Tsunami ravaging Kesennuma port

Min tanke när jag såg denna film: detta måste vara vad som en gång kom att kallas syndaflod....

Det går trögt

Att det ska vara så svårt att gå ner i vikt när det är så lätt att gå upp i vikt.... Nu har jag gått ner tre kilo sedan vecka 9, men det är 10 kvar innan jag är nöjd

Lite för kallt ännu

Det måste bli lite varmare innan jag vågar köpa och plantera min klematis - men så här fin ska den bli när den blommar i sommar:

Får jag?

Från biblioteksgolvet: En mongolid kvinna kom fram till mej idag och frågade:

"Får jag titta mej runt lite?"

Ja, lilla söta, ja det är klart att du får... <3

Schizofren

Gollum till Sméagol: "Leave now and never come back"

Sagan om ringen för femtioelfte gången

Svandansare

Det blev bio ikväll, Black Swan. Den var omtumlande. Jag hade inte väntat mej att den skulle vara så otäck - jag vet inte hur många gånger jag hoppade till och sjönk ner i fåtöljen. Natalie Portman var mycket övertygande i denna skildring av en ballerina vars liv pendlade mellan verklighet och hallucinationer.

En bräcklig kvinna i en väldigt krävande omvärld, och med höga krav på sej själv. Nån' som känner igen sej?

Faktiskt inget nederlag

Och så var det det där med medicinsänkningen. Den fungerade inte. Jag provade att halvera min dos men fick då sömnsvårigheter och så kände jag obehag ute bland folk. Nej så vill jag inte ha det!

Jag mår bra på min medicin! Så vill jag ha det!

Världens rysliga händelser

Jag följer med spänning vad som händer i Libyen och Japan. Lyssnar på radio, kollar nyheter på Internet, ser nyhetssändningar i TV, allt för att följa händelseförloppet och inte missa någonting. Det är som en spännande följetong, som en thriller. Och här sitter jag i trygga Sverige. Även om jag läser allt som händer och hör alla analyser, så kan jag inte sätta mej in i hur det verkligen är för befolkningen i Libyen och Japan. De är där mitt uppe i det. Det går inte att förstå hur de har det, hur de känner sej. Jag kan föreställa mej, men inte veta fullt ut.

Jag önskar bara, av hela mitt hjärta; att Libyens folk ska segra och få sin demokrati, att räddningsmanskapet ska få kontroll över kärnkraftverken i Fukishima så att förödelsen minimeras.

Det är mycket med motionen

I söndags fick jag och F för oss att vi skulle pröva och jogga igen. Det var ett år sedan sist och jag var 10 kg lättare då, så jag räknade inte med att det skulle gå så himla bra. Det gjorde det inte heller, men samtidigt var det väldigt skönt att få upp flåset. Jag varvade springa med att gå i 5 km, sprang gjorde jag kanske halva tiden. Det kan bara bli bättre, för fler gånger ska det bli. Men hujedamej vilken träningsvärk jag har.

Cyklat till jobbet har jag ju gjort några månader nu, om än inte varje dag. Än så länge. Denna veckan satsar jag på att cykla alla fyra dagarna, trots att det blåser rätt mycket.

Igår startade en stegtävling på jobbet så nu har vi startat med kvällspromenaderna igen här hemma. Allt för att jag ska få ihop mina steg :)

Spaljéjakt

Vi har haft en fantastiskt fin dag idag och som vanligt inspirerar det till trädgårsarbete. När nu ett av vindskydden kring vår uteplats vält i stormen häromdagen, passade vi på; dags att byta dem till spaljéer som vi tänkt på så länge.Vi mindes båda två att P&G i Sandby har haft spaljéer. Men icke, det hade de slutat med. Vi körde istället till Staffanstorp. Vi var inte ensamma om idén denna dag. Någon slags mässa var det på Skåneplantor och fullt av folk. Inga spaljéer här heller.

På Hornbach i Malmö hittade vi dem. De sattes på plats på en gång vi kom hem - det blev kanonfint, lite öppnare mot trädgården än innan. Mot dem ska det växa röda klematis som jag ska köpa nästa helg.

Det är roligt att planera nytt i trädgården =D