Anatomi

Medicinen jag tar sedan fem år (Zyprexa) har tagit bort mycket av mitt känsloliv. Jag mår bättre totalt sätt, men jag gråter ju aldrig. Det känns konstigt. Förr kunde jag gråta då och då och det lättade på trycket, jag mådde bättre efteråt.

Just nu tittar jag på tv-serien Grey's anatomy, är inne på säsong tre. Jag kan bara säga att jag gråter så det flödar i vissa avsnitt. Och det är skönt. Det är helt underbart att känna att jag har känslor igen. Så trött jag varit på det är jämna humöret jag haft så länge. Och jag inte bara gråter, jag känner kärlek och lycka likaså. Det är tur att jag ska få gråta och glädjas i åtta säsonger till. Kanske ska det till och med fortplanta sig så att jag ska kunna visa lite mer känslor i arbetslivet. Jag är så trött på att vara som en likgiltig mask utan att visa några känslor.

Slutsats: kultur är viktigt för känslolivet, det behöver inte vara finkultur för att skapa reaktioner, huvudsaken är att man känner igen sig

Filmtajm

Vi såg två filmer ikväll, lånade på bibblan :)

Först ut var Min iranska familj ( Une famille respectable) av Massoud Bakhshi. Jag hade trott att det skulle vara en lite småmysig film om en storfamilj. Och så såg det ut till en början, men det visade sig att familjen inte var så särskilt respektabel alls. Say no more. Klart sevärd!

Nummer två var Vi är bäst av Lukas Moodysson. Handlade om tre 13-åriga punkartjejer 1982 som startar ett band utan att ha några instrument. Riktigt bra skåderspeleri (Moodysson lyckas alltid med sina okända skådespelare!) och bra handling. Den var bitvis väldigt rolig. Uppskattades även av min 13-åriga son. Se den!

Bio

Filmen från igår har etsat sig kvar i mitt minne. Scener ur filmen rullar förbi i mitt inre. Django unchained av Quentin Tarantino.

En prisjägare fritar en slav för att ha honom som hjälp när han jagar brottslingar. Tillsammans beger de sig till sist för att frita slavens fru. En modern western. Stundtals var den komisk, men allvaret smög sig sakta på. Inget för den känslige, där var scener som var riktigt otäcka.

Jag tyckte den var väldigt bra.

En stund i sagornas värld

Tog en tur in i sagornas värld idag. Tänk, där känner jag mig väldigt välkommen. Det blev ett kärt återsseende av Gandalf och Bilbo på nya äventyr i The Hobbit: En oväntad resa.

Jag kände väl igen mig i Tolkiens värld, uppbyggd av Peter Jackson. Det var ingen tvekan om att den hängde ihop med Sagan om ringen. Jag gillade vad jag såg. Mycket. Den är ett måste om man gillar Tolkien.

Nader & Simin - en separation

Film på persiska blev det idag. Det är inte ofta jag ser film från den delen av världen. Filmen handlade om ett par som separerar. De har en 11-årig dotter som kommer i kläm. Simin flyttar hem till sina föräldrar, och då får Nader anställa en kvinna att ta hand om hans dementa far. Det blir förvecklingar. Mycket inre handling och inte så snabbt tempo. Perfekt.

Det var ett modert Iran man fick se. Bilden av Iran för mig är fattiga människor på landsbygden, men det här visade moderna människor i stan.

Jag tyckte om den och rekommenderar den. Finns på ett bibliotek eller en filmuthyrning nära dej ;)

Minnen kommer till liv

Kvällens bio fick mig att tänka på min mormor, farmor och farfar. Jag saknar er. Jag tycker så mycket om er. Ni levde era liv utan stress, ni hade all tid i världen. Det var så rofyllt att vara med er. Tack kära mormor, farmor och farfar för alla minnen jag har av er. Jag har mycket att lära av er. Ert liv, ert tempo kändes rätt för mig. Så ville jag också leva.

Det är ju faktiskt så jag eftersträvar att leva nu, trots små attacker av prestationstvång som kommer över mig ibland. Jag vill inte stressa mig igenom mitt liv och få ro först när jag blivit pensionär. Jag vill ha ro nu, och det har jag för det mesta. Jag får tänka på hur priviligerad jag är. Jag har ett stressfritt liv. Så är det faktiskt, och det är jag djupt tacksam över.

PS Järnladyn var över förväntan. Meryl Streep var lysande, speciellt som gammal.

3 filmer

Såg på bio den underhållande Sherlock Holmes - A game of shadows. Välgjord, rolig och med mycket slowmotioneffekter. Ett rappt tempo både i dialog och händelser. Jag hade inte så höga förväntningar och blev glatt överraskad, den var riktigt bra.

Låg i soffan här hemma och såg den gamla Jesus från Nazareth från 1977. En långsam, stämningsfull film på bara 6 timmar... Jag kände igen den, så jag måste ha sett den som barn. En mycket väl berättad historia om Jesus som han ser ut i mina ögon.



Till sist en miniserie som var som ett knytnävslag i magen, i alla fall bitvis. Det var This is England -86, uppföljaren till This is England. Handlar om ett modsgäng. Smutsig och äkta socialrealism, några våldtäktsscener blev nästan för mycket.

Helt olika typer av filmer, men jag vill rekommendera dem alla tre.

Parallella universum

Såg en film igår igen, Rabbit hole. Den handlade om ett par som förlorat sin fyra-åriga son i en bilolycka. Mamman får kontakt med den unge killen som körde på deras son. Han har en teori  om att vi lever i parallella universum, att mamman lever tillsammans med sin son i ett parallellt universum, att sonen lever där. Det tröstar henne något.

Sorgen driver paret ifrån varandra, men i slutet hittar de tillbaka till varandra och kan gå vidare ur den sorg som länge paralyserat dem.

Never let me go

Jag läste lite hastigt om filmen, det skulle vara en kärlekshistoria. Det var det också, men en väldigt dyster sådan. Det handlade om tre barn som växte upp tillsammans på ett slags barnhem eller internatskola. Deras livsuppgift var att när de vuxit upp, donera sina organ till sjuka behövande. De gick alltså en förtida död till mötes, det kallades completion.

Den var väldigt mörk, ödslig som F sa, en dystopi.  Gav mig tankar om hur viktigt det är att ta tillvara på den tid jag har här på jorden.

Rekommenderas men med dysterhetsvarning.

En stark film

Jag bestämde mej idag för att se en film som jag inte 'vågat' se förrut. Det var Lilja 4-ever av Lukas Moodysson. Jag är så känslig för starka filmer så jag har tvekat att se den tidigare.

Nu plockade jag den med mej hem när jag var på bibblan sist. Den har legat här på bordet i flera dagar. Idag var det ju ändå tradigt väder, så då kunde jag lika gärna se på film. Jag kan ju inte säga att filmen var upplyftande precis. Nej den var just precis så hemsk som jag hade trott. Ett knytnävsslag rakt i solar plexus. Jag var helt stum efteråt. Det krävdes en promenad för att lösa upp de tunga känslorna som satt sej i mej.

Men den är helt klart sevärd. Miljontals barn lever som hon i verkligheten, fångna som sexslavar, för att inte tala om vuxna kvinnor. Vilket öde...så fruktansvärt...

Film härhemma

Filmen jag såg igår kväll lever fortfarande kvar i mej. Den hette Winter's bone, och det är amerikansk misär när den är som värst. Fattigdom, knark och våld. Mitt i allt detta elände finns den starka tjejen som tar hand om hushållet och sina två småsyskon. Mamman och pappan är på olika sätt frånvarande. Filmens huvudhandling är tjejens sökande efter sin pappa.

Rekommenderas.

La grande finale

Det blev Harry Potter och dödsrelikerna del 2 ikväll. En mycket påkostad och storslagen film på alla sett. Jag som precis läst boken blev dock besviken. Det var för mycket som var annorlunda, för många förklarande avsnitt som inte fanns i boken. Den får tre av fem stjärnor av mej.

Jaha, nu har jag levt med HP sedan 2002. Har läst böckerna framlänges och baklänges tillsammans med barnen. Sett alla filmerna säkert 10 gånger. OK, vi köper väl videon till 7:2 också, så den kommer vi att se några gånger till. Men ändå. Nu är det slut.

Vad kommer härnäst?

Och på hemmaplan

Såg Blues Brothers-filmen (det var nog 20 år sedan sist - den håller än) tillsammans med Fille. Fick godkänt av honom - lite fööör mycket musik bara.

Men musiken är ju så bra! 

Sevärd film

Såg filmen Precious ikväll, lånefilm från bibblan. Den handlar om 16-åriga Precious som bor i Harlem med sin mamma. Hon är gravid för andra gången med sin pappa. Hon är analfabet och helt utan framtidsutsikter.

Oj, den var omtumlande, jag är alldeles stum.Tur att den var hoppingivande på slutet annars hade jag varit helt tom efteråt...

Schizofren

Gollum till Sméagol: "Leave now and never come back"

Sagan om ringen för femtioelfte gången

Biutiful

Var på bio - äntligen, det var länge sedan sist. Kom denna gång till Barcelona med hjälp av Alejandro González Iñárritu.

Det var en mycket sevärd film, precis som det brukar när Iñárritu regisserar. Den kräver dock att man gillar socialrealism.

Fredag kväll

Ingen lycka ikväll när vi letade efter en film att se på. Bläddrade igenom både Voddlers och Telias utbud. Började med viss skepsis titta på en som hette Cop out. Vi slutade dock snart då det var för kass handling, grovt språk och för mycket våld. Inget varken för 10-åring, pappa eller mamma.

Det är inte lätt att hitta en film som passar alla smaker. Nu var vi ändå bara tre som skulle gilla filmen. Istället har vi placerat oss framför varsin dator. Lugnet råder härmed i huset.

Harry Potter och dödsrelikerna 1

Vi var iväg ikväll och såg den senaste Harry Potter. Vi fick köra till Malmö för visningarna i Lund var fullbokade. Vi var sist in i salongen...

Det blev som väntat spänning i 2,5 timmar, inte en sekund var tråkig. Visst var den dyster och mörk, men så var ju boken. Mitt i allt mörker fanns det ett vackert parti med, när Harry Potter följer efter ett självlysande rådjur ner i en frusen sjö. Det partiet var starkt i boken och de lyckades få till det i filmen.

Vi satt alla tre på helspänn trots att vi visste vad som skulle hända, timmarna flög fram och vi blev alla förvånade att den tog slut så snabbt.

Filmen får betyg 5 av 5. Nu ska vi tyvärr vänta i ett halvår innan vi får se del 2 :(

Bottennapp

Lånade hem en film från bibblan idag, en 'nyutkommen' som jag hade reserverat.

Det var en SF-film som hette 'The quiet earth' från 1985. Den var låååångsaaaam, det var ett annat filmspråk på den tiden, den var inte riktigt som jag hade tänkt. Jag orkade bara se halva filmen.

Hoppas att jag får tag i en roligare film imorgon när jag är gräsänka.