Jag följer med spänning vad som händer i Libyen och Japan. Lyssnar på radio, kollar nyheter på Internet, ser nyhetssändningar i TV, allt för att följa händelseförloppet och inte missa någonting. Det är som en spännande följetong, som en thriller. Och här sitter jag i trygga Sverige. Även om jag läser allt som händer och hör alla analyser, så kan jag inte sätta mej in i hur det verkligen är för befolkningen i Libyen och Japan. De är där mitt uppe i det. Det går inte att förstå hur de har det, hur de känner sej. Jag kan föreställa mej, men inte veta fullt ut.
Jag önskar bara, av hela mitt hjärta; att Libyens folk ska segra och få sin demokrati, att räddningsmanskapet ska få kontroll över kärnkraftverken i Fukishima så att förödelsen minimeras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar