Vi åkte till Skärva naturreservat utanför Karlskrona idag. Det var en härlig höstdag med klarblå himmel och hög, klar luft. Vi vandrade i ett ganska lugnt tempo genom bokskog, över ängar och längsmed havet.
Det är mycket värdefullt för mej att vistas i naturen. Jag mår så bra av det. Naturen tillåter allting, inte bara det vackra och fulländade utan även det risiga och döende. Jag hämtar mycket kraft ur mina promenader i naturen. Idag gjorde jag även några fynd i trä som jag ska jobba lite med därhemma.
Vi hann med en liten tur in på Ronneby konsthall också. Det var en keramiker och fyra textilkonstnärer som ställde ut. Jag kände mej inspirerad av deras verk, ville hem på en gång och prova att arbeta med nya material.
Dagen avslutades med trerätters middag i brasans sken. :)
lördag 9 oktober 2010
fredag 8 oktober 2010
torsdag 7 oktober 2010
Bena vilda hästens man
Vi är en liten grupp, fyra kvinnor, som träffas en gång i veckan för att göra Basal kroppskännedom och Tai chi. Vår ledare är en fantastisk kvinna, Maria, som är oerhört engagerad i sitt jobb. Hon är sjukgymnast på Psykiatriska Öppenvården i Lund. Lugn, glad och med övertygelse leder hon oss genom övningarna på sin norrländska. Hon är verkligen inspirerande!
Att göra kroppskännedomsövningar är att hitta hem till mej själv; det är så oerhört skönt att göra dessa enkla övningar. Känna efter var gränserna går, vad känns skönt, vad känns inte skönt. Att hitta mittpunkten i kroppen varifrån all energi, all rörelse utgår ifrån, det var verkligen en aha-upplevelse för mej. Nu har jag mitt centrum, däri kan jag vila.
Höjdpunkten är ändå Tai chi. När jag gör Tai chi är det som jag rör mej i vatten. Rörelserna flyter långsamt men ändå kraftfullt. Det är meditation i full koncentration; vi följer ett speciellt rörelseschema, en speciell form. Varje rörelse har sitt namn: vågen, boll till höger, ormen kryper upp etc. Namnen gör det lättare för mej att minnas rörelserna när jag ska göra dem ensam. Det är härligt att göra Tai chi i grupp, alla tillsammans. Det blir ett sådant flöde, en sådan lugn energi i rummet. Allra bäst är det att göra Tai chi utomhus, gärna vid havet. Då känner jag mej ett med allt ;)
Känslan från kroppskännedomsövningarna och Tai chi:ns långsamma flöde bär jag med mej ut i vardagen. När jag känner att det går för fort försöker jag hitta Tai chi:ns långsamhet inom mej. Som Maria säger, Tai chi:n bär jag med mej resten av livet. Kroppen minns allt.
Att göra kroppskännedomsövningar är att hitta hem till mej själv; det är så oerhört skönt att göra dessa enkla övningar. Känna efter var gränserna går, vad känns skönt, vad känns inte skönt. Att hitta mittpunkten i kroppen varifrån all energi, all rörelse utgår ifrån, det var verkligen en aha-upplevelse för mej. Nu har jag mitt centrum, däri kan jag vila.
Höjdpunkten är ändå Tai chi. När jag gör Tai chi är det som jag rör mej i vatten. Rörelserna flyter långsamt men ändå kraftfullt. Det är meditation i full koncentration; vi följer ett speciellt rörelseschema, en speciell form. Varje rörelse har sitt namn: vågen, boll till höger, ormen kryper upp etc. Namnen gör det lättare för mej att minnas rörelserna när jag ska göra dem ensam. Det är härligt att göra Tai chi i grupp, alla tillsammans. Det blir ett sådant flöde, en sådan lugn energi i rummet. Allra bäst är det att göra Tai chi utomhus, gärna vid havet. Då känner jag mej ett med allt ;)
Känslan från kroppskännedomsövningarna och Tai chi:ns långsamma flöde bär jag med mej ut i vardagen. När jag känner att det går för fort försöker jag hitta Tai chi:ns långsamhet inom mej. Som Maria säger, Tai chi:n bär jag med mej resten av livet. Kroppen minns allt.
onsdag 6 oktober 2010
Att knapra piller
Något som jag tror de flesta som lever med psykisk ohälsa har tampats med är medicinerna. Ska jag ta mediciner eller ej är nog den svåraste frågan. Alla vet vi ju att läkarna väldigt gärna skriver ut mediciner ;)
Det var rätt tungt när jag insåg att jag medicinerar för resten av livet. Jag klarar mej inte utan medicin. Jag hade då flera gånger provat att sänka medicinerna och att sätta ut dem helt. Det gick inte. Jag blev genast känsligare och insjuknade. Eftersom mitt humör pendlar upp och ner behöver jag stämningsstabiliserande medicin, annars tål jag inte livets motgångar, utan blir lätt sjuk.
Sen är det biverkningarna, för biverkningar får man, av en eller annan typ. I läkemedelsbeskrivningarna står det långa listor med biverkningar så det är bara att välja några ;) Efter ett tag vänjer man sej vid dem. I vissa fall har de dock varit så svåra att jag varit tvungen att byta medicin.
Det är ju meningen att medicinerna ska tas vid samma tidpunkt varje dag. Det har varit svårt för mej att minnas om jag tagit min medicin eller ej, eftersom det alltid är samma ritual och det inte går att skilja en dag från en annan. Därför har jag min finfina dosett där jag kan se om jag tagit min medicin eller ej. Så får det bli när minnet är kort.
Efter jag fick barn har jag haft det lättare att acceptera att jag medicinerar. Jag har inte bara mej själv att tänka på. Jag måste hålla mej frisk för deras skull. Jag har ett ansvar gentemot dem. Jag är en ordentlig mamma som tar min medicin och håller mej frisk. Så enkelt är det. Jag är tacksam för att det finns mediciner, för hur hade jag annars mått idag? Var hade jag befunnit mej?
Det var rätt tungt när jag insåg att jag medicinerar för resten av livet. Jag klarar mej inte utan medicin. Jag hade då flera gånger provat att sänka medicinerna och att sätta ut dem helt. Det gick inte. Jag blev genast känsligare och insjuknade. Eftersom mitt humör pendlar upp och ner behöver jag stämningsstabiliserande medicin, annars tål jag inte livets motgångar, utan blir lätt sjuk.
Sen är det biverkningarna, för biverkningar får man, av en eller annan typ. I läkemedelsbeskrivningarna står det långa listor med biverkningar så det är bara att välja några ;) Efter ett tag vänjer man sej vid dem. I vissa fall har de dock varit så svåra att jag varit tvungen att byta medicin.
Det är ju meningen att medicinerna ska tas vid samma tidpunkt varje dag. Det har varit svårt för mej att minnas om jag tagit min medicin eller ej, eftersom det alltid är samma ritual och det inte går att skilja en dag från en annan. Därför har jag min finfina dosett där jag kan se om jag tagit min medicin eller ej. Så får det bli när minnet är kort.
Efter jag fick barn har jag haft det lättare att acceptera att jag medicinerar. Jag har inte bara mej själv att tänka på. Jag måste hålla mej frisk för deras skull. Jag har ett ansvar gentemot dem. Jag är en ordentlig mamma som tar min medicin och håller mej frisk. Så enkelt är det. Jag är tacksam för att det finns mediciner, för hur hade jag annars mått idag? Var hade jag befunnit mej?
Ibland är 11 km väldigt långt
"Mamma Pappa kom hem. Jag har skadat mej" står det i ett mail. Jag sitter i Informationen på biblioteket. Jag drar efter andan och kastar mej över telefonen för att ringa hem till Filip. "Jag har ont. Kom hem."
Jag försöker få tag i Fredrik, men han iggar mej, pratar redan i telefon. Typiskt, han är ju den som kommer hem snabbast eftersom han har bilen. Som tur var har vi ingen rusning i Informationen, så jag kan sticka hem. Jag trampar på allt vad tygen håller, men aldrig har cykelturen hem känts så lång! Jag kan inte vara hemma snabbt nog.
Nu var det inte så farligt med armen trots allt. Det var ju skönt. Jag kan andas ut; puh...
Jag försöker få tag i Fredrik, men han iggar mej, pratar redan i telefon. Typiskt, han är ju den som kommer hem snabbast eftersom han har bilen. Som tur var har vi ingen rusning i Informationen, så jag kan sticka hem. Jag trampar på allt vad tygen håller, men aldrig har cykelturen hem känts så lång! Jag kan inte vara hemma snabbt nog.
Nu var det inte så farligt med armen trots allt. Det var ju skönt. Jag kan andas ut; puh...
tisdag 5 oktober 2010
Kämpa på!
Det gjorde ont i mej när jag läste om mannen med schizofreni i Sydsvenskan idag. Han var inte alls överens med sin sjukdom, ville inte acceptera sin diagnos. Han mådde så dåligt.
Något som gjort det lättare för mej att leva med min sjukdom är acceptans, acceptans och åter acceptans. När jag väl accepterat min sjukdom är den mycket enklare att leva med. Jag har blivit bättre på att inse mina begränsningar. Jag har också blivit bättre att lägga tid på det som stärker mej.
En sak är säker. Jag kommer aldrig sluta kämpa. Jag kommer aldrig att ge upp. Min sjukdom kan göra sej påmind, jag kan bli sjukskriven några veckor, några månader, men jag kommer alltid tillbaka.
Något som gjort det lättare för mej att leva med min sjukdom är acceptans, acceptans och åter acceptans. När jag väl accepterat min sjukdom är den mycket enklare att leva med. Jag har blivit bättre på att inse mina begränsningar. Jag har också blivit bättre att lägga tid på det som stärker mej.
En sak är säker. Jag kommer aldrig sluta kämpa. Jag kommer aldrig att ge upp. Min sjukdom kan göra sej påmind, jag kan bli sjukskriven några veckor, några månader, men jag kommer alltid tillbaka.
måndag 4 oktober 2010
Bollen är i rullning
Sydsvenskans artikelserie där människor med olika typer av psykisk ohälsa träder fram är mycket välkommen! Vad jag har väntat! Den är ett led i kampanjen Hjärnkoll för attitydförändringar gentemot människor med psykisk ohälsa. Attitydförändringar behövs. Ämnet är fortfarande väldigt tabubelagt. Det finns mycket okunskap och rädslor kring psykisk ohälsa. Medierna har huvudsakligen skrivit om psykisk ohälsa i kombination med brott. Det skapar fördomar och rädslor, men framför allt ger det en väldigt orättvis bild av psykisk ohälsa.Huvuddelen av oss är inte brottslingar och mördare. Ingen vet att huvuddelen av oss med psykisk ohälsa lever ett normalt liv. Att vi är friska i långa perioder, men då och då drabbas vi av en tids sjukdom. Det ser lite olika ut beroende på vilken diagnos vi har.
Vi är många som lever med sjukdomen lite i smyg, pga av alla fördomar. Jag har länge tänkt skriva om min sjukdom och det liv jag lever, men tvekat. Nu i och med Hjärnkollkampanjen och Sydsvenskans artikelserie känner jag dock att det är rätt läge. Dagens huvudperson i Inpå livet i Sydsvenskan är en kvinna med bipolär sjukdom. Precis som kvinnan i artikeln har jag en bipolär sjukdom, en variant; Cykloid psykos. Det låter mer skrämmande än vad det är. Mitt humör svänger upp och ner lite mer än 'normalt'. Jag har insjuknat i både depression och psykos, som är de två polerna i denna sjukdom.
"Livet är mycket mer än en diagnos", som kvinnan i dagens artikel så klokt sa. Det är det jag tänker visa med mitt fortsatta bloggande. Men jag tänker också skriva om min sjukdom, helt enkelt för att avdramatisera den.
Vi är många som lever med sjukdomen lite i smyg, pga av alla fördomar. Jag har länge tänkt skriva om min sjukdom och det liv jag lever, men tvekat. Nu i och med Hjärnkollkampanjen och Sydsvenskans artikelserie känner jag dock att det är rätt läge. Dagens huvudperson i Inpå livet i Sydsvenskan är en kvinna med bipolär sjukdom. Precis som kvinnan i artikeln har jag en bipolär sjukdom, en variant; Cykloid psykos. Det låter mer skrämmande än vad det är. Mitt humör svänger upp och ner lite mer än 'normalt'. Jag har insjuknat i både depression och psykos, som är de två polerna i denna sjukdom.
"Livet är mycket mer än en diagnos", som kvinnan i dagens artikel så klokt sa. Det är det jag tänker visa med mitt fortsatta bloggande. Men jag tänker också skriva om min sjukdom, helt enkelt för att avdramatisera den.
onsdag 18 november 2009
Hysteri
Jag mötte en kvinna med munskydd idag när jag promenerade utanför UB i Lund. Jag trodde inte mina ögon! Hur hysterisk får man bli? Munskyddet lär ju dessutom inte hjälpa om svininfluensan finns i närheten, så hon sätter ju sej själv i falsk trygghet.
Om det nu inte är så att hon är så ädel att hon skyddar oss andra för att hon själv är sjuk! Det har jag dock svårt att tro...
Om det nu inte är så att hon är så ädel att hon skyddar oss andra för att hon själv är sjuk! Det har jag dock svårt att tro...
tisdag 17 november 2009
Höst i trädgården. 2
Vi har en relativt vildvuxen trädgård. Relativt säger jag för vi har ju rabatter och vi klipper gräset, men det är inte så perfekt välskött som våra grannar pensionärerna har. Alltså vildvuxet i jämförelse.
Vi har många buskar som får växa som de vill. Flera är väldigt stora och vi har bara ansat lite ytterst för att de inte ska bli alltför omfångsrika. Förra gången jag klippte buskar ordentligt var för ca 7 år sedan. Då försökte jag mej på att föryngra dem som det så fint heter. Jag klippte och klippte, men fy vad svårt det var, det såg för hemskt ut! Det slutade med att jag klippte dem jämnt en meter ovanför markytan. De fick en nystart i livet... Inom ett par-tre år var de lika stora igen - det är växtkraft det.
I söndags gav jag mej på en buske igen, en jasmin. Jag klippte av hälften av grenarna precis ovanför markytan och sedan sparade jag resten, bara ansade lite på toppen där de blivit för långa. Den blev luftig och fin. Det blev riktigt bra, jag är helnöjd! Jag ska med glädje ge mej på resten av buskarna nästa helg.
Vi har många buskar som får växa som de vill. Flera är väldigt stora och vi har bara ansat lite ytterst för att de inte ska bli alltför omfångsrika. Förra gången jag klippte buskar ordentligt var för ca 7 år sedan. Då försökte jag mej på att föryngra dem som det så fint heter. Jag klippte och klippte, men fy vad svårt det var, det såg för hemskt ut! Det slutade med att jag klippte dem jämnt en meter ovanför markytan. De fick en nystart i livet... Inom ett par-tre år var de lika stora igen - det är växtkraft det.
I söndags gav jag mej på en buske igen, en jasmin. Jag klippte av hälften av grenarna precis ovanför markytan och sedan sparade jag resten, bara ansade lite på toppen där de blivit för långa. Den blev luftig och fin. Det blev riktigt bra, jag är helnöjd! Jag ska med glädje ge mej på resten av buskarna nästa helg.
Höst i trädgården. 1
I alla år har vi väntat ut att alla löv på alla träd ska falla av innan vi krattar. Vi har alltid trott att det var enklast att ta allt på en gång, så-slipper-man-tänka-mer-på-det-principen. Man blir ordentligt trött efter att kratta 1000 m2 och sedan köra iväg med det till tippen. Vi brukar ligga ledbrutna i flera dagar efteråt. Att kratta har inte direkt varit något vi sett fram emot.
I höst tog vi ett nytt grepp på trädgårdsarbetet. Nu har vi gått ut och krattat lite efterhand som det trillat av. Först ut var valnöten, sen körsbäret och plommonen, och just nu faller blodbokens löv. Sen är det alla buskar förstås. Björkens löv får maskarna ta hand om på plats.
Detta är något helt annat. Det blir riktigt skönt att gå ut att kratta, något man ser fram emot. Inte så hetsigt-måste-hinna utan mer vilsamt. I like!
I höst tog vi ett nytt grepp på trädgårdsarbetet. Nu har vi gått ut och krattat lite efterhand som det trillat av. Först ut var valnöten, sen körsbäret och plommonen, och just nu faller blodbokens löv. Sen är det alla buskar förstås. Björkens löv får maskarna ta hand om på plats.
Detta är något helt annat. Det blir riktigt skönt att gå ut att kratta, något man ser fram emot. Inte så hetsigt-måste-hinna utan mer vilsamt. I like!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)