Film härhemma

Filmen jag såg igår kväll lever fortfarande kvar i mej. Den hette Winter's bone, och det är amerikansk misär när den är som värst. Fattigdom, knark och våld. Mitt i allt detta elände finns den starka tjejen som tar hand om hushållet och sina två småsyskon. Mamman och pappan är på olika sätt frånvarande. Filmens huvudhandling är tjejens sökande efter sin pappa.

Rekommenderas.

Klättringspromenad på Kullaberg

Det var höga vågor i Djupadal idag så det bidde inget bad (pga stenstrand).

 Naturen där är fantastiskt mäktig så vi var nöjda ändå.

Släktskap med kon

Idag sol och bad, en riktig sommardag. Mest ligga och glo som en ko, glo på vad andra har för sej, fnissa över alla tokigheter folk pysslar med... Emellanåt ett litet dopp i klart,uppfriskande havsvatten.

Me like :)

Dejlig

Utflykt idag till Helsingör. Dit tar svenskarna med sej resväskor (på hjul) i olika storlekar för att packa sin shopping i. Det såg himla roligt ut när de kom dragandes med sina resväskor genom centrum :)

Jag andas, alltså finns jag

kan det räcka så?


kan jag slappna av sen och bara njuta av att se barnen skratta, se blommorna blomma


vad är det mer som *krävs* av mej? Inget hoppas jag

time is on my side (yes it is)

tid för att skratta, tid för att se
jag andas


om du kan förstå
att en rörelse kan vara osynlig
men lika värdefull ändå


möter du mej halvvägs?

Och annars

Semestern är här och jag har en låg energinivå. Vill mest bara ligga i sängen och läsa tidningen. Och sooova :) Idag tog jag mej dock ut i trädgården och plockade vinbär mellan regnskurarna. Det blev två burkar sylt och så bär infrysta att ta av till vintern när jag vill känna lite smak av sommaren. En vinbärssmoothie är ett hett (svalkande) tips.

Utan ord

Massakern i Norge är helt ofattbar. Jag förstår det inte. Ett dygn har passerat. Jag förstår fortfarande inte.

Hur kan en människa få för sej något sådant?  Hur kan en människa få sådana tankar som 'rättfärdigar' ett sådant handlande? Hur kan det hända i vårt samhälle? Hur kan en människa bli så totalt isolerad? Hur mår en sådan människa, förstår han vad han har gjort? etc etc.. .Frågetecknen är många.

Jag tänder ett ljus för offren, för de anhöriga, för de överlevande.

Gräsänka

Huset är alldeles lugnt och stilla. Här är jag ensam och *övergiven*, arbetande kvinna som jag är och inte kan resa någonstans. F och Fi är i Fagersta hos Fs syster. E är egentligen *hemma*, men jag har knappt sett röken av henne dessa dagar. Det är mycket med kompisarna.

Det tar lite tid att vänja sej vid att laga middag enbart till sej själv, att sova själv, att inte ha någon annan att prata med, ingen att tjata på ;) Det blir mycket TV och film ( för att höra någon annans röst ?), fotbolls-VM kom ju lägligt och så lånar jag filmer på bibblan. Idag tog jag en tupplur när jag kom hem från jobbet, det brukar jag aldrig annars.

Man kan vända på det: här lever jag i min takt, lagar mat om jag känner för det, ser filmer jag vill se, vilar utan att bli störd, sover utan att vakna av någon som snarkar... Detta måste jag bära med mej när gänget kommer tillbaks hem, lite mer "jag vill, jag behöver" och inte bara serva de andra.

Snart där

Jag ser mej själv i spegeln. Att jag ser trött ut är bara förnamnet. Utsliten. I behov av semester, i behov av att få sova ut, utan tider att passa.

Imorgon är jag ledig. Sen jobbar jag tre dagar till. Tre arbetsdagar, sen är det semester.  Det ska jag nog klara av... ;)