Fokus: förhindra spelberoende

Vi pratade om dataspelandet, jag och Fi. Han är väl medveten om att han spelar för mycket. När jag sa 'spelberoende' hajade han till. Att det kanske är så illa hade han inte tänkt sig. Han är inte spelberoende än, men han ligger risigt till, han ligger väldigt nära att dippa över.

Det går inte att låta honom själv ta ansvar för sitt spelande som vi gjort det senaste året. Han fixar det inte. Det är upp till oss vuxna att vara på honom med blåslampa och få honom att göra annat också. Tjata, tjata och aldrig ge upp.

Det har gått bra att få honom att sluta spela, att ta längre pauser, efter vårt samtal. Han har dock lite svårt att aktivera sig med annat. Läst har han gjort, och det är ju bra. Vi pratar mycket, ännu bättre.

Det ska bli skönt att skolan börjar på måndag, bra med lite rutiner att luta sig mot.

Spelberoende eller 'bara' problem med sitt spelande?

Överväger att ta kontakt med Spelberoendes Riksförbund för att min son bara spelar och spelar sina dataspel. Det är i stort sett omöjligt att få honomn att göra något annat.

Läste en artikel idag i Sydsvenskan där de uppmanade en att ta kontakt i tid. Det är lättare att ändra vanor och beteende om man är yngre. Lättare att ta en fight med en 12-åring än med en 16-åring. True.

I sommar har det blivit mycket låt-gå-beteende hos oss. Har inte orkat tjata på honom för att få honom att göra något annat.

Ska ta ett snack med min son om situationens allvar. Nu. Om han inte ändrar sina vanor får vi söka hjälp.