Varför är det så svårt att bryta tystnaden?

Att tala om för folk att jag ramlar ner i en depression ibland, det kan jag numera göra utan att skämmas. Det är värre med psykoserna. Nu var det i och för sig länge sedan jag drabbades av en psykos, närmare bestämt 10 år sedan i vinter, så det är ju inte så aktuellt. Men att tala om psykoserna känns svårare än att tala om depressionerna. Jag vet att det finns fler fördomar kring psykoser, så just därför borde jag tala om det, men det får motsatt effekt på mej. Jag vill inte bli utstött. Jag kan inte riktigt se vad jag vinner på att berätta om psykoserna. Inte för att det blir så många tillfällen till det, det är inget man tar upp på fikarasten precis.

Jag jobbar på det, inom mig. Det handlar ju om acceptans förstås. Jag vill ju innerst inne berätta, psykoserna är ju trots allt en del av min historia. Dags att ta tag i den där boken jag påbörjat....

Bilden The Starry night av Van Gogh är hämtad från http://www.arthistoryguide.com

Nader & Simin - en separation

Film på persiska blev det idag. Det är inte ofta jag ser film från den delen av världen. Filmen handlade om ett par som separerar. De har en 11-årig dotter som kommer i kläm. Simin flyttar hem till sina föräldrar, och då får Nader anställa en kvinna att ta hand om hans dementa far. Det blir förvecklingar. Mycket inre handling och inte så snabbt tempo. Perfekt.

Det var ett modert Iran man fick se. Bilden av Iran för mig är fattiga människor på landsbygden, men det här visade moderna människor i stan.

Jag tyckte om den och rekommenderar den. Finns på ett bibliotek eller en filmuthyrning nära dej ;)

En olycka händer alltför lätt

Vi skulle på konfirmation i Helsingborg i lördags, så vi passade på att hälsa på svärfar i Mölle redan på fredagen. Efter en god middag får vi ett glas Talisker. Vi sitter där i godan ro och njuter av den. Då sätter F plötsligt whiskeyn i halsen. Han får ingen luft och far upp från stolen. Han lägger sig på knä och ramlar sedan ihop avsvimmad på golvet. Jag gör Heimlich manöver på honom, får trycka flera gånger innan han börjar andas och vaknar upp.

En sådan lättnad. Gud vet alla tankar som hann fara genom huvudet på mej.

Vi ringer sjukvårdsupplysningen och de säger åt oss att åka in till akuten på en gång. Det blir Helsingborg som är närmast, med taxi eftersom ingen av oss kan köra bil.

Sjuksköterskan tar reda på vad som hänt, kollar blodets syresättning, och pratar med en läkare. Det är ingen fara. Vi kan åka hem igen. Om smärtan i lungorna är kvar på morgonen ska vi komma tillbaka. Vi väljer att sitta kvar en stund på lasarettet, och då hinner smärtan försvinna. Vi åker hem igen och på morgonen känns det inte heller något i lungorna. Skönt! Kvar är bara hostan.

Så det blev konfirmation på lördagseftermiddagen. Lätt skakade var vi fortfarande; jag, F och Fi.

Med huvudet under

Vi tog oss ut till Lomma sent på eftermiddagen, Fi och jag. Det var dags för ett dopp i värmen. Vattnet var så varmt att jag dök i med huvudet under vattnet. Så skönt det var, årets första dopp! Vi var i ett bra tag innan det var dags att hämta E på stationen i Lund.

Bad vill jag ha mer av i sommar!

Dödligt trött

Efter tredje dagen på jobbet...


zzzzzzzzzzzzzzz

Feeling good

Det var psykologiskt bra att ha den där semesterveckan efter sjukskrivningen, då fick jag tid att känna mig frisk och stark. Och så kom jag tillbaka till jobbet efter semestern och inte efter sjukskrivningen ;)

Så det var alltså helt ok att komma tillbaka igår, jag kände mej äkta glad. Där är ju lugnt just nu eftersom många är på semester, passar mej bra. Jag behövde inte äns använda mig av mitt mantra. (se inlägg: Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske...)

5,3 kg

Vi plockade jordgubbarna idag, jag och Fi. Finfina, stora Polka på finfina halmbeströdda fält. Kan det bli bättre än så? Nä Rögle bär är bäst! Vi fick ihop 5,3 kg på en halvtimma, dvs drygt 10 liter.

Min fina son, som är en mästare på att vila kroppen, la sig ner i halmen och plockade. "Åh, det här var ju skönt" mös han i solvärmen.

Därhemma frös jag in en del bär och så lagade jag jordgubbs- och krusbärssylt, med fjorårets krusbär. Så nu har vi sylt till pannkakan ikväll. Smaskens! (Ingen bra GI-måltid, jag vet. Men det var tvunget eftersom vi hade nylagad sylt.)

16 kg

Nu har jag köpt mej en bok med GI-recept.

Snabblagad GI - 100 rätter på mindre än 30 minuter / Ola Lauritzson 2011

Jag står inte ut med min stora mage och rumpa längre (har jag sagt det förut?). Nu SKA jag gå ner i vikt. 16 kg till nästa sommar, det är väl inte för hastig nedgång?

Med GI gäller det främst att hålla koll på kolhyderaterna, att man stoppar i sig rätt sort. Det blir det svåra för mig, för jag älskar pasta, bröd osv. När jag gått ner i vikt förut har jag främst hållit koll på sockret, men nu vill jag få en helsund livsstil på köpet, med bra recept.

Startskottet går idag.

snodd bild

Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske...

Imorgon bitti är det dags att cykla in till jobbet igen. Det är sju veckor sedan jag var där, sex veckor sjukskriven och en veckas semester. Känns alltid lite konstigt att komma tillbaka när man varit borta så länge. Lite nervöst. Skulle vilja ha någon att hålla i handen när det är dags för fikapaus liksom...möta alla i lunchrummet känns lite motigt.

Vad tänker de om mej? Försöker hålla mig till följande mantra: "what do I care, I'm right here" Med det menar jag att jag är jag, jag duger precis som jag är. De andra får tycka vad de vill, det spelar ingen roll.

Försäkringskassan... (snodd bild)


Jag har kommit på att en del till att jag känner mig stressad är cyklingen; jag stresscyklar för att hinna fram till en viss tid. Jag ska försöka komma iväg lite tidigare, och sen hålla ett mer lagom tempo. Jag har ju flextid trots allt.

Tre veckor ska jag jobba nu, det ska gå bra. Sen har jag ytterligare fyra veckors semester då jag kan hämta ännu mer kraft.

...på det femte gäller det, på det sjätte smäller det!

EM-final 2012

Sista matchen ikväll. Jag har kollat på nästan all fotboll de senaste veckorna så det kommer att bli tomt när det är slut.

Det viktigaste ikväll tycker jag är att både Spanien och Italien satsar sitt yttersta för att bjuda publiken på en rafflande EM-final värd att minnas.

Vem vinner? Jag tror Italien tar det i år.

PS Ja, så fel jag kunde ha.... Men Spanien var väl värda sina guldmedaljer!

Spanien, är ett land, där man vinner EM