Dragkamp

2005-06 lyckades jag gå ner 20 kg i vikt. Övervikten hade jag fått av att tröstäta när jag mådde dåligt. Jag höll vikten i tre år. 2009 bytte jag ut Risperdal mot Zyprexa och då kom matmonstret in i mitt liv. Sen spelade det ingen roll om jag mådde bra eller dåligt. Jag har aldrig varit med om något liknande matsug, aldrig krävt mat på samma sätt förr i mitt liv. Jag vet inte på hur lång tid men jag har givetvis gått upp de där 20 kg igen. Det är nog ett under att jag inte gått upp ännu mer. Efter ett tag gick matmonstret i dvala, men vikten bestod.

Det är först nu jag känner på allvar att jag vill ta tag i vikten. Nu har dragkampen börjat. Under dagen lyckas jag dra in på maten så pass att jag skulle kunna gå ner i vikt om det inte var för matmonstret. Hon vaknar ur sin slummer på kvällarna. Jag har måst ta insomningstablett under en tid och lagom till när den börjat verka sätter matmonstret in stöten. Jag drivs upp ur sängen och äter både det ena och det andra i någon slags halvkoma. Sedan somnar jag och sover som en stock, mätt i magen som en nymatad bebis. Men ner i vikt går jag alltså inte.

Min syster sa en gång att har man en gång varit överviktig så strävar alltid kroppen tillbaka dit om man har lyckats gå ner i vikt. Det är som om fettcellerna som minskat kräver att bli fyllda igen. Jag vet inte om det stämmer men för mig skapar det logik. På något sätt triggar Zyprexa denna effekt. Så det är väl helt enkelt fettcellerna som är mitt matmonster. Det är fan i mig ingen lätt fiende jag tampas med.

http://www.fromamouth.com/2013/03/dragkamp/

(Jag ska bli så slim som henne och orka hålla emot eländes matmonster)

Panik - det handlar om kilona

Det är inte roligt nu när sommaren börjar närma sig och jag fortfarande ligger på all time high när det gäller vikten. Jag har alltså inte gått ner ett gram. Kläderna sitter tajt överallt. Magen är stor och rumpan är stor och överarmarna är stora och hela jag är en jätte. Jag blir bländad av min uppenbarelse när jag tittar mig själv i spegeln. Det är inte roligt längre!

Varför kan jag inte ha ett normalt förhållande till mat? Kunna stå emot suget. Det sug sug sugande suget. Och att känna mättnad efter en normal portion. Känna mättnad!

Hur ska jag kunna visa mig i bikini i sommar? Jag har inte ens lust att köpa en så stor bikini som behövs.

Jag förbannar medicinen som gett mig detta matsug, Zyprexa. Hade det inte varit för den hade jag varit 20 kg lättare. Att sätta ut den och byta ut den har jag försökt. Det fungerar tyvärr inte, I'm stuck with it.

Jag har dock inte gett upp. Jag ska gå ner i vikt. Det ska få ta lång tid, men jag ska gå ner. Jag ska bemästra suget med hjälp av mindfulness och öka min rörlighet så att jag gör av med mer energi helt enkelt. Och så lite GI-tänk. That's the plan. So help me God ;)

All time high :(

Det är för bedrövligt, vågen visar alldeles för mycket. Så här mycket har jag aldrig vägt förut, om man nu inte räknar när jag var gravid. Magen är enorm, jag ser verkligen ut som om jag faktiskt är gravid också.

Something has got to be done.

Förra gången jag gick ned i vikt inspirerades jag av en bok som hette Slut på sockersuget av Kathleen DesMaisons. Den fungerade väldigt bra för mig, jag gick ner 16 kg. Men nu är det ju så att jag har gått upp all vikt igen och mer därtill. Jag hatar denna jojo-effekt.

Nu har jag lånat mig en bok som ska ta tag i orsakerna bakom viktuppgången. Det handlar om att ändra beteende, inte bara för att gå ner i vikt utan för att också behålla vikten. Boken är inspirerad av buddhistiskt tänkande. Den heter Gå ner i vikt med mindfulness - finn din inre balans av Thich Nhat Hanh.

Lånebok

Det är en klar fördel med bibliotek eftersom man hittar en bok till varje frågeställning. Idag var frågan: hur går jag ner i vikt? Svaret blev en bok med GI-tema :

GI dag för dag: 30 dagar till en nyttigare livsstil / Ola Lauritzon och Ulrika Davidsson

Boken har recept för frukost, lunch, middag och mellanmål. Jag kommer att följa allt utom lunchrecepten eftersom jag inte har tid att laga mat på jobbet. Då får det bli eget ihopplock.

 NU ska jag sjutton gå ner i vikt!

Depp-depp-deppig - i alla fall lite grand

Jag provade sommarkläder idag och det var lite nedslående.... Jag kommer inte i mina sommarbyxor och shorts. Jag blir så trött! Fan att det ska vara så svårt att gå ner i vikt. Jag står fortfarande och stampar på -3 kg sedan vecka 9. Det händer ingenting! Jag gissar att jag behöver gå ner 6 kg till för att komma i kläderna. Med lite TUR har jag gått ner 6 kg tills i juli....

Det är klart, det KAN gå! Tills dess får jag ha kjol - jag har sparat några sommarkjolar sen sist jag var tjock...

Det går trögt

Att det ska vara så svårt att gå ner i vikt när det är så lätt att gå upp i vikt.... Nu har jag gått ner tre kilo sedan vecka 9, men det är 10 kvar innan jag är nöjd

Komma i form

Sedan slutet av november, när den första snön kom, har jag varit lat och tagit buss eller bil till jobbet. Det visar sej nu när jag börjat cykla igen, att jag inte alls är i form. Det går snabbt att tappa formen trots att jag har gått promenader, i stort sett varje dag, under cyklingsuppehållet.

Jag är i alla fall igång och cyklar igen. Min tredje vecka. Det är en månad tidigare än vanligt, det är alltid något, även om det går trögt i början. Och snart kommer jag i form igen.

Sen var det vikten. 10 kg upp sedan juli 2010 när jag fick ny medicin = muffinsmidja. Det är bara så j-a trist :( Ett kg har jag i alla fall lyckats gå ner  :)  9 to go. Jag ska lyckas före sommaren! 1/2 kg / vecka borde inte vara omöjligt.

Biverkningar

Jag bytte ut en medicin somras. Den jag hade innan var så gammalmodig sa min läkare. Den nya var modern och mycket bättre. Efter att ha levt med den i ett halvår måste jag ge honom rätt och säga att den fungerar riktigt bra.

Det enda abret är att medicinen ger ett otroligt SUG efter mat som biverkning. Det är inte så himla roligt. Jag har gått upp 8 kilo sen i juni. Suck....Det är helt otroligt svårt att hålla emot matsuget.

Jag har en samtalskontakt, pratar med honom all efter behov. Han sa, jamen rid på det där suget, vänta ut det, rid på suget som på en våg. Det går över. Men det är lättare sagt än gjort. Suget efter mat tar över, det är otroligt svårt att stå emot.

Jag har diskuterat matproblemet även med min läkare. Han undrar hur mycket jag rör på mej. Jag cyklar ju till jobbet 11 km nästan varje dag,och jag går promenader. Ja men tänk hur du skulle sett ut om du INTE rört på dej så mycket kläcker han ur sej.

Som om det skulle vara någon tröst...