Terapisnack

Kom i kontakt med en annan kvinna med min sjukdom, cykloid psykos, på forumet Terapisnack. Hon har det som jag på många sätt.

Återigen det här viktiga uppfylldes: att känna att jag inte är ensam. Det känns riktigt bra! Ja, inte att vi lider av sjukdomen, men att vi hittar ett igenkännande.

Semesterfirare

Idag har jag brutit min sjukskrivning. Istället har jag semester en vecka framåt. Efter det blir det jobb igen i tre veckor och så semester i fyra veckor. Det ska gå bra att jobba, det tror jag nog.

Har inte planerat något speciellt för denna semestervecka, jag ska fortsätta ta det lugnt som under min sjukskrivning. Någon liten utflykt kanske tillsammans med min son.

Det känns i alla fall bättre att ha semester än att vara sjukskriven. Friskare ;)

Midsommarhelg i paradiset

Midsommarhelg vid havet i stugan med föräldrarna, systrarna och ena systerdottern. Vi har myst, skrattat, gjort en liten midsommarstång, lövat, plockat blommor, ätit och druckit gott, promenerat, åkt båt, badat och haft det allmänt trevligt tillsammans. Lite kortspel och fotbollstittande fick också plats. Vi saknade tre personer som firade på annat håll.


Stugan ligger precis vid havet längst ut på en smal grusväg, med bara sex hus som grannar. Det är en idyll, alldeles lugnt och stilla. Ingen trafik, inga gatulyktor, inga ljud förutom vågornas kluckande, vindens vinande och fåglarnas kvittrande. Jag går ner i varv och blir totalt avstressad när jag är där. Och sover gott gör jag också, utan sömnpiller.

Chen Man-Ch'ing Short Tai Chi Form

Det bästa just nu är att göra Tai chi, jag gör den första sekvensen som filmen visar.

Jag står ute i trädgården och gör mina mjuka, långsamma rörelser. Känner så tydligt där att jag är ett med naturen. Jag rör mig som blodboken, vars rörelse startas av vinden.

Det är underbart.

Fina dottern

Sweet 16, det är min dotter det. Vi har haft våra bataljer under den första halvan av tonåren. Nu har vi dock en bra relation, vi kan prata med varandra istället för att skrika på varandra.

Hon är på väg att bli vuxen. Till hösten väntar gymnasiet och efter det kanske jag inte får ha henne kvar här hemma. Så åter igen, jag får passa på att njuta medan tid är.

Fina sonen

Idag fyller min son 12 år. Han har ett år kvar som barn, sen är han tonåring. Det var alldeles nyss som han låg i min mage, alldeles nyss som han lärde sig gå. Åren har bara rullat iväg, vart tar de vägen? Jag hänger inte riktigt med. Jag vill stanna tiden nu ett tag och njuta av den här tiden med mitt barn, innan han blir tonåring. Njuta av mitt barn som fortfarande är barn, mitt yngsta. Det är sista chansen nu.

Vi är viktiga! 2

Vi bryter mark. Vi träder in på områden som så länge varit tabu.  Det vi är med om är ingenting att gömma undan. Vi har ingenting att skämmas över. Det vi berättar om, det är ju vi, vår sjukdom är en del av oss.

Om detta må vi berätta. För att skapa förståelse, för att vidga öppenheten, för att vi är vi.

Respektera oss. Lyssna på vad vi har att berätta. Läs våra bloggar kring psykisk ohälsa.

http://www.hjarnkoll.se/

Vi är viktiga!

Jag läser flera andra bloggar med människor som har olika slags psykisk ohälsa. Det är så himla bra för mig!

Någon ligger inlagd. Någon går på behandling i öppenvården. Någon har haft bloggen som terapi när hon mått dåligt men nu slutat skriva för att hon mår bra. Någon mår bra och fortsätter skriva. Bra dagar blandas med mindre bra. Livet rullar på med alla dess skiftningar.

Tack alla bloggare, jag lär mig så mycket av er. Ni sätter ord på saker jag själv inte kunnat uttrycka. Ni inspirerar mig. Jag känner igen mig i det ni skriver och ni får mig att känna att jag inte är ensam.

Ju mer jag läser av er, desto närmre kommer jag er, ni blir så sakta mina vänner. <3 Tillsammans är vi starka!

Gå in på http://www.hjarnkoll.se/ för att hitta intressanta bloggare att följa du med.

Testing: being among people 3

Igår var det dags att fira unga svärfar som fyllde pigga 80 år. Stor fest med 60 gäster. Jag mådde riktigt bra och var ärligt glad och öppen. Kändes fantastiskt, jag har klättrat en bra bit upp, nu är det inte så långt kvar.

Resultat: strålande =D

Det ska gå

Jag har bestämt mig nu. Jag ska komma tillbaka till samma nivå som innan, jag tänker inte ge upp. Jag står inte ut med tanken att jag skulle gå här hemma och inte få tummarna loss, inte få något gjort. Jag mår inte bra av att göra ingenting, jag skulle bara gå ner mig mer och mer.

20 timmars arbete ska det bli i veckan igen. Det ska gå att hålla mig frisk. Det känns väldigt bra nu när jag tagit det här beslutet, nu har jag ett mål. Om två veckor ska jag vara tillbaka.

Jag har lite att jobba med dock. Mindfulness, mindfulness, mindfulness, det är medicinen, att vara ständigt närvarande i mig själv. Att inte stressa iväg.  Att få ner tempot och skrida fram. Att ha koll på andningen så den inte lägger sig i bröstet utan djupnar i magen. Att ta paus. Att fylla på energi genom att göra roliga saker. Att ha lagom med aktiviteter i veckorna. Att röra mig. Att gå, cykla, dansa, göra Tai chi. Att meditera. Att vara ute i naturen. Att skapa. Att använda händerna.