Har just läst ut uppföljaren till Johanna Nilssons Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Det är en mörk och dyster bok där Hanna dras allt djupare in i sin ätstörning och ångest. Hon slussas runt inom psykiatrin mellan psykiatriker som älskar att skriva ut mediciner och de som vill göra henne medicinfri. Det som håller henne uppe är kärleken.
Texten har ett väldigt driv och är, mitt i allt djup, mycket lättläst. Rekommenderas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar