Det ska vi fira!

Färdig! =D=D=D

Nu lämnar vi grottstadiet...

Har rivit ner våra fina terracottafärgade tapeter. Jag älskade dem verkligen men de har suttit i 14 år, de började bli slitna. Upp på väggarna tapetserar jag nu vita tapeter istället, i matrummet, nedre hallen, längsmed trappan och i övre hallen. Det blir helt annat, så ljust och vackert. Bort med grottan och in med ljuset!

Jag började i måndags, orkar jobba fem timmar om dagen, så det bör vara färdigt på fredag. Det är rätt jobbigt för det är så varmt, jag har verkligen lyckats pricka in värmeböljan ;)

Se upp!

Efter att ha läst en ledare/signerat i DN idag blir jag förbannad. Här skrivs det ur läkarnas perspektiv. Hur de tvingas skriva sjukintyg etc till 'vårdtagare'som simulerar sjukdom och som blir förbannade, hotfulla om läkarna inte skriver det. Hur läkarna tvingas till att vara oetiska med detta fiffel.

Självklart finns det dessa 'vårdtagare' som utnyttjar systemet. De är friska och starka och orkar kräva det de vill ha om de först får ett nej från läkarna. De vill bara ha sin försörjning fixad, men sjuka är de då inte.

Men om man ser till de verkligt vårdbehövande då? Jag är övertygad om att detta kommer att gå ut över oss som verkligen behöver vården, som verkligen behöver ett sjukintyg. Vi som, när vi är sjuka, inte orkar stå på oss. Ska det sluta med att läkarna kör över oss, bara för att känna att de inte skriver ut sjukintyg till alla som ber om det, så att de känner sig tillfreds med att i alla fall säga nej till någon?

Kom igen, bättre kan ni läkare! Läkarna måste stå på sig och säga nej till fifflarna, trots att de kanske förlorar en kund på köpet (de ska väl bara vara glada att bli av med dem!) Annars vet vi inte var det slutar!

Bakvänt

Jag är dödligt trött när jag kommer hem ifrån jobbet. Orkar inte göra någonting. Det håller i sig tills jag lägger mig kl 21. DÅ plötsligt blir jag pigg och klarvaken och kan inte alls somna. Jag behöver ju sova nu, ska upp tidigt imorgon.

Jag skulle behöva en mat- & sovklocka som visade när det var dags för mat och sömn. Däremellan inget matsug och ingen trötthet. Tider som inte går att rucka på, tider som kroppen lyssnade till. Jag tycker visserligen att jag har regelbundenhet i huvudmåltiderna, och att jag lägger mig vid samma tid, men det hjälper inte.

Just nu känns kroppen bakvänd :( (och vad vill den ha 'sagt' med det?)

Jag säger bara tre ord:

EN DAG KVAR =D -->

(Snodd bild)

Zlatans karriär i bilder

1999-2010: Sydsvenskans foton

och så 2012 till Paris Saint-Germain

Läs Jag är Zlatan / David Lagercrantz. Mycket intressant. Han har inte haft det helt lätt den gode Zlatan.

I oktober 2009 var vi i Barcelona och såg Zlatan göra mål för FC Barcelona i mötet med Rubin Kazan i Champions Leauge. Jag hittade tyvärr ingen bild.

Mellan skurarna

Idag blev det bärplockning i trädgården. Mellan skurarna fick jag ihop 3 l röda vinbär, 1,5 l vita vinbär och 3 l krusbär. Jag har kokat sylt i två omgångar. Så imorgon är det dags för pannkakor igen. Nu har vi fyra sorters hemgjord sylt att ta av.

Hälsningar bror Duktig

En till

"The real question is not whether life exists after death.
The real question is whether you are alive before death."
~ Osho

The only way

"Don't seek, don't search, don't ask, don't knock, don't demand - relax.
If you relax it comes. If you relax it is there." ~ Osho

Matsug: go away and never come back!

Eländes elände! Det går inte alls bra med min 'diet'. Frukost, lunch, middag, dessa måltider fungerar. Recepten är kanonbra i min nya receptbok, vi äter alla med god aptit och hyllar recepten - så långt så bra. Men sen mellan måltiderna. Då har jag tänkt ett mellanmål på eftermiddagen, punkt. Problemet är att det blir alldeles för stort. Jag bara äter och äter och äter. Och sent på kvällen är jag vrålsugen likaså, och äter då med.

Totalt får jag i mig alldeles för mycket mat. Jag är sugen på något att äta mest hela tiden, från eftermiddagen och framåt. :(

Jag har en känsla av att jag har regredierat. Jag beter mej som ett litet spädbarn igen. Framåt eftermiddag, kväll bara äter och äter och äter jag. Och så älskar jag att ligga ner. Vill helst bli omhändertagen... Ja, jag vet att jag hade det väldigt bra som spädis. Fullkomligt trygg var jag då. Det är klart skönt att återvända till den känslan, det är ju ett väldigt trevligt tillstånd. Att äta mycket och gott och att lata sig ;) men jag vill ju inte gå upp i vikt på kuppen!

Hur tar man sig ur en regression? När har man läkt färdigt? Hur kan man hjälpa på processen? Vad ska man lära sig?

Nu skulle jag ju haft en bild på mig själv som liten, men då var kameran trasig, så jag har fått sno en från nätet