Visar inlägg med etikett läsning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett läsning. Visa alla inlägg

söndag 10 augusti 2014

Sida efter sida

Har läst en hel del under våren och sommaren, mycket mer än jag gjort på väldigt länge. Allt var läsvärt så därför vill jag dela med mig av titlarna. Hoppas jag kan smitta någon att läsa :)

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie
Här vrids och vänds det på begreppen ras, klass och genus. Intressant. Med en kärlekshistoria som ramberättelse. Utspelar sig i USA och Nigeria.

Komma och gå av Taiye Selasi
En familjefar, som lämnar familjen när barnen är små, dör när barnen är vuxna. Den splittrade familjen samlas och historierna om allas liv nystas upp, många knutar löses. Utspelar sig i USA, Ghana och Nigeria.

Minnet av en smutsig ängel av Henning Mankell
En fattig svensk flicka får jobb på ett fartyg som färdas mot Australien. Hon bestämmer sig för att smita när fartyget når första hamnen i Afrika. Hon gifter sig med en bordellägare som dör och hon får ärva allt. Hon känner sig jämställd med de fattiga svarta kvinnorna på bordellen, men de jämställer henne med den koloniala vita klassen.

Orkanen av Laurent Gaudé
Orkanen Katrina drar in över New Orleans. De rika vita kan ta sig därifrån, de har resurser. Kvarglömda blir de redan bortglömda svarta. Man får i huvudsak följa fem personers öden. Boken var mycket gripande.

Kranvridarna av Karin Brunk Holmqvist
En smårolig berättelse om mestadels pensionärers liv i en by på Österlen. Busslinjen blir indragen och byborna går samman för att hitta lösningar.

Yahya Hassan av Yahya Hassan
En oerhört stark diktsamling av en ung dansk. Jag läste den inte som en diktsamling utan som en berättelse. Den var som ett knytnävslag, rätt i magen.

Klingsor av Torgny Lindgren
En grupp söker fakta om konstnären Klingsors liv och konstnärskap. Sakta rullas en levnadsteckning fram. Men var Klingsor verkligen så framstående som gruppen vill påskina?

En av oss sover av Josefine Klougart
Detta är inte en bok man i första hand läser för berättelsen; kvinna åker hem till svårt sjuk mor och funderar över sitt liv med två män som hon älskar. Här är det alla bilder författaren målar upp som är njutningen. Språket är så otroligt vackert, det är som balsam för mitt hjärta. Denna bok kommer jag att läsa om igen. Och igen. Och igen.

Marina av Carlos Ruiz Zafón
En yngling lär känna en flicka och hennes far. De dras in i en mystisk härva som blir allt märkligare.

måndag 10 februari 2014

Bara jag slipper prata så är jag nöjd

Det är inte lätt att känna att det är ok att vara introvert i denna extroverta värld. Det är mest de pratsamma som syns, som introvert är det lätt att tro att det är något fel på en. Jag hade det bra enda tills jag började skolan, då märkte jag plötsligt att jag var annorlunda. Alla andra slogs för att få uppmärksamhet med hjälp av orden. Ingen såg mig eftersom jag knappt sa något. Det var säkert fler än jag som var tysta, men det kunde jag inte se då, jag såg bara alla pratmakare.

Sen har åren gått. Jag har lidit av min tystnad.

Jag gjorde Myers-Briggs personlighetstest i 20-årsåldern. Då framkom det bl.a. att jag är introvert, det var lite av en aha-upplevelse, men jag kunde fortfarande inte acceptera det. Acceptans kan ta tid.

Jag läste i höstas två böcker, om introverta, som varit stärkande och som givit mig en sista puff mot att acceptera. De är inga nyheter på bokhimmeln, men kanske har någon missat dem.

Tyst : de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns av Susan Cain
Introvert : den tysta revolutionen av Linus Jonkman

Jag känner igen mig i dem och det är skönt att läsa någon annans ord på sådant jag redan vet. Jag rekommenderar dem!



söndag 8 maj 2011

När man inte hinner läsa så mycket...

... så är noveller himla bra. Då hinner man i alla fall läsa några berättelser till sitt slut, och få i sej en liten dos text.

Jag har precis läst ut hela(!) Det där som nästan kväver mej av Chimamanda Ngozi Adichie. Det är ett antal berättelser om nigerianska kvinnor i Nigeria och i USA. Utanförskap, utsatthet och frustration kännetecknar novellerna. Hon tecknar porträtt av kvinnor som man vill veta mer om när novellen är slut. Hon har så mycket berättarglädje i sej att man vill att novellerna ska formas till romaner istället.

Hennes roman En halv gul sol om Biafrakriget var enastående. Den fastnade jag för direkt, och sträckläste. Jag kanske borde göra ett nytt försök med hennes debut Lila hibiskus. Förra gången kom jag inte in i den tillräckligt snabbt, så jag gav upp.

onsdag 23 september 2009

Läsa som en bibliotekarie?

Folk jag träffar tar alltid för givet att jag läser så mycket, att jag har koll på alla nya romaner som ges ut, ja, att jag har läst allt helt enkelt. Av den enkla anledningen att jag är bibliotekarie! Det är lite komiskt för jag har inte ens läst litteraturvetenskap... Man förväntas helt enkelt kunna allt om litteratur bara för att man är bibliotekarie. Vilka fördomar människor har! Visst finns det bibliotekarier som läst "allt", men inte alla! Och att alla bibliotekarier måste läsa litteraturvetenskap är en myt! Själv arbetar jag inte alls med skönlitteratur längre, bibliotekarieyrket är så mycket mer än det.

Vad läser då en bibliotekarie? Hur läser en bibliotekarie? Inte heller här finns det ett rätt svar. "Det ska vara smalt och intellektuellt, inget romantiskt trams, serier eller deckare" så svarar nog rätt många. En del läser bara facklitteratur. Många läser baksidestext och innehållsförteckning för att se vad boken handlar om. En del hinner bara med barn/ungdomslitteratur.

Så var det för mej en period när jag var barnbibliotekarie. Då skummade jag mest böckerna för att hinna med alla jag måste läsa, läste i raketfart. Egentligen är jag en långsam läsare. Men jag tränade mej redan i min ungdom på att läsa snabbt, som min syster, för då hann jag ju med många fler titlar. Och det hade jag alltså nytta av när jag behövde läsa inför ett bokprat för barn.

Nu har jag inte längre sådana arbetsuppgifter som kräver att jag läser många böcker. Jag läser inte längre i raketfart. Jag läser istället långsamt, och jag hinner därmed uppleva både språket och berättelsen. Läsning för mej är njutning på flera plan.

Vad som är gemensamt för alla bibliotekarier, oavsett vad eller hur vi läser, är att vi läser för att dela med oss av läsningen till andra.