Just när jag lägger mej med ryggen på spikmattan känns det stickigt, rätt ont gör det allt. Smärtan kommer dock ifrån så många olika punkter samtidigt så jag blir inte störd av den. Det är inga problem att ligga kvar.
Så efter ett tag kan kroppen slappna av. Jag lägger märke till min andning. Djupandning av första graden! Så har jag aldrig andats förrut, så helt av mej själv. 'Andas med magen' bör man, och visst har jag andats med magen förrut, men då har andningen varit styrd av min vilja. Nu går andningen helt av sej självt! Ju mer jag andas på detta vis, desto mer avslappnad blir jag. Mycket behagligt.
Efter ett tag börjar kroppen säga ifrån; nu är det dags att kliva upp. Jag reser mej upp och ryggen känns mjuk och rörlig, som bomull.
Ryggen kan klara av en ny dag!