onsdag 3 november 2010

En sann dröm

Jag hade en hemlig dröm i tonåren om att bli professionell dansare, men jag hade det mot mej att jag var för stor. Kvinnliga dansare är små nätta varelser som utan problem kan bli lyftna i dansen av någon stark manlig dansare. Jag var lång med kraftig benstomme, passade inte alls som dansare. På den tiden dansade jag jazzbalett.

Istället har jag tittat ganska mycket på professionella dansare. Jag älskar att se hur de rör sina kroppar, de har perfekt kontroll över varje muskel. Det är en härlig uttrycksform.

För ca 15 år sedan började jag dansa frigörande dans, eller creative/transforming dancing som det heter på engelska. Jag har dansat regelbundet varje vecka vissa år, andra gånger har jag åkt iväg för att dansa heldagar, ofta flera dagar i rad. Jag dansar även här hemma för mej själv i vardagsrummet.

Jag har dansat i alla dessa år, men bara för att jag inte uppträder i dans har jag inte ansett mej vara en riktig dansare. Men det är jag ju! Det slår mej nu att jag är ju en Dansare med stort D! Jag har inte perfekt kontroll på mina muskler, men jag dansar, jag uttrycker mej genom dansen. Min dröm om att vara en Dansare är sann!

Halleluja!

För att fira det har jag hyrt en lokal en gång i veckan enda fram till jul. Två timmar har jag ett helt dansgolv för mej själv och min dans. Det känns ruggigt rätt.

Inga kommentarer: