Det avsnitt jag såg idag av Inferno handlade om en psykiatrisk akutavdelning. Jag fick lite minnesbilder tillbaka om hur det är att vara där.
Kala korridorer. Kala rum. Hård säng. Ful gul filt. Fula möbler. Allting mycket opersonligt. Och där befinner jag mej, i ett ångestfyllt tillstånd. Livrädd, för jag förstår inte var jag är eller hur länge jag måste vara där. Bland människor jag inte känner. Och så nycklar, alla dessa nycklar överallt. Mediciner.
Det finns ingen trygghet någonstans, och det mår jag ju inte bättre av precis.
Det var åtta år sedan sist. Jag hoppas att jag kan fortsätta att lägga till år efter år, att 2002 var sista gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar