Allting har en ände

Semestern är nu slut. Det har varit bra veckor, en skön blandning mellan nytta och nöje. Jag känner mig skönt utvilad och energin har kommit åter. Det enda som det varit för lite av är bad, jag har bara badat tre (!) gånger.

Jag börjar arbetsveckan med min lediga dag, känns bra ;)

Bror Duktig i farten igen

Fi hjälpte mig att tömma hans rum och sen har jag målat om hans väggar. Det blev vitt, med en grön fondvägg. Idag bar vi alla grejor på plats igen.

Det blev riktigt bra! (om jag får säga det själv...?)

Senare i höst ska jag fortsätta med vårt sovrum, det ska också bli vitt. Från att ha varit ett väldigt färgglatt hus går vi nu över i det vita stadiet ;)

Fokus: förhindra spelberoende

Vi pratade om dataspelandet, jag och Fi. Han är väl medveten om att han spelar för mycket. När jag sa 'spelberoende' hajade han till. Att det kanske är så illa hade han inte tänkt sig. Han är inte spelberoende än, men han ligger risigt till, han ligger väldigt nära att dippa över.

Det går inte att låta honom själv ta ansvar för sitt spelande som vi gjort det senaste året. Han fixar det inte. Det är upp till oss vuxna att vara på honom med blåslampa och få honom att göra annat också. Tjata, tjata och aldrig ge upp.

Det har gått bra att få honom att sluta spela, att ta längre pauser, efter vårt samtal. Han har dock lite svårt att aktivera sig med annat. Läst har han gjort, och det är ju bra. Vi pratar mycket, ännu bättre.

Det ska bli skönt att skolan börjar på måndag, bra med lite rutiner att luta sig mot.

Spelberoende eller 'bara' problem med sitt spelande?

Överväger att ta kontakt med Spelberoendes Riksförbund för att min son bara spelar och spelar sina dataspel. Det är i stort sett omöjligt att få honomn att göra något annat.

Läste en artikel idag i Sydsvenskan där de uppmanade en att ta kontakt i tid. Det är lättare att ändra vanor och beteende om man är yngre. Lättare att ta en fight med en 12-åring än med en 16-åring. True.

I sommar har det blivit mycket låt-gå-beteende hos oss. Har inte orkat tjata på honom för att få honom att göra något annat.

Ska ta ett snack med min son om situationens allvar. Nu. Om han inte ändrar sina vanor får vi söka hjälp.

Why?

Efter resan helt uttröttad psykiskt. Så tråkigt att jag inte kan göra något roligt utan att bli så fullkomligt utmattad efteråt.

Tur att jag har en veckas semester kvar att återhämta mig på.

Semester i storstaden- en reseberättelse

Vi tog bilen till Berlin i 5 dagar. Hade köpt en guidebok, men för en gångs skull planerade vi inte resan in i detalj, utan vi tog dagarna lite efter vad vi kände för. Det blev riktigt lyckat, avslappnat och intressant!

Vi var vid Brandenburger Tor, Checkpoint Charlie med museum, Holocaust memorial, Judiska museet, Naturhistoriska museet, Zoo, akvariet, slottet Charlottenburg.... Vi har promenerat minst en mil varje dag, och så har vi shoppat en del förstås.

Vi bodde riktigt bra, för en gångs skull. Centralt och fräscht hotell med många restauranger runt hörnet i trygga kvarter.

Jag hade fasat för att det skulle bli värmebölja och hett ute, men istället var det perfekt lagom temperatur. 16-25 grader och uppehåll.

Vi körde med GPS vilket fungerade väldigt bra. Vi kom fel ett par gånger, men hittade snabbt rätt igen. Det var mycket trafik, men inte hetsigt som det kan vara i t.ex. Stockholm. På söndagen när vi körde till Berlin blev det tvärstopp på autobahn flera gånger. Vi tappade 1.5 timmar på det. På hemvägen var färjan vid Rostock 1 timme försenad. Annars gick det bra att köra.

Kan inte påstå att det var direkt billigt, utan snarare dyrt som i Sverige. Kanske något billigare tack vare att euron stod lågt.

En resa att minnas och som hela familjen var nöjda med. :)

Hon är äntligen hemma

De kom hem ikväll, de sju ungdomarna som hälsat på en kompis i Hamburg. Fyra tjejer och tre killar. 16 år. På resande fot utomlands, utan vuxet sällskap. En av dem var min E.

Allting har gått bra, de har haft en toppenresa.

Jag är stolt över dem att allting gick så bra, att de skötte sig exemplariskt. Jag är stolt över mig själv, och alla de andra föräldrarna, som släppte iväg dem på detta äventyr.

Kan tilläggas att de bodde hemma hos killen i Hamburg, och där fanns det ju vuxna. Men ändå... ;)

Hoppas, hoppas

Vi har varit bortresta i fem dagar, och jag har varit så duktig där hemma hos mamma och pappa. Det har bjudits på kakor, efterrätt och godis, och jag har sagt nej tack till det. Lagom stora portioner och inget småätande mellan måltiderna. Jag har varit så duktig, så duktig, känns riktigt bra!

Imorgon bitti ska jag väga mig, och jag hoppas att jag får belöning med en liten viktminskning. Hoppas, hoppas...

Boktips :)

Jag hade ro att sitta och läsa och tog mig igenom Extremt högt & otroligt nära av Jonathan Safran Foer på bara några dagar. Den rekommenderas! Jag satte den direkt i händerna på mamma.

Den handlar om excentriska Oscar, tio år, som försöker komma över sorgen efter sin pappa som dog i Twin Towers-attacken. Han och hans mamma kan inte riktigt nå varandra i sin sorg. Oscar får fatt i en nyckel som varit pappans, och ger sig ut på jakt efter det saknade låset. Han träffar en hel rad trevliga människor. Historien om hans farmor och farfar nystas också upp.

Charmig och mysig berättelse om ett nutida New York. Finns på ett bibliotek nära dig ;)

Bild hämtad från bokus.com

Lata dagar

Havet. Vinden. Solen (ibland tittar den fram). Bad. Kortspel. Promenader. God mat. Gott sällskap. Tidningen Vi.

Nu är jag ledig på riktigt :)