måndag 8 oktober 2012

Yes I'm alive

Det är stort att få livet tillbaka. Två veckor nu utan neuroleptika. Det är mycket som känns ovant i mig ännu. Jag behöver lite tid att vänja mig vid mig själv igen. Absurt men sant.

Det känns i alla fall riktigt bra.

4 kommentarer:

Vardag sa...

glad att läsa dina ord. har tänkt här kring hur det går för dig.
i slutet av januari slutade jag med zyprexan. det har varit både gott och ont men så så mest gott.

känner igen det där med att vänja sig med sig själv. jösses jag har ännu inte hunnit vant mig, men det får la ta den tid det tar.

håller tummar och tår för dig att det kommer fortsätta att kännas bra!

kramar

Katarina sa...

Jag känner så väl igen känslan när man lyckats göra sig av med mediciner, och utsättningssymptomen försvunnit. Då är det så värt det, att bara få vara JAG liksom. Lycka till!

Ingela sa...

Tack för era ord :)

MissManic sa...

Vad härligt att det funkar för dig. Dina ord innan om detta har satt igång mina funderingar, vem är jag utan mediciner?
Men jag vågar inte testa..