Spänningarna släpper

Lever här och nu. Ingen stress, inga måsten som tar kål på mig, inga tider att passa. Inget betungande tankearbete. Behöver inte vara på min vakt; inga knivar i ryggen, inga sura kommentarer. Jag kan vara helt mig själv, helt i min egen takt. Underbart. Spänningarna börjar långsamt släppa.

Sover nästan halva dygnet, ett aldrig sinande sömnbehov. Gör så lite som möjligt förutom hushållsarbetet. Bakar, lagar mat, diskar, städar, tvättar, handlar, brygger te. Syr några stygn ibland. Det praktiska är skönt att utföra; det mesta går på rutin och kräver inget tankearbete. Läsa går inte, har ingen koncentration. Ser på TV. Promenerar varje dag, i staden, i skogen och längs havet.

Känner då och då lyckan i mig, den kramar om mig och får mig att le.

Jag har det bra just nu, depressionen har börjat släppa taget om mig och vi går mot ljusare tider.

Balans

Detta är mitt liv nu. Fyra dagar på jobbet, tre dagar ledigt. Jag har börjat vänja mej vid det nu. Det känns helt rätt! Det känns bra framför allt för att jag inte alltid är så förbaskat TRÖTT. Jag orkar göra saker när jag kommer hem från jobbet. Jag känner mej utvilad efter varje helg. Jag ska snart ha semester, och jag släpar mej inte fram nu på slutet, jag är inte totalt slutkörd. Jag är utvilad redan innan semestern börjar :)

Det känns bra. Det är så här jag vill leva. Nu känner jag att jag lever och att jag inte bara släpar mej mellan allt jobb på arbetet och allt jobb här hemma. Jag kan andas, jag kan leva. Jag kan göra saker för min egen skull.

Feeling a whole lot better

Idag - ledig dag. Känns riktigt bra. Jag har börjat förlika mej vid tanken att jobba mindre för gott. Sluta tidigt varje eftermiddag. Kunna 'andas', ta det lugnt och inte stressa, göra lite 'inte måsten'. Mmm känns riktigt bra. As a matter of fact =D

(Oops, jag kanske inte ska ropa hej förrän jag hoppat över bäcken...)

Bena vilda hästens man

Vi är en liten grupp, fyra kvinnor, som träffas en gång i veckan för att göra Basal kroppskännedom och Tai chi. Vår ledare är en fantastisk kvinna, Maria, som är oerhört engagerad i sitt jobb. Hon är sjukgymnast på Psykiatriska Öppenvården i Lund. Lugn, glad och med övertygelse leder hon oss genom övningarna på sin norrländska. Hon är verkligen inspirerande!

Att göra kroppskännedomsövningar är att hitta hem till mej själv; det är så oerhört skönt att göra dessa enkla övningar. Känna efter var gränserna går, vad känns skönt, vad känns inte skönt. Att hitta mittpunkten i kroppen varifrån all energi, all rörelse utgår ifrån, det var verkligen en aha-upplevelse för mej. Nu har jag mitt centrum, däri kan jag vila.

Höjdpunkten är ändå Tai chi. När jag gör Tai chi är det som jag rör mej i vatten. Rörelserna flyter långsamt men ändå kraftfullt. Det är meditation i full koncentration; vi följer ett speciellt rörelseschema, en speciell form. Varje rörelse har sitt namn: vågen, boll till höger, ormen kryper upp etc. Namnen gör det lättare för mej att minnas rörelserna när jag ska göra dem ensam. Det är härligt att göra Tai chi i grupp, alla tillsammans. Det blir ett sådant flöde, en sådan lugn energi i rummet. Allra bäst är det att göra Tai chi utomhus, gärna vid havet. Då känner jag mej ett med allt ;)

Känslan från kroppskännedomsövningarna och Tai chi:ns långsamma flöde bär jag med mej ut i vardagen. När jag känner att det går för fort försöker jag hitta Tai chi:ns långsamhet inom mej. Som Maria säger, Tai chi:n bär jag med mej resten av livet. Kroppen minns allt.