mörk, ödslig som F sa, en dystopi. Gav mig tankar om hur viktigt det är att ta tillvara på den tid jag har här på jorden.
Rekommenderas men med dysterhetsvarning.
2 kommentarer:
Ser inte längre filmer eller läser böcker som är tunga, dvs tunga på "fel sätt" - barn som far illa, misshandel, förintelsen etc. Har inmundigat min beskärda del av den kulturen vid det här laget.
Men din summa av denna film verkar vara att den var tung på "rätt sätt" kanske - att den gav dig insikt i hur du ska förhålla dig till ditt eget liv. / Frida
Ja, precis så.
Skicka en kommentar