Känslorna dras genast med upp på tåget
Det går så fort att jag inte hinner stoppa det i tid (jag som vetat vad jag vill i ett halvår nu)
Jag tvivlar
Ger man upp ett fast jobb bara för att må bättre? Gör man så i dagens Sverige? Jag ska vara glad att jag har ett jobb, jag får klamra mig fast trots att vantrivseln fräter upp mig inifrån, att jag blir sjuk av att vara där, av så många olika anlednigar. Hur skulle det gå för mig, hur skulle jag överleva ekonomiskt?
Själen viskar något helt annat;
~ dra dig tillbaka ~
Viskningarna blir allt starkare, min kropp blir allt mer övertygad. Det är rätt, det är rätt, det är rätt. Allt som har med jobb att göra känns alldeles galet i min kropp.
Men vad ska alla säga? Vad ska JAG säga när jag träffar folk? Hur ska jag kunna visa mig på stan? Vad ska folk tycka, vad ska de tycka, vad ska de TYCKA?
Kroppen skriker WHAT THEY THINK? - COULDN'T CARE LESS
'nough said
2 kommentarer:
att leva under en stöpt och förutbestämd form kan teoretiskt inte passa alla människor. och det gör den inte i praktiken heller.
du är klok, du kommer komma fram till rätt beslut. själen håller din hand som du så vackert skriver <3<3<3
.:kramar:.
Tack Ninja för fina ord. Kramar <3<3<3
Skicka en kommentar