Visst funderar jag

Att ha en sjukdom som av samhället ses som frånstötande är inte helt enkelt. Många timmars funderande har det blivit. Vad jag har kommit fram till är dock att det första jag måste göra är att acceptera min egen sjukdom. Det är nummer ett. Inte förrän jag accepterat min egen sjukdom kan jag be att andra ska förstå mig.

Det har varit en process att acceptera min egen sjukdom, det är inget som jag gjort över en natt; det har tagit flera år. Under tio år av mitt liv drabbades jag av fyra psykoser för att jag helt enkelt inte såg symptomen i tid.   Först genom accepterandet har jag kunnat se symptomen och därmed kunnat stoppa sjukdomens utbrytande i tid. Givetvis har sjukdomsinsjuknandena skapat mycket lidande, inte bara för mig utan även för dem som står mig närmast, det går inte att komma ifrån. Samtidigt har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv och hur jag fungerar. Min sjukdom är en del av mig, jag hade inte varit Jag utan den.

Jag har barn, två underbara barn som är mitt liv. 'Hur kan hon skaffa barn när hon har psykiska problem?' tänker du kanske. Det har för mig aldrig varit någon tvekan att skaffa barn, det har hela tiden varit helt självklart. Jag skulle ju egentligen ha fem barn, men jag insåg efter två att de var allt jag skulle klara av; samtidigt som barnen ger mycket energi, så kräver de en del... 'Tänk om de får din sjukdom' tänker du kanske. Ja, tänk om... Jag vet att det går att resa sig igen, hur många gånger man än faller. Det gäller mig, och det gäller dem om de skulle ha oturen att få utslag av mina gener så starkt....

I dagsläget är det ju tyvärr så att det råder många fördomar kring personer med psykisk ohälsa, fördomar som media driver på. Som jag sagt så många gånger förut: jag vill ändra på den bilden.

Vandring

För tredje året i rad gjorde vi en höstvandring i Blekinge. Denna gången blev det på Blekingeleden längs Listersjön. Det var en härlig dag, vindstilla och med solens strålar värmande från en klarblå himmel :)

På kvällen åt vi en fantastisk fyra-rätters middag i brasans sken.

Buddha flyttar in

Nu har den första frosten nypt till så det var dags att se över trädgården och ta hand om det som kan skadas av kylan. Jag har t.ex. klippt ner och flyttat in pelargonerna och tömt alla krukor på jord. Buddha fick flytta in i garaget.

Efter ännu en period skrivkramp

I'm a back! :)

Och i det vanliga livet

Det har visserligen inte regnat idag men det känns lite ruggigt här inne. Jag tror jag ska laga lite te och tända en eld i braskaminen. :)

Dagens boktips

Läs boken Normalt? av David Eberhard . Den redogör för de flesta psykiska sjukdomar och gränsdragning mellan friskt och sjukt. Den var mycket intressant.

Det framkommer att det är en mycket liten del av dem med psykisk ohälsa som gör vansinnesdåd. Större delen av de med psykisk ohälsa, som är 'farliga', är i så fall mer farliga för sej själva än för omgivningen. Tyvärr är det ju så att media blåser upp vansinnensdåden och därmed ökar också folks fördomar mot psykisk ohälsa.  Folk går och är rädda i onödan. Jag tänker bara på min egen sjukdom och hur ofarlig den är för andra - jag vill att folk ska förstå att psykos INTE är likställt med vansinnesdåd.

Varför psykotisk? 2

Jag sover mindre och mindre under lång tid. Till slut sover jag inget alls. Hjärnans behov av att bearbeta dagens händelser med hjälp av drömmar kvarstår dock. Jag börjar alltså istället 'drömma' medan jag är vaken och drömmarna blandas in i verkligheten. Kan det bli annat än förvirrat? Denna förvirring kallas psykos.

Varför psykotisk? 1

 Det startar med en yttre, negativt överväldigande händelse. Tankar och känslor bygger upp inom mej och måste till sist få ett utlopp. Bägaren brister. Bräckliga, känsliga lilla jag håller inte för trycket. En psykos är förlösningen på allt jag hållt tillbaka, hållt inom mej.

Övervunnen rädsla

En gång i tiden var min värsta skräck att insjukna i en psykos. Sen var det just det som inträffade i alla fall. Så här efteråt så var det ju inte så farligt...

Nu har jag alltså klarat av det som jag var mest rädd för, det känns faktiskt himla bra. Nu fixar jag allt, typ ;) Nej men det viktigaste av allt ; jag behöver inte vara rädd för att insjukna igen för jag vet att jag tar mej ur det.

Om någon frågar

Ibland händer det att någon frågar vad jag har för sjukdom, inte så ofta, men det händer. Det är framför allt arbetsgivaren och mina arbetskamrater som undrar eftersom jag har varit sjukskriven några perioder. Jag brukar svara att jag har en bipolär sjukdom, det är enkelt att förklara. Att humöret kan svänga mellan två poler är inte så tabu, det går att förstå, det blir folk inte så rädda för. Det är också vad mina läkare ibland kallar sjukdomen för.

 Om jag skulle säga att min diagnos är Cykloid psykos skulle folk dra öronen åt sej. (Jag berättar det här, och försöker avdramatisera det...) Jag tycker själv inte att det namnet är rättvisande, det blir sådan tonvikt på psykosen.  Egentligen borde min sjukdom kallas för en bipolär psykossjukdom (finns dock inget sådant begrepp inom psykiatrin). Ena polen är psykos och andra polen är depression. Nu är det ju inte så att jag konstant är antingen psykotisk eller depressiv, nej den mesta av tiden är jag på 'normalläge'. Jag har haft fyra  mycket korta psykotiska episoder, med ganska lång återhämtningstid. Jag har haft fler depressiva perioder och dessa perioder har varit lite mer utdragna.

Jag var sjuk många gånger mellan 1992 och 2002, en tio-årsperiod. Det är alltså nio år sedan jag var riktigt sjuk i psykos eller depression sist. Det är en seger! Jag har visserligen varit sjukskriven korta perioder efter det, men det har varit för att förhindra att en pressad situation ska framkalla ett psykos- eller depressionsgenombrott. Jag har behövt vila mej stark.

Det känns alltså lite konstigt att prata om att jag har en sjukdom när det var så länge sedan jag var sjuk sist. Tyvärr är det så att jag får leva med den som en skugga i resten av mitt liv. Det finns alltid en risk att jag blir sjuk igen. Risken är i alla fall mindre nu sen jag lärt mej att känna igen symptomen, det känner jag mej oerhört styrkt av. Sjukdomsgenombrotten går att stoppa i tid.