Jag är avundsjuk på min dotter E med sitt långa, tjocka hår. Vem har hon det efter? Hon ska vara lycklig... Tänk om jag hade haft hennes vackra hår. Istället har jag mitt tunna, korta, stripiga elände. Nu har jag lite självfall som tur är, så det ser i alla fall lite tjockare ut.
Jag har försökt ett tag nu att få det låååångt, men det går inte den här gången heller (ska jag någonsin lära mej?). Jag måste ha en klipptid imorgon, klippa det lite kortare så att lockarna orkar komma fram. Får se om hårfrisörskan kan trolla fram en ny frisyr.
Alltid lika svårt med håret. Aldrig nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar