Varför är det så svårt att bryta tystnaden?

Att tala om för folk att jag ramlar ner i en depression ibland, det kan jag numera göra utan att skämmas. Det är värre med psykoserna. Nu var det i och för sig länge sedan jag drabbades av en psykos, närmare bestämt 10 år sedan i vinter, så det är ju inte så aktuellt. Men att tala om psykoserna känns svårare än att tala om depressionerna. Jag vet att det finns fler fördomar kring psykoser, så just därför borde jag tala om det, men det får motsatt effekt på mej. Jag vill inte bli utstött. Jag kan inte riktigt se vad jag vinner på att berätta om psykoserna. Inte för att det blir så många tillfällen till det, det är inget man tar upp på fikarasten precis.

Jag jobbar på det, inom mig. Det handlar ju om acceptans förstås. Jag vill ju innerst inne berätta, psykoserna är ju trots allt en del av min historia. Dags att ta tag i den där boken jag påbörjat....

Bilden The Starry night av Van Gogh är hämtad från http://www.arthistoryguide.com

Varför psykotisk? 2

Jag sover mindre och mindre under lång tid. Till slut sover jag inget alls. Hjärnans behov av att bearbeta dagens händelser med hjälp av drömmar kvarstår dock. Jag börjar alltså istället 'drömma' medan jag är vaken och drömmarna blandas in i verkligheten. Kan det bli annat än förvirrat? Denna förvirring kallas psykos.

Varför psykotisk? 1

 Det startar med en yttre, negativt överväldigande händelse. Tankar och känslor bygger upp inom mej och måste till sist få ett utlopp. Bägaren brister. Bräckliga, känsliga lilla jag håller inte för trycket. En psykos är förlösningen på allt jag hållt tillbaka, hållt inom mej.

Om någon frågar

Ibland händer det att någon frågar vad jag har för sjukdom, inte så ofta, men det händer. Det är framför allt arbetsgivaren och mina arbetskamrater som undrar eftersom jag har varit sjukskriven några perioder. Jag brukar svara att jag har en bipolär sjukdom, det är enkelt att förklara. Att humöret kan svänga mellan två poler är inte så tabu, det går att förstå, det blir folk inte så rädda för. Det är också vad mina läkare ibland kallar sjukdomen för.

 Om jag skulle säga att min diagnos är Cykloid psykos skulle folk dra öronen åt sej. (Jag berättar det här, och försöker avdramatisera det...) Jag tycker själv inte att det namnet är rättvisande, det blir sådan tonvikt på psykosen.  Egentligen borde min sjukdom kallas för en bipolär psykossjukdom (finns dock inget sådant begrepp inom psykiatrin). Ena polen är psykos och andra polen är depression. Nu är det ju inte så att jag konstant är antingen psykotisk eller depressiv, nej den mesta av tiden är jag på 'normalläge'. Jag har haft fyra  mycket korta psykotiska episoder, med ganska lång återhämtningstid. Jag har haft fler depressiva perioder och dessa perioder har varit lite mer utdragna.

Jag var sjuk många gånger mellan 1992 och 2002, en tio-årsperiod. Det är alltså nio år sedan jag var riktigt sjuk i psykos eller depression sist. Det är en seger! Jag har visserligen varit sjukskriven korta perioder efter det, men det har varit för att förhindra att en pressad situation ska framkalla ett psykos- eller depressionsgenombrott. Jag har behövt vila mej stark.

Det känns alltså lite konstigt att prata om att jag har en sjukdom när det var så länge sedan jag var sjuk sist. Tyvärr är det så att jag får leva med den som en skugga i resten av mitt liv. Det finns alltid en risk att jag blir sjuk igen. Risken är i alla fall mindre nu sen jag lärt mej att känna igen symptomen, det känner jag mej oerhört styrkt av. Sjukdomsgenombrotten går att stoppa i tid.

Inferno

Fick tips (tack Bosse) om Utbildningsradions programserie Inferno, om människor med psykisk ohälsa, som går i Kunskapskanalen på torsdagar. De har redan visat 5 program, men de finns att se på UR play.

Det är så viktigt att folk framträder på detta vis och berättar hur de lever med sin sjukdom. Allt för att avdramatisera och slå hål på fördomar.

Nästa program i serien visas imorgon kl 21.00 och då ska det handla om psykoser. Jag kommer att sitta bänkad framför TV:n. Det är alltid mycket spännande att höra andras berättelser kring det jag själv upplevt.

Definition

Min sjukdom tar sej uttryck i att jag drabbas av antingen en psykos eller en depression när livet blir för påfrestande. Jag är väldigt känslig och har låg stresströskel. Jag har en diagnos som låter väldigt skrämmande, Cykloid psykos. Dels för att den är cykliskt återkommande, dels för att en psykos är skrämmande i sej. Det finns en sida på nätet som beskriver Cykloid psykos väl. Den vill jag rekommendera. Den beskriver vad som händer vid en psykos, symptom och diagnos likaså. Det är Johan Cullberg som ligger bakom denna sida. Han har även skrivit en bok i ämnet, som heter just Psykoser. Boken är givetvis mer uttömmande.

Det är först efter ett antal skov som jag riktigt har fattat och accepterat att jag har den sjukdom jag har, att jag är känslig och inte tål påfrestningar särskilt bra. Jag har länge velat tro att jag kan allt lika bra som alla andra. Jag har fått lära mej den hårda vägen. Jag behöver leva mitt liv i långsamhetens lov, med många pauser och utan stress.

Bollen är i rullning

Sydsvenskans artikelserie där människor med olika typer av psykisk ohälsa träder fram är mycket välkommen! Vad jag har väntat! Den är ett led i kampanjen Hjärnkoll för attitydförändringar gentemot människor med psykisk ohälsa. Attitydförändringar behövs. Ämnet är fortfarande väldigt tabubelagt. Det finns mycket okunskap och rädslor kring psykisk ohälsa. Medierna har huvudsakligen skrivit om psykisk ohälsa i kombination med brott. Det skapar fördomar och rädslor, men framför allt ger det en väldigt orättvis bild av psykisk ohälsa.Huvuddelen av oss är inte brottslingar och mördare. Ingen vet att huvuddelen av oss med psykisk ohälsa lever ett normalt liv. Att vi är friska i långa perioder, men då och då drabbas vi av en tids sjukdom. Det ser lite olika ut beroende på vilken diagnos vi har.

Vi är många som lever med sjukdomen lite i smyg, pga av alla fördomar. Jag har länge tänkt skriva om min sjukdom och det liv jag lever, men tvekat. Nu i och med Hjärnkollkampanjen och Sydsvenskans artikelserie känner jag dock att det är rätt läge. Dagens huvudperson i Inpå livet i Sydsvenskan är en kvinna med bipolär sjukdom. Precis som kvinnan i artikeln har jag en bipolär sjukdom, en variant; Cykloid psykos. Det låter mer skrämmande än vad det är. Mitt humör svänger upp och ner lite mer än 'normalt'. Jag har insjuknat i både depression och psykos, som är de två polerna i denna sjukdom.

"Livet är mycket mer än en diagnos", som kvinnan i dagens artikel så klokt sa. Det är det jag tänker visa med mitt fortsatta bloggande. Men jag tänker också skriva om min sjukdom, helt enkelt för att avdramatisera den.