VIRVLAR

Inspiration

2012-02-10T18:36:00.002+01:00

Jag var ledig idag efter att ha jobbat i lördags och Fredrik tog kompledigt. Dags för utflykt! Vi körde över bron till Danmark och vidare till Louisiana. Det var i sista minuten för att få se Ai Wei Wei's skulpturer, utställningen stänger på söndag. Mest av allt gillade jag Fountain of light, det var en perfekt dag för att se den: solens strålar gjorde att den skimrade i olika färger, kanonvackert:

Andreas Gurskys fotografier var också spännande att se. Bilderna var tagna på långt håll, de var enormt uppförstorade. De bildade mönster med många detaljer. http://www.flickr.com/photos/greatestpaka/5166603961/lightbox/

Sen är ju Giacomettis skulpturer i den fasta utställningen en favorit. Det känns som ett kärt återseende att se dem :) Några andra konstverk i den fasta utställningen (minns ej konstnärernas namn) inspirerade mig och jag blev sugen att skapa. Det ska jag imorgon. Att ha detta att se fram emot gör att jag känner mig mycket gladare. Detta var en suverän utflykt för mig :) =D

Been there before

2012-02-09T21:01:00.002+01:00

Satt igår och skrev ner mina symptom på ett papper för att jag inte skulle missa något. Idag var det nämligen dags att träffa min läkare. Och visst var det som jag misstänkte, jag har gått och blivit lite deprimerad. Han frågade om jag ville bli sjukskriven, men nej jag tycker inte jag är så sjuk. Jag mår dessutom bara sämre om jag går hemma och gör ingenting.

Så är det med min sjukdom, någonting som händer i mitt liv som jag reagerar starkt på, får mig att svänga antingen nedåt i depression eller uppåt i psykos. Den här gången var det tre olika, halvjobbiga händelser som triggade. Jag har gått och trott att jag ska må bättre av mig själv, men det har jag inte.

Men det är i alla fall inte så djupt, jag gick till läkaren i tid. Jag har ju lärt mig att uppmärksamma symptomen. Jag fick utskrivet medicin - förstås - som ska vända förloppet. Så är mitt liv, mediciner äter jag ju. Ibland behöver jag öka en medicin, ibland en annan för att hålla sjukdomen i schack. Sen när jag är i balans igen sänker jag medicinen. Är tacksam för att det finns så bra mediciner, var hade jag annars varit?

Wow liksom

2012-02-05T18:55:00.000+01:00

Var på världens bästa kurs idag tillsammans med några kollegor. Nunotovning som är konsten att tova ihop siden och ull. Jag gjorde en liten variant, med silke och ull. Det är så fantastiskt att arbeta med händerna, det är så rätt. Det är lite hjärna, mycket kropp och väldigt mycket hjärta. Och så tycker jag om att ha folk omkring mig när jag arbetar. Alla håller på med sitt, djupt koncentrerade, men ändå i samvaro.

Jag rekommenderar varmt denna kursledare, danskan Christina Skovmose, som verkar i Skåne.

Jag gjorde en sjal, jag är helt förälskad i den:

Sluta vara fåfäng

2012-02-04T21:16:00.003+01:00

Jag var hos en ortoped igår och fick fastställt att jag har hälsporre - nog är det så alltid. Jag ska bli tejpad i fem veckor och efter det ska jag få helfotsinlägg till skorna. Därefter borde det kännas bättre, men det kan ta tid. Men jag är inställd på att det kan ta låång tid.

Ortopeden gav mig tipset att använda gympaskor. Det gjorde jag idag på jobbet och det var kanonskönt, kändes verkligt avlastande för foten. Det är inte så snyggt kanske, känns lite dumt att gå i gympaskor på jobbet, men det är till att slänga bort fåfängan, nu är det hälsan som är prio ett.

PS
Kan ju bara nämna att vårdcentralen som gav diagnosen hälsporre per telefon, sa att skor med klack kunde vara skönt att gå i. Och att ha hälinlägg. Inget av det hjälpte dock mig. De hade ingen annan behandling att ge.

Jag hade turen att få rekommenderat den här ortopeden av en kollega. Det känns ju lite mer hoppfullt när man får en behandling och inte bara får svaret att det här tar tid. Och framför allt att en läkare ta sig tid och tittar på det. Jag är inte helt nöjd med min vårdcentral.

Glad för lite sömn

2012-02-02T20:49:00.001+01:00

Jag slumrade till när jag vilade en stund på eftermiddagen. Att man kan bli så glad för lite sömn :) Det har blivit många dagar - veckor, månader? - i rad med sömntabletter nu, så varje tillfälle jag somnar av mig själv är en vinst, även om det bara är en middagslur...

Hjärnkoll

2012-01-28T21:40:00.001+01:00

Kom ihåg att gå in på Hjärnkolls hemsida då och då: http://www.hjarnkoll.se/

Där hittar du alla bloggare, folk med psykisk ohälsa av olika slag, och anhörigas bloggar. Där finns även en rad kända personers berättelser om sin syn och erfarenheter av psykisk ohälsa. Mm mm.

Hjärnkoll är viktiga eftersom de arbetar med attitydförändring kring psykisk ohälsa.

Why some die young?

2012-01-27T22:09:00.006+01:00

Mina tankar går hela tiden till min kollega. Så sorgligt alltihop. Hon dog i helgen efter ca 2 års sjukdom i cancer, klarade inte en lunginflammation hon dragit på sig. Hon blev bara 38 år. Kvar blev man och två döttrar, 11 och 9 år. Åh, tårarna rinner bara jag tänker på det, det är fruktansvärt, så orättvist.

Det startar väldigt många tankar och känslor i mig. Får perspektiv på livet, vad som är viktigt och inte.

Jag tänder ett ljus för dig...

Engagemang - yes

2012-01-27T19:14:00.001+01:00

Vad jag uppskattar engagerade lärare! En lärare som brinner för sitt ämne får eleverna med sig. Jag är så tacksam för Ebbas musiklärare som fått henne börja spela igen. Senaste månaden har hon övat för en välgörenhetskoncert. Hon spelar keyboard i ett band. Jag har inte fått sitta och lyssna i samma rum, men jag hör henne spela nerifrån källaren. Hon är mycket duktig.

Igår var koncerten och det blev riktigt lyckat. Många bra unga musikbegåvningar fick uppträda inför en tänd publik. Och vad mycket pengar som samlades in till Gambia! Det var lottförsäljning och auktion och Filip ropade in en skärbräda :)

Bäst var givetvis musiken, och allra bäst var att se Ebba spela med sina kompisar.

Nu är det min tur att vinna en storvinst

2012-01-21T19:12:00.001+01:00

Har inte varit utanför dörren idag. Vet inte hur jag ska röra mig utomhus när jag inte kan promenera. Att ta en cykeltur i fallande snö och blåsigt väder känns inte alls lockande. Får roa mig härinne istället. Har eldat, bäddat om, tvättat och virkat. Lyssnat på SR1 om Juholt. Och kollat efter nytt boende i Lund.

Vi har tröttnat på vår stora trädgård, orkar inte med att pyssla om den så mycket som krävs. Har tröttnat på att pendla. Jag är dock kräsen när det gäller det nya boendet, det är mycket som ska stämma. Jag sätter mig t.ex. inte på Klostergården, Gunnesbo, Nöbbelöv, Norrra Fäladen eller Linero. Det finns ingen anledning, då bor vi bättre här. Har hittat en lägenhet som är helt perfekt, förutom en sak; priset. Behöver vinna på lotteriet för att det ska gå ihop. Men vi har inte bråttom. En dag dyker säkert det nya boendet upp, det är bara till att ha tålamod.

Socialt umgänge?

2012-01-19T15:40:00.000+01:00

Jag förundras över min sons sätt att 'umgås'. Då sitter han framför sin dator och spelar ett spel samtidigt som han skypar med en av sina kompisar. Kompisen spelar samma spel, men de spelar inte online, utan var för sig... Förr kom de i alla fall hem till varandra, och turades om att spela på en dator. Nu är tydligen det viktigaste att få spela så mycket som möjligt. Vad ska det bli av vår ungdom som bara vill sitta framför datorn... ;)

3 filmer

2012-01-18T21:42:00.002+01:00

Såg på bio den underhållande Sherlock Holmes - A game of shadows. Välgjord, rolig och med mycket slowmotioneffekter. Ett rappt tempo både i dialog och händelser. Jag hade inte så höga förväntningar och blev glatt överraskad, den var riktigt bra.

Låg i soffan här hemma och såg den gamla Jesus från Nazareth från 1977. En långsam, stämningsfull film på bara 6 timmar... Jag kände igen den, så jag måste ha sett den som barn. En mycket väl berättad historia om Jesus som han ser ut i mina ögon.

Till sist en miniserie som var som ett knytnävslag i magen, i alla fall bitvis. Det var This is England -86, uppföljaren till This is England. Handlar om ett modsgäng. Smutsig och äkta socialrealism, några våldtäktsscener blev nästan för mycket.

Helt olika typer av filmer, men jag vill rekommendera dem alla tre.

Och så strejkar foten

2012-01-14T21:49:00.001+01:00

Jag drog på mej en fotskada när jag promenerade förra helgen. Har haft ont sedan dess. Vårdcentralen trodde det var hälsporre. Det kan alltså ta tid att läka, låååång tid.

Det hela är oerhört frustrerande. Plötsligt får jag inte lov att promenera. Hur rör man sej då när det är nollgradigt och blåser ute? Det går ju att cykla, men det är inte helt behagligt, det blir ingen långtur. En sådan här dag när det är soligt ute för en gångs skull så vill man ju vara ute länge.

Känner mej orörlig, som i ett fängelse :( Och inte kan jag gå i skogen :(

Frigörande dans

2012-01-12T20:15:00.003+01:00

Håller tillbaka smärta, håller hårt, vill inte tappa den i golvet så att den splittras. Vill inte gå i kras, vill inte bli en våt fläck. Inte just nu. Vill vara hel. Vill orka med livet med ett glatt leende på läpparna. Så som alla andra jag möter. Så som alla.

Men smärtan finns där, kroppen viskar tydligt på sitt sätt att det är dags att ta det lugnt. Låta smärtan ta sin rättmätigade plats. Lyssna viskar den. Lyssna på mig viskar kroppen. Så är det just nu, det är bara att acceptera.

Jag har PJ Harvey's Let England shake igång på Spotify. Jag bryr mig inte om texten, känner istället musiken röra sig genom min kropp. Varje instrument, varje tonläge, hennes stämma. Så kommer dansstegen, äntligen kommer små steg av dans genom min kropp. Jag har saknat det så. Jag har längtat, det var så länge sedan sist. Dansen är vägen till att förlösa smärtan. Skönt att kroppen äntligen orkar svara på musiken. Rörelserna är små, små, knappt synliga, men det är rörelse. Mjuk, fin rörelse som så sakta kommer att frigöra smärtan. Det behövs inga ord, endast rörelse.

Hur bemöta föraktet?

2012-01-12T16:29:00.001+01:00

Har flera gånger sista tiden varit i samtal med folk som skojar föraktfullt om psykisk ohälsa. Hur ska man bemöta det? Skoja om saker ska man väl få göra. Psykisk ohälsa är inget heligt. Det är det här föraktet jag reagerar på. Jag har dock inte haft modet att ta en diskussion, mest för att det är så laddat för mej, jag kommer bergis att bli väldigt känslosam och det orkar jag inte.

Sova vidare

2012-01-11T21:22:00.002+01:00

Hela kroppen stretar emot; vill inte prestera, vill inte vara bland folk, vill lugn och ro istället. Vill ligga kvar i sängen på morgonen och sova vidare. Det går för fort. Vill ingen ansträngning. Kroppen talar sitt tydliga språk. Kroppen beter sig som när jag har en depression, bara det att jag inte är nedstämd till sinnet.

Så vad göra? Hemma kan jag ju inte stanna hur gärna jag än vill. Det är bara att tvinga sig själv att gå till jobbet.

Snön, var är du?

2012-01-08T20:37:00.000+01:00

Det är till att masa sig ut trots att vädret inte lockar. Fyra nyanser av grått är en viss överdrift. Moln som hänger tunga och låga. Jag längtar snön, det vackra vita att täcka landskapet. Det lyser upp både utomhus och inombords. Hög, klar och kall luft att andas djupt ner i lungorna, att friskas upp av. Bäst av allt, att ta en vända på skidorna.

Det blev en rask promenad idag i alla fall. Frisk luft och lite rörelse gör susen för både kropp och själ i alla väder.

Sömn

2012-01-08T07:42:00.023+01:00

Tidig morgon, huset är tyst och sovandes. Jag ( ! ) är uppe först. Normalt är att när jag väl somnar kan jag sova bort halva nästa dag, det är en medicin som gör att jag sover så djupt. Trist är dock att jag knaprar sömnpiller igen, trots att jag är ledig. Ikväll hoppas jag i alla fall kunna somna av mig själv eftersom jag är uppe så tidigt.

Jag avskyr pillerknaprande, framför allt sömnpiller. Jag skulle göra allt bara för att få slippa dem. Sover gör jag på dem, men det är ingen bra sömn, jag är trött dagen efter. Lite som dagen efter man druckit för mycket vin. Jag blir sliten när jag går på sömnpiller för länge.

Jag har dock inget val, för går jag för många nätter utan sömn ramlar jag över i psykos and I don't want to travel that road again.

Förbannad

2012-01-07T19:35:00.000+01:00

Fick höra idag att man genom Civilingenjörernas Förbund kan köpa sig förbi vårdköer. Jag blir så förbannad. Är det vårt fria, demokratiska Sverige? Det ska fan inte få förekomma! Att få bra, snabb vård ska inte vara ett privilegium för en viss grupp, det ska vara en rättighet för alla!

The one who searches will find

2012-01-06T16:55:00.002+01:00

Runt omkring mej attraheras folk av varandra, greppar sej fast i varandra med orden som krokar. Dansar långdans med ögonen fastsugna i varandra. Det rullar på, orden som kulsprutor, utan pauser, allting överlappandes vartannat, ett hetsigt pingpongspel.

Och så vi då som är av den andra sorten, som behöver pauser för att få utrymme. Vi som repellerar de flesta andra, som bara hittar några få själsfränder. Vi som överlever i känslan, i ordlösheten. Står ofta gapandes och tittar på med stora ögon, längtansfulla. Söker gemenskap, finner den över milsvida landskap.

Inspirerad av: http://ingrodd.blogspot.com/2012/01/istalletmed-den-stora-tomheten.html

Om jag hade pengar...

2012-01-04T22:47:00.000+01:00

... skulle jag bygga ett hem för missförstådda själar. Precis som i Kronjuvelerna...

Att göra det enkelt för sig

2012-01-03T11:49:00.001+01:00

Att göra middagar så enkla som möjligt har blivit ett vinnande koncept för mig. Då går det att ha gäster hemma utan att vara på gränsen till nervsammanbrott när gästerna kliver in genom dörren. Det blir inte sämre mat för det, bara enklare recept som sköter sig självt och inte kräver så mycket pyssel. Och sen är det ju det att jag lärt mig delegera arbetsuppgifterna också...;)

Nu hade vi till och med gäster både nyårsafton och nyårsdagen, det gick hur bra som helst. Simple is queen.

Nu känns det extra special supergött

2011-12-30T19:13:00.002+01:00

Semester! Hela tio långa härliga dagar framför mig! Jag har laddat med böcker och garn och så har jag tänkt dra några penseldrag också. Jag 'mjuter'....

Lyx dessa förvärvsarbetande dagar

2011-12-28T17:10:00.001+01:00

Visserligen är det himla motigt att gå upp på morgonen när resten av familjen får ligga kvar i sina sängar och sova. Men det har ju sina fördelar också, och det är att komma hem igen på eftermiddagen. Då är diskmaskinen urplockad och disken iplockad. Elden brinner i braskaminen. Maten står på spisen. Allting är fixat. Så då kan jag också känna mig lite ledig. Det känns lyxigt.

Och så har jag bara två dagar kvar att jobba detta året.

Julhälsningar

2011-12-22T20:33:00.000+01:00

Jag har lagt ner det där med julhälsningar via snailmail, de går iväg digitalt istället. Men jag får dåligt samvete ändå när det dimper ner julhälsningar från andra i brevlådan. Det är allt lite finare med julhälsningar per brev, extra speciellt om de har ett foto med. Det är riktigt planerat och organiserat. Men, men...

Jag önskar i alla fall alla (!) mina läsare en riktigt God Jul 2011!

Krypa ihop under täcket

2011-12-21T21:10:00.000+01:00

Det är tunga dagar nu och svårt att komma ur sängen. Vill helst krypa ihop under täcket och stanna i värmen. Kroppen är seg och tung och motsträvig. Har inte cyklat denna vecka, orkar knappt gå till bussen. Vill ligga kvar där under täcket vill jag.

Det är årstiden som spökar och mörkret som gör kroppen tung och ovillig. Men jag kämpar på. Imorgon är sista dagen sen är jag ledig fyra dagar. Jobbar fyra och SEN är jag ledig tio dagar. Då kan jag stanna i värmen under täcket, varje morgon om jag så vill. =D

Lättnadens suck

2011-12-20T15:46:00.000+01:00

Sotaren var här idag. Vi har fått klartecken att elda igen. Ingenting var förstört efter att ljuset i lyktan smält och runnit in i kaminen.

Jag drar en lättnadens suck. Hade sett framför mig att vi aldrig fått elda mer i våran nya kamin.

Hädanefter ställer vi ingenting ovanpå kaminen. Inte ens ett litet värmeljus i stenljusstake.

Snillen spekulerar

2011-12-19T19:07:00.005+01:00

Det är intressant att lyssna på dem, de där nobelpristagarna. Det är spännande att de samlar dem allihop varje år i detta tankeväckande samtal i Bernadottebiblioteket på Stockholms Slott.

Sammanfattningsvis 2011: det hänger mycket på oss vanliga döda, hur mycket vi intresserar oss för och tar till oss av vetenskapen. Skolan har ett stort ansvar i hur mycket anknytning vi får till vetenskapen. Och sist men inte minst; att vi väljer bra politiker, politiker som lyssnar till vetenskapens rön.

Julen är här...eller?

2011-12-18T21:08:00.000+01:00

Julstämningen vill inte riktigt infinna sig. Jag har bakat pepparkakor och lussekatter (4! omgångar). Jag har satt upp adventsljus i fönstren. Tomtenissarna är också på sina platser runtom i huset. Glögg har vi druckit både den ena och andra dagen. Julklapparna är inhandlade och inslagna. Till och med lyssnat på julmusik har jag gjort.

Kanske kommer julstämningen när vi hugger vår gran på fredag och pyntar den med barnens alla alster. Kanske. Men det är det att barnens ögon inte tindrar mer, julen är inte längre något speciellt för dem. Julen är barnens. Julstämningen infinner sig kanske inte förrän jag får barnbarn... ;)

Ett gott liv

2011-12-18T16:53:00.002+01:00

Lade ifrån mig Ann Heberleins bok precis, utläst, sträckläst över helgen. Jag tycker mycket om det hon skriver. Hon filosoferar kring alla möjliga begrepp som t.ex. godhet, minne, barn, sjukdom, moral, frihet, mening. Och så berättar hon om hur förläggaren till boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva pressade henne till att genomföra intervjuer, möten med läsarna osv trots att hon var sjuk. När hon skrev den boken var hon sjuk. I denna nya Ett gott liv är hon frisk.

Jag citerar slutraderna i boken:

"Det är svårt att vänja sig vid att bli frisk, för det innebär också att man förstår, verkligen förstår, hur sjuk man har varit. Men, tänker jag, en människa måste också kunna gå vidare, släppa skammen och självklandret som kommer med insikten. Det är först då, när man har förlåtit sig själv och sin ofullkomlighet och accepterar sina brister som man är fri. Fri att leva. Det måste börja där, det goda livet, i friheten att vara sig själv."

Så sant så.

Hur klantig får man vara?

2011-12-17T21:10:00.000+01:00

Vi eldade i kaminen ikväll igen. Bara det att det började lukta parfym efter ett tag. Och det blev rökutveckling. Var kom det ifrån?

Då hade jag bytt plats mellan två lyktor, och ställt lyktan med ett bart stearinljus på kaminen, istället för den med ett värmeljus. Det gick inte alls bra. Stearinen (eller snarare paraffinen) smälte och rann ner i kaminen. Därav lukt och rökutveckling. Vad göra? Öppna fönstren på vid gavel. Jag kastade mig på telefonen, ringde 112 och blev kopplad till Räddningstjänsten. Mannen jag pratade med var lugnande. Vi hade gjort helt rätt; strupit luftillförseln i kaminen och vädrat. Det fanns inget mer att göra just nu. På måndag får vi ringa sotaren så får han komma och inspektera.

Nu har det varit två incidenter med eld på kort tid. Har vi en tredje att vänta? (Allt av ondo kommer i tretal, typ)

Att ha gäster

2011-12-16T22:35:00.003+01:00

Ikväll var det dags att fira 50-åringen igen, denna gång med min familj. Jag tog ledigt från jobbet idag för att det inte skulle bli stressigt, för det är ju trots allt lite att fixa med. Det ska städas, handlas, bakas tårtbotten, dukas, göras tårta, göras sallad, göras tilltugg, läggas drycker på kylning osv. Sen hade jag gjort det lätt för mej med huvudrätten; potatis och kött i ugn, färdig bernaisessås från Ica Anderssons kök. Till sist ska man ju hinna fixa till sig med kläder och smink.

Så jag var lugn och avslappnad när gästerna kom, inte stressad alls. Precis så vill jag ha det. Många gånger förrut har jag lagt ner oändligt mycket tid på maten och alla förberedelser, och sen varit totalt slutkörd när gästerna kommer. No good. Inte roligt för fem öre.

Ikväll blev en mycket trevlig kväll. Fast vi saknade förstås några.... :(

Ägare till ett styck keyboard

2011-12-13T20:00:00.002+01:00

Jag har letat efter ett keyboard på Blocket. Kontaktade flera personer men fick enbart svar av en. Skulle iväg och titta på ett keyboard ikväll, men säljaren ångrade sig och ville inte sälja. Då la jag ner det här med begagnat. Gav mej iväg till en musikaffär i Lund och inköpte ett skinande nytt keyboard.

Det blir en julklapp i förskott till tjejelina. Hon har ju saknat pianot så mycket, och det har ärligt talat jag också. Är jag snäller kanske jag kan få låna hennes keyboard... :)

Luciatåg

2011-12-12T22:14:00.001+01:00

Fick se ett lite spexigt luciatåg ikväll. In kommer först en ensam manlig lucia spelandes fiol. Först därefter kommer resten av luciatåget in, med den kvinnliga lucian sist, klädd i brudklänning. Här finns killar som tärnor och tjejer som stjärngossar och tomtar, pepparkaksgubbar och änglar. Någon har en strut på huvudet i form av en gran.

Staffan var en stalledräng var omgjord till blueslåt, och det var ett band som spelade till. Det var annorlunda verser och sånger. När de tågade ut sjöng de att de skulle ha fest hos Mange. Det var skoj att det var lite originellt, de gjorde det riktigt bra.

Får höra efteråt att de riktigt tokiga idéerna inte kom med, som att ha Darth Vader och en enhörning med i tåget...

Hur säker är den diagnosen?

2011-12-11T19:35:00.006+01:00

Paranoid schizofreni. Så diagnostiseras han, den där Breivik.

Vad jag inte förstår är hur han med en sådan diagnos över huvud taget lyckas hålla ihop och skriva ett 1500 sidor långt manifest. Hur lyckas han hålla fokus? Hur lyckas han planera sina attentat? Hur lyckas han genomföra dem om han är så sjuk?

Kan han verkligen vara sjuk och lyckas med dessa handlingar? Jag tror snarare att han är en ond människa.

Läs även Johan Cullberg i DN http://www.dn.se/debatt/breivik-ar-tillrackligt-frisk-for-att-straffas

Parallella universum

2011-12-10T18:37:00.000+01:00

Såg en film igår igen, Rabbit hole. Den handlade om ett par som förlorat sin fyra-åriga son i en bilolycka. Mamman får kontakt med den unge killen som körde på deras son. Han har en teori om att vi lever i parallella universum, att mamman lever tillsammans med sin son i ett parallellt universum, att sonen lever där. Det tröstar henne något.

Sorgen driver paret ifrån varandra, men i slutet hittar de tillbaka till varandra och kan gå vidare ur den sorg som länge paralyserat dem.

Det tog nästan fyr

2011-12-10T16:29:00.001+01:00

Vi satte igång en brasa och tände levande ljus till eftermiddagsfikat idag igen. Efter ett tag får jag en ingivelse att titta till ett av ljusen. Då hade det börjat glöda i pyntet, en torr apelsinskiva. De brinner ner så snabbt de där julgransljusen, de är så små. Tur att jag har sådan stark intuition annars kunde det tagit fyr.

Äntligen helg

2011-12-09T15:38:00.000+01:00

Sitter i brasans sken och hör vinden yla utanför fönstret. Har precis druckit kaffe och ätit lussekatt. Det är fredag eftermiddag och arbetsveckan är slut. Stressen kan rinna av mej och jag andas ut; äntligen helg :)

Fascinating

2011-12-07T21:25:00.000+01:00

Såg Vetenskapens värld på SVT i måndags. De berättade om årets nobelpris i medicin och fysik.

Nobelpriset i fysik fick de för upptäckten av att universum expanderar snabbare och snabbare. Det beror på att det finns något som heter mörk energi och mörk materia som universum består av till 95% (!!!) något man inte vet vad det är. Svårt att riktigt förstå, men oerhört intressant och fascinerande. Spännande forskning!

Se själv på http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld

Never let me go

2011-12-03T22:06:00.001+01:00

Jag läste lite hastigt om filmen, det skulle vara en kärlekshistoria. Det var det också, men en väldigt dyster sådan. Det handlade om tre barn som växte upp tillsammans på ett slags barnhem eller internatskola. Deras livsuppgift var att när de vuxit upp, donera sina organ till sjuka behövande. De gick alltså en förtida död till mötes, det kallades completion.

Den var väldigt mörk, ödslig som Fredrik sa, en dystopi. Gav mig tankar om hur viktigt det är att ta tillvara på den tid jag har här på jorden.

Rekommenderas men med dysterhetsvarning.

Att långsamt släppa taget 2

2011-12-03T10:17:00.001+01:00

Vi släppte iväg Ebba och två kompisar på konsert i Köpenhamn igår kväll. De skulle se Maroon 5. De tog sej själva med buss från Sandby, tåg från Lund och till sist tunnelbana från Kastrup till en hållplats nära konsertlokalen. Ebba hade tagit ut hela färdvägen med detaljerade kartor vid varje hållplats. Pengar var växlade. Tjejerna hade läget helt under kontroll.

Det var tur att jag var på fest så att jag fick något annat att tänka på. Jag var lätt hispig. Jag vet ju att Ebba är redig, hon klarar sej, men ändå. De var ju så långt bort ifall något skulle hända.... Det är inte alltid så lätt att släppa taget.

De kom i alla fall hem och allt hade gått bra :)

Höstfest

2011-12-03T00:02:00.001+01:00

Kom hem precis från personalfesten. Det var jättefint ordnat med grekiskt tema: mat och ett grekiskt band, frågesport och trevligt sällskap till bordet. Men jag var nog inte riktigt på humör för jag kände inte för att dansa och det är dansen som avgör festen. Har jag inte dansat så var det ingen bra fest ;) Nej jag var nog som sagt inte riktigt på humör...

PS Fast jag kom just på, jag dansade ju grekisk ringdans, och det var ju kul :) så det var ju en bra fest (minnet är kort)

Bye bye 2011

2011-12-01T21:09:00.000+01:00

Nu börjar det komma in för många aktiviteter för 2012 så det är dags att byta 2011 års kalender till 2012. Jag kör fortfarande pappersvarianten för jag tycker jag får bäst överblick i den.

I år har jag valt en stor röd almanacka - tack för den bibblan!

On the road again

2011-11-30T19:33:00.001+01:00

Dubbdäcken på och vinden som virvlar i håret. Detta är det bästa med att vara tillbaka på jobbet igen; att jag får cykla mina 11 km till jobbet varje dag :) Kroppen behöver denna rörelse så väl!

Jag hoppas att det milda vädret fortsätter. -5 grader är gränsen för vad jag klarat av tidigare år. Vid senaste skidresan köpte jag en 'rånarluva', så nu kanske jag klarar att cykla när det är ännu kallare. Men det ska inte vara en pina, blir det för kallt får jag ta bussen.

Vad glad jag blir

2011-11-30T17:11:00.000+01:00

Nu har jag inlett ett bloggsamarbete med Hjärnkoll! Det innebär att mina inlägg syns på deras hemsida tillsammans med ett 50-tal andra bloggare. Det är verkligen spännande!

Hjärnkoll är en organisation som arbetar för ett psykiskt friskare Sverige. Genom att prata öppet om psykisk ohälsa blir det mer accepterat och vi får i förlängningen ett friskare samhälle. Läs mer på deras hemsida: http://www.hjarnkoll.se

Detta är riktigt högtidligt...

Från jubilar till ankomst

2011-11-26T20:46:00.002+01:00

Nyss firade vi ynglingen som fyllde 50 med lunch för hans familj. Det blev till och med en tårta med hela 5 ljus. Så en stund efter gästerna gått kom adventsljusstakar och julstjärnor upp även hos oss.

"Tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig hoppet försvinna
det är mörkt nu
men det blir ljusare igen"

Diagnosen...

2011-11-25T22:28:00.000+01:00

Jag har ju kallat min sjukdom för bipolär tidigare. Det är ju förvisso sant, men jag har av min nya läkare fått en bättre benämning. Recidiverande affektiv sjukdom. Ja, den är ju tyvärr återkommande. Och så själva diagnosen benämns alltså cykloid psykos.

Så är det med den saken...

Stabil och utsövd

2011-11-25T17:55:00.000+01:00

Har gått hemma i två veckor och nu äntligen kommit ikapp med min sömn. Hela jag är skönt avslappnad och avspänd, och då sover jag givetvis bra. Det går inte att komma ifrån att jag mår bäst när jag är ledig och kan ta dagen i mitt eget lugna tempo. Det blir stress i tillvaron, även om jag bara jobbar 50%, och jag mår i längden inte bra av stress.

Men jag får kämpa på. Nästa vecka ska jag vara tillbaka på jobbet igen hade jag tänkt. Efter nyår har jag en veckas semester, den har jag att se fram emot.

Dödsdrama vid fågelbordet

2011-11-25T09:54:00.001+01:00

När jag tittade ut på fågelautomaten idag satt en ny fågel bredvid och pickade. Det var en rovfågel och det var inte frön han pickade utan en småfågel. Dunen yrde. Jag hann inte se vad det var för sorts rovfågel innan han flög iväg. Det var någon av de minsta rovfåglarna.

Tragiskt för småfågeln som blev ett skrovmål, ja, men rovfåglarna måste ju också ha mat.

Skolan

2011-11-24T17:08:00.001+01:00

Har lyssnat på en del program om skolan i radio P1. Sammanfattningsvis kan man säga att skolan står inför stora utmaningar. Hur göra undervisningen intressant? Hur få eleverna att lära sig? Hur utjämna orättvisor?

Kanske samma gamla frågeställningar som alltid varit aktuella, men ur ett nytt perspektiv nu i Internets tidevarv. Eleverna är oerhört kunniga med datorer. Denna datorvana borde utnyttjas mer av skolan. Ta fram läromedel som dataspel t.ex. det tror jag på.

Ser jag på mina egna barn så passar undervisningen idag, den traditionella katederundervisningen, bäst för ambitiösa och flitiga flickor. För dataspelshypade pojkar är det inte mycket som är roligt i skolan. Undervisningen är inte intressant.

De har goda resultat båda två, men inställningen till skolan är helt olika. Inte för att Ebba alltid tycker skolan är kul eller Filip alltid skolan är tråkig, men deras inställning är helt olika när de tar sig an de olika uppgifterna.

Skolan behöver utmana sig och göra undervisningen intressant för pojkar också. Kanske ha två olika klassrum i en klass, med två olika typer av undervisning. Där eleverna väljer det klassrum de finner intressantast och där de lär sig mest.

Sen hänger det väldigt mycket på läraren också. Det är så tydligt när barnen fått en ny lärare i ett ämne, att plötsligt blev det ämnet superintressant, eller tvärtom (tyvärr) supertråkigt.

Inte helt överväldigad

2011-11-24T10:24:00.000+01:00

Jaha, så idag kom råkorna och kråkorna, en stor flock. Började picka solrosfrön som trillat ned från fröautomaten. Det innebär tyvärr att småfåglarna håller sig borta. :(

Wordfeud

2011-11-23T09:57:00.001+01:00

Är fast i Wordfeud igen nu efter att den riktiga ordlistan, SAOL, kan användas. Då slipper man alla knöfsord.

Pensionärskänning

2011-11-23T09:52:00.002+01:00

Jag har 6 talgbollar hängande på fågelbordet nära köksfönstret. Där är just nu 12 pilfinkar och 2 blåmesar framme och äter. Vid det andra fågelbordet längre bort finns även steglits, talgoxe, bergfink, bofink och grönfink. Fasanen har också hittat hit. Det är så mysigt att sitta och titta på dem när de äter!

PS Där finns även skata, turkduva och ringduva, men det är inte dem jag egentligen matar. De får man på köpet.

Utflykt

2011-11-22T18:52:00.001+01:00

Jag tog mig in till Lund på eftermiddagen för att gå på Tai chi-lektionen. Den var avslappande och centrerande. Mycket skönt!

Bredvid mig på bussen hem satt en tjej vars blogg jag följer. Jag tror att det var hon i alla fall, men jag sa inget till henne, ville inte vara påflugen.

Fredagsmys

2011-11-18T20:20:00.000+01:00

Har bakat pizza här hemma ikväll. Hemmalagat är godast! Det blev en limpa linfröbröd på resten av jästen också. Smaskens!

Lite uppiggad

2011-11-18T15:35:00.000+01:00

Jag åt lunch med en väninna på Sony Ericssons restaurang idag. Det piggade upp!

Jag fick tips om en bok 'Say good night to insomnia' av Gregg D. Jacobs. Den handlar om hur man blir fri från sömnmedel, eller i alla fall minskar användandet. Precis vad jag behöver just nu. Jag har beställt boken på Adlibris så jag återkommer när jag läst den.

Så var det jag och fåglarna igen

2011-11-16T16:50:00.001+01:00

Sömnen vill sig inte riktigt efter resan. Är hur pigg och klar som helst på kvällarna. Jag vet att jag måste sova, tar sömnpiller men måste ta högre och högre dos för att somna. Så ska det inte vara. Absolut inte. Jag var hos min läkare idag som sjukskrev mig två veckor för att jag ska komma ikapp sömnen. Dessutom fick jag en ny sorts sömnpiller. Detta eviga pillertrillande.

Så det är jag och småfåglarna igen ;) Jag har börjat mata dem med solrosfrö för att locka till mig dem så jag kan titta på dem igenom fönstret. Det är vad nöje jag får... Nu ska jag ha lugn och ro.

Dagbok från NY. Hälsan

2011-11-07T18:00:00.004+01:00

Det är en påfrestning för mej att göra en sådan här resa pga att det blir extremt mycket intryck, utan någon riktigt tid till att smälta dem. Men jag var förberedd.

Jag har tagit sömntabletter varje natt för att vara helt säker på att få sova. Inför resan hem när vi skulle vara uppe så många timmar i sträck, ökade jag en medicin som hjälper mej att 'skärma av'.

Jag har haft en ledig dag idag. Jag har lite timmars övertid så jag kan göra arbetsdagarna något kortare resten av veckan, om det behövs. Den närmsta veckan/veckorna får jag ta det lugnt.

Så det går bra.

Dagbok från NY. Reflektioner

2011-11-07T17:42:00.004+01:00

Allt i NY är verkligen 'enormt'. Gigantiska byggnader, affärer & restauranger med mycket personal, stora matportioner, ett myller av folk, mycket trafik, vänliga och supersociala människor, överflöd av varor.

Avigsidan kan man säga är slöseriet: det slängs så mycket mat, alla engångsförpackningar som slängs, extremt höga temperaturer inomhus, alla lampor som är tända överallt osv osv.

Sen blev jag förundrad över att trots att det är så mycket personal överallt, till ibland meningslösa sysslor, är det ändå så hög arbetslöshet i USA

Dagbok från NY. Resan, boendet och priser

2011-11-07T17:35:00.000+01:00

Vi flög med Iclandair från Köpenhamn via Reijkjavik till New York. 1,5 timmar var det mellanlandning, lagom för att sträcka på benen lite och ta en fika. Väntan där kändes inte alls lång. Flygbolaget var helt ok. Ingen mat ingick utom för Filip.

Vi flög till JFK. Det första vi får se är en gigantisk kackerlacka - äckligt. I passkontrollen blev jag, Fredrik och Ebba fotograferade och fick lämna fingeravtryck på alla tio fingrar. Filip slapp...

På JFK blev vi hämtade av hotellets transport. Hotellet låg i Queens, lite off alltså, men det gjorde ingenting. Tunnelbanan låg nära och det tog bara 20 minuter till Times Square. Trestjärnig standard, helt ok.

Maten var bra och till rimliga priser. Kläder och skor var samma priser som hemma. Däremot tog de extremt mycket betalt betalt för alla attraktioner. Gulp, satte i halsen flera gånger om, så dyrt det var.

En bra reseguide är A&O. Vi hade Första Klass Reseguider över NY. Mycket bra och lättillgänglig med en bra karta.

Dagbok från NY. Dag 4

2011-11-07T17:17:00.001+01:00

Idag är det dags att resa hem. Flyget går dock inte förrän kl. 21.00 ikväll så vi hinner med en liten tur in på Manhattan igen. Vi packar våra väskor, äter den obligatoriska omeletten till frukost och lämnar hotellrummet. Vi har våra väskor förvarade på hotellet medan vi är iväg.

Vi tar oss till the High Line, som är en ca 1 km lång gammal järnväg, tio meter upp i luften, som är omgjord till promenadstråk. De har planterat växter och träd, och lagt träplankor att gå på, bänkar här och där att sitta på. Det var riktigt mysigt.

Vi går sedan i affärer innan vi tar oss tillbaka till hotellet. Vi sitter i lobbyn och vilar i flera timmar. 18.00 går transporten ut till flygplatsen.

Vår fantastiska resa är nu slut...

Dagbok från NY. Dag 3

2011-11-07T17:10:00.004+01:00

Vi tar sovmorgon idag eftersom det var sent i säng. Träffar mor&far på Metropolitan Museum of Art. Ännu en gigantisk byggnad med så många olika utställningar att vi inte orkar se alla. Vi ser fotokonst, modern konst, vapen och rustningar, Asiatisk konst och Egyptisk konst. Orkar med att gå i ca 2 timmar, sedan går vi ut och promenerar i Central Park igen.

Vi vilar oss på mor&fars hotellrum innan det är dags att gå och äta. Mor&far bjuder Fredrik 50 år och oss på födelsedagsmiddag, på Marriott med den snurrande restaurangen på 48:e våningen. Vi får alltså se utsikt över Manhattan by night. Snyggaste skyskrapan tycker jag är Chrysler building.

Maten är storlagen och fantastisk god! Tre rätter med amerikanska storlekar på portionerna = proppmätt.

Vi skiljs åt och Mor&far reser vidare imorgon.

Tunnelbanan hem vid 21 och direkt i säng.

Dagbok från NY. Dag 2

2011-11-07T17:01:00.002+01:00

Första målet idag är att skaffa biljetter till Broadway så vi sticker direkt till Times Square. Efter en kaffe på Starbucks hittar vi biljettföräljningen där vi inser att de inte öppnar förrän kl. 15. Vi går istället längs 5th Avenue.

Vi fortsätter upp till Rockerfeller center. Vi käkar en pizzaslice på en Italiensk restaurang innan vi vänder. Tar en liten titt på New York Public Library. Det är enormt! Vi vandrar längs 5th Avenue till the Empire State Building och åker upp på 88:e våningen och tittar på utsikten över NY. Fantastiskt! Helt överväldigande!

Tillbaka till Times Square längs med Broadway, där jag och Fredrik köar efter biljetter medan Ebba och Filip sätter sig på den stora röda trappan och vilar. Vi får tag på biljetter till kvällens föreställning av musikalen the Phantom of the Opera.

Nu har vi några timmar att ta det lugnt och vila innan föreställningen börjar. Vi sätter oss på en Irländsk pub och äter kvällsmat. Det blev dock inte så vilsamt för ljudvolymen var extremt hög därinne...

Väl på teatern klagar Filip på att han är jättetrött och vill sova. Vi säger åt honom att det inte gör något om han somnar. (Och mycket riktigt somnade han i början av andra akten. ). The Phantom of the Opera var oerhört påkostad och storlagen. En upplevelse!

Klockan är 22.30 när musikalen är slut. Vi får till sist tag i en taxi hem till hotellet. New York känns visserligen inte alls farligt, utan tryggt och vänligt, men vi vill ändå inte åka tunnelbana så sent. Hemma 23.30 och alla slocknar på en gång.

Dagbok från NY. Dag 1

2011-11-07T16:44:00.004+01:00

Vi tar tunnelbanan från hotellet i Queens, ner till Manhattans sydspets där vi ska träffa mina föräldrar. I väntan går vi igenom Battery Park där det finns minnesstenar över soldater från WW II. Vi tar färjan över till Staten Island tillsammans med mor och far. Eftersom Frihetsgudinnan är stängd för renovering blir färjeturen vårt sett att se på gudinnan. Från färjan ser vi även Manhattan skyline.

Tillbaka igen på Manhattan promenerar vi längs East River för att titta på Brooklyn Bridge. Vi promenerar vidare längs Wall Street upp till minnesplatsen för World Trade Center. Vi går bara förbi byggarbetsplatsen eftersom ingen utom jag ville köa in för att se minnesplatsen Ground Zero.

Vi går längs gatorna mot Chinatown. Det är mäktigt att gå mellan skyskraporna och alla andra gigantiska byggnader. Vi kommer förbi t.ex. City Hall och City Hall Park.

Vi äter lunch på en kinarestaurang med mycket god mat. Det var vi och kineserna :)

Efter att ha promenerat lite till i Chinatown tröttnar Filip och vi skiljs åt från mina föräldrar. Vi tar tunnelbana upp till Central Park för att gå på American Museum of Natural History. Vi går från östra till västra sidan av Central Park. På flera ställen i Central Park är det avspärrat pga att trädgrenar har fallit ner. Anledningen är att en snöstorm drog in över östra USA några dagar tidigare. Träden bar fortfarande sina gröna blad, snön la sig på dessa, och det blev för tungt för de stackars grenarna, som knäcktes."A disaster" kallade en amerikan vi pratade med, snöstormen.

American Museum of Natural History var enormt stort, vi orkade inte äns med hälften. Vi såg afrikanska djur, en film om Big Bang, en jämförelse mellan olika storlekar i universum : från en proton till galaxer, specialutställning med guide om dinosaurier.

Efter det blir det tunnelbanan hem och vi handlar kvällsmaten på en kinesisk mataffär. Vi stupar i säng kl. 21.00.

Har jag glömt något?

2011-10-31T21:02:00.002+01:00

Plockar och packar in i det sista. Imorgon bär det av till städernas stad, New York.

Spännande...

Gå din väg men stanna

2011-10-30T20:23:00.004+01:00

Har just läst ut uppföljaren till Johanna Nilssons Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Det är en mörk och dyster bok där Hanna dras allt djupare in i sin ätstörning och ångest. Hon slussas runt inom psykiatrin mellan psykiatriker som älskar att skriva ut mediciner och de som vill göra henne medicinfri. Det som håller henne uppe är kärleken.

Texten har ett väldigt driv och är, mitt i allt djup, mycket lättläst. Rekommenderas.

En siffra

2011-10-29T18:34:00.001+02:00

Nu fick jag en siffra på det jag velat uttrycka förrut: 97% av alla våldsbrott begås av psykiskt friska. Ur Revansch 4/2011.

Det är alltså bara 3% av alla våldsbrott som begås av personer med psykisk ohälsa.

Allt för forskningen

2011-10-28T08:35:00.004+02:00

Jag kommer att delta i en forskningsstudie, Stanleystudien, en studie av genetiska och miljömässiga orsaker till bipolärt syndrom. Det är Karolinska Institutet som står bakom studien. Jag blev intervjuad på telefon igår och ska även lämna ett blodprov. Jag tycker det känns viktigt att bidra så att de kan utveckla behandlingen av sjukdomen. Och så fick jag ju en biocheck som tack för besväret ;)

Maska följer på maska

2011-10-23T17:04:00.000+02:00

Orkar inte vara kreativ, men vill ändå skapa något, så jag plockar fram min borgtlömda virkning. Det är oerhört skönt att se något växa fram genom mina händer. Jag behöver inte tänka ut något utan följer bara mönstret. Precis vad jag behöver just nu.

Öppenhet fungerar

2011-10-22T20:35:00.001+02:00

Jag är oerhört tacksam för att jag har en arbetsgivare som respekterar mig och accepterar min sjukdom. Det har fungerat att vara öppen om min sjukdom! =D

Balansering

2011-10-22T20:34:00.000+02:00

Det var litet av ett nederlag för mig när jag bestämde mig för att gå ner i arbetstid och bara jobba 50%. Jag ville ju så gärna klara lika mycket som 'alla andra', jag ville ju så gärna göra rätt för mig. Det var dock det enda rätta, det inser jag nu i efterhand. Jag blir ju tyvärr fortfarande väldigt trött av att jobba, men nu har jag tillräckligt med tid för återhämtning. Jag känner också att jag kan ge allt på den tid jag är på jobbet; det känns rätt.

Det gäller helt enkelt att hitta rätt nivå, där man känner att man orkar med. Att inte jämföra sig så mycket med 'alla andra' utan istället se vad som är bäst för sig själv.

Tack Skavlan

2011-10-21T22:25:00.002+02:00

Skavlan är mästare på att ta in intressanta och högaktuella gäster till sin talkshow. Ikväll var Ann Heberlein, teologie doktor i etik, där. Hon är aktuell med sin bok Ett gott liv. Ann Heberlein har diagnosen Bipolär sjukdom typ 2. Hon skrev 2008 boken Jag vill inte dö jag vill bara inte leva, som beskriver ett depressivt skov.

Tack Ann Heberlein för att du ger människan bakom en psykisk diagnos ett ansikte!

Visst funderar jag

2011-10-21T20:59:00.001+02:00

Att ha en sjukdom som av samhället ses som frånstötande är inte helt enkelt. Många timmars funderande har det blivit. Vad jag har kommit fram till är dock att det första jag måste göra är att acceptera min egen sjukdom. Det är nummer ett. Inte förrän jag accepterat min egen sjukdom kan jag be att andra ska förstå mig.

Det har varit en process att acceptera min egen sjukdom, det är inget som jag gjort över en natt; det har tagit flera år. Under tio år av mitt liv drabbades jag av fyra psykoser för att jag helt enkelt inte såg symptomen i tid. Först genom accepterandet har jag kunnat se symptomen och därmed kunnat stoppa sjukdomens utbrytande i tid. Givetvis har sjukdomsinsjuknandena skapat mycket lidande, inte bara för mig utan även för dem som står mig närmast, det går inte att komma ifrån. Samtidigt har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv och hur jag fungerar. Min sjukdom är en del av mig, jag hade inte varit Jag utan den.

Jag har barn, två underbara barn som är mitt liv. 'Hur kan hon skaffa barn när hon har psykiska problem?' tänker du kanske. Det har för mig aldrig varit någon tvekan att skaffa barn, det har hela tiden varit helt självklart. Jag skulle ju egentligen ha fem barn, men jag insåg efter två att de var allt jag skulle klara av; samtidigt som barnen ger mycket energi, så kräver de en del... 'Tänk om de får din sjukdom' tänker du kanske. Ja, tänk om... Jag vet att det går att resa sig igen, hur många gånger man än faller. Det gäller mig, och det gäller dem om de skulle ha oturen att få utslag av mina gener så starkt....

I dagsläget är det ju tyvärr så att det råder många fördomar kring personer med psykisk ohälsa, fördomar som media driver på. Som jag sagt så många gånger förut: jag vill ändra på den bilden.

Vandring

2011-10-17T19:20:00.001+02:00

För tredje året i rad gjorde vi en höstvandring i Blekinge. Denna gången blev det på Blekingeleden längs Listersjön. Det var en härlig dag, vindstilla och med solens strålar värmande från en klarblå himmel :)

På kvällen åt vi en fantastisk fyra-rätters middag i brasans sken.

Buddha flyttar in

2011-10-17T14:15:00.002+02:00

Nu har den första frosten nypt till så det var dags att se över trädgården och ta hand om det som kan skadas av kylan. Jag har t.ex. klippt ner och flyttat in pelargonerna och tömt alla krukor på jord. Buddha fick flytta in i garaget.

Efter ännu en period skrivkramp

2011-10-17T09:43:00.003+02:00

I'm a back! :)

Och i det vanliga livet

2011-09-19T19:13:00.004+02:00

Det har visserligen inte regnat idag men det känns lite ruggigt här inne. Jag tror jag ska laga lite te och tända en eld i braskaminen. :)

Dagens boktips

2011-09-14T22:07:00.001+02:00

Läs boken Normalt? av David Eberhard . Den redogör för de flesta psykiska sjukdomar och gränsdragning mellan friskt och sjukt. Den var mycket intressant.

Det framkommer att det är en mycket liten del av dem med psykisk ohälsa som gör vansinnesdåd. Större delen av de med psykisk ohälsa, som är 'farliga', är i så fall mer farliga för sej själva än för omgivningen. Tyvärr är det ju så att media blåser upp vansinnensdåden och därmed ökar också folks fördomar mot psykisk ohälsa. Folk går och är rädda i onödan. Jag tänker bara på min egen sjukdom och hur ofarlig den är för andra - jag vill att folk ska förstå att psykos INTE är likställt med vansinnesdåd.

Varför psykotisk? 2

2011-09-13T21:30:00.003+02:00

Jag sover mindre och mindre under lång tid. Till slut sover jag inget alls. Hjärnans behov av att bearbeta dagens händelser med hjälp av drömmar kvarstår dock. Jag börjar alltså istället 'drömma' medan jag är vaken och drömmarna blandas in i verkligheten. Kan det bli annat än förvirrat? Denna förvirring kallas psykos.

Varför psykotisk? 1

2011-09-11T22:17:00.003+02:00

Det startar med en yttre, negativt överväldigande händelse. Tankar och känslor bygger upp inom mej och måste till sist få ett utlopp. Bägaren brister. Bräckliga, känsliga lilla jag håller inte för trycket. En psykos är förlösningen på allt jag hållt tillbaka, hållt inom mej.

Övervunnen rädsla

2011-09-09T19:34:00.001+02:00

En gång i tiden var min värsta skräck att insjukna i en psykos. Sen var det just det som inträffade i alla fall. Så här efteråt så var det ju inte så farligt...

Nu har jag alltså klarat av det som jag var mest rädd för, det känns faktiskt himla bra. Nu fixar jag allt, typ ;) Nej men det viktigaste av allt ; jag behöver inte vara rädd för att insjukna igen för jag vet att jag tar mej ur det.

Om någon frågar

2011-09-09T11:56:00.002+02:00

Ibland händer det att någon frågar vad jag har för sjukdom, inte så ofta, men det händer. Det är framför allt arbetsgivaren och mina arbetskamrater som undrar eftersom jag har varit sjukskriven några perioder. Jag brukar svara att jag har en bipolär sjukdom, det är enkelt att förklara. Att humöret kan svänga mellan två poler är inte så tabu, det går att förstå, det blir folk inte så rädda för. Det är också vad mina läkare ibland kallar sjukdomen för.

Om jag skulle säga att min diagnos är Cykloid psykos skulle folk dra öronen åt sej. (Jag berättar det här, och försöker avdramatisera det...) Jag tycker själv inte att det namnet är rättvisande, det blir sådan tonvikt på psykosen. Egentligen borde min sjukdom kallas för en bipolär psykossjukdom (finns dock inget sådant begrepp inom psykiatrin). Ena polen är psykos och andra polen är depression. Nu är det ju inte så att jag konstant är antingen psykotisk eller depressiv, nej den mesta av tiden är jag på 'normalläge'. Jag har haft fyra mycket korta psykotiska episoder, med ganska lång återhämtningstid. Jag har haft fler depressiva perioder och dessa perioder har varit lite mer utdragna.

Jag var sjuk många gånger mellan 1992 och 2002, en tio-årsperiod. Det är alltså nio år sedan jag var riktigt sjuk i psykos eller depression sist. Det är en seger! Jag har visserligen varit sjukskriven korta perioder efter det, men det har varit för att förhindra att en pressad situation ska framkalla ett psykos- eller depressionsgenombrott. Jag har behövt vila mej stark.

Det känns alltså lite konstigt att prata om att jag har en sjukdom när det var så länge sedan jag var sjuk sist. Tyvärr är det så att jag får leva med den som en skugga i resten av mitt liv. Det finns alltid en risk att jag blir sjuk igen. Risken är i alla fall mindre nu sen jag lärt mej att känna igen symptomen, det känner jag mej oerhört styrkt av. Sjukdomsgenombrotten går att stoppa i tid.

Nytt avstamp

2011-09-08T22:14:00.003+02:00

Har nu haft en tids "skrivkramp". Jag har funderat mycket över varför jag egentligen skriver, har jag något att skriva om? Vill någon läsa? Min drivkraft var ju från början att skriva om hur det är att leva med min sjukdom, men det blev mer av en dagbok över allt positivt jag gör. Det har alltså inte riktigt blivit som jag tänkt.

Jag tänker att jag inte riktigt har vågat att skriva om allt det svåra, trots att det är det jag innerst inne vill. Det är ok att skriva om hur man slåss mot sin cancer, eller att komma tillbaka efter en svår trafikolycka. Psykiska ohälsa beror ju egentligen bara (förenklat) på "felprogrammering" i hjärnan och gener, lika fysiskt som alla andra sjukdomar, varför är det då tabu att skriva om och prata om psykisk ohälsa? Det vill jag ändra på!

Jag gör ett nytt försök.

En liten dos Malmöfestival

2011-08-20T21:12:00.001+02:00

I väntan på att bandet skulle börja spela gick vi till Gustav Adolfs torg för att äta. Jag åt libanesisk blandtallrik och killarna älgwok. Gott! Burkinsamlare kretsade som gamar kring bordet och högg tomburkarna så fort vi reste oss för att gå.

En gatumusikant samlade ganska mycket publik. Han var oerhört koncentrerad och säker. Han höll rytmen på cymbal och trumma, samtidigt med melodi ock komp på keyboard/xylofon och så utfall ibland mot tuta och ringklocka. Riktigt underhållande.

Sen var det dags att se Dead by April. Bandet är lite tvetydigt. De har en ganska rå framtoning med tatuerade kroppar. Naturligtvis gjorde de (och publiken) djävulstecknet, men de gjorde även hjärta-tecken också. Lite gulligt mitt i allt det råa. Ena sångaren skriksjunger(skrålar). Den andra sångaren har en mild pojkpopröst. Sådana kontraster.

Detta var Filips första koncert! Han sa innan att han bara ville se några låtar och sen gå hem, men vi såg hela koncerten. Och efteråt köpte han en t-shirt som minne...

Chilla

2011-08-13T21:25:00.001+02:00

Har lite svårt att vara överens med att min semestern är utan mål. Jag går mest omkring och softar. Får inte mycket gjort liksom.

Men det är kanske ok. Snart börjar ekorrhjulet snurra igen, alla måsten smyger sej på. Det gäller att njuta av friden så länge den varar... en vecka kvar, ujujuj.

En stark film

2011-08-13T20:57:00.005+02:00

Jag bestämde mej idag för att se en film som jag inte 'vågat' se förrut. Det var Lilja 4-ever av Lukas Moodysson. Jag är så känslig för starka filmer så jag har tvekat att se den tidigare.

Nu plockade jag den med mej hem när jag var på bibblan sist. Den har legat här på bordet i flera dagar. Idag var det ju ändå tradigt väder, så då kunde jag lika gärna se på film. Jag kan ju inte säga att filmen var upplyftande precis. Nej den var just precis så hemsk som jag hade trott. Ett knytnävsslag rakt i solar plexus. Jag var helt stum efteråt. Det krävdes en promenad för att lösa upp de tunga känslorna som satt sej i mej.

Men den är helt klart sevärd. Miljontals barn lever som hon i verkligheten, fångna som sexslavar, för att inte tala om vuxna kvinnor. Vilket öde...så fruktansvärt...

CD-skivornas död

2011-08-11T21:44:00.001+02:00

Jag har gjort en möbelrokad här hemma och jag är riktigt nöjd med resultatet. Jag kan väl säga att resultatet är att CD-skivorna har gjort sitt här hemma. Vi kör sedan länge bara mp3-filer och spotify och you-tube när vi lyssnar på musik. De fysiska CD-skivorna fyller inte längre någon funktion. MEN jag hade inte mage att slänga ut dem, nej de är fortfarande roliga att ha kvar, om än att de fått en mer undanskymd plats i vårt hus.

Så vad har hänt? CD-skåp i vardagsrummet ut (ska säljas), vitrinskåp från matrummet in i vardagsrummet, byrå med plats för bärbar dator mm in i matrummet. Så nu har jag en bra plats för datorn till att spela musik från när jag lagar mat :)

Jag är så nöjd, nöjd, nöjd...

Och så till vädret

2011-08-09T19:04:00.002+02:00

Jag ska väl egentligen inte klaga på vädret, jag har haft ett par veckor med sol på semestern, men det är rätt tradigt när det regnar hela dagarna. Jag känner att jag behöver fler soliga dagar för att orka med vinterhalvåret. Hur blidkar man vädergudarna?

Sommar, sommar, sommar

2011-08-01T21:00:00.000+02:00

Sovmorgon.... ah det är det bästa jag vet! Och så frukost i lugn och ro med dagens tidning att försjunka i. Sedan ta dagen som den kommer, utan tider att passa. Mmmmm ljuva semester :)

När jag nu har kommit ikapp min egen lunk har jag också börjat längta efter att hitta på saker. Idag har jag letat frukostskålar på Mairo i Ronneby. En affär man gärna går runt och tittar i, super in omgivningen, men sällan hittar något att ha råd med. Det blev inga frukostskålar, det fanns fina små skålar, men det var fel form på alla.

Det ska bli ett besök på Ronneby Kulturcentrum, där brukar vara rätt sevärda konstutställningar. Kanske Karlskrona konsthall senare i veckan. Det är rätt skönt att bara vara i stugan och njuta av sol och bad när vädret är vackert.

Rätt antal semesterveckor i stöten

2011-08-01T19:32:00.008+02:00

Det kom en artikel om att det var bättre att ta flera korta semestrar än en lång. Antagandet kom för att de deltagande snabbt kom in i semesterlugnet men att upplevelsen försvann redan efter några dagar tillbaka på jobbet igen. Studien var gjord av en holländsk forskare.

Jag kan bara säga att jag nu varit ledig i 12 dagar och först efter en vecka kunde jag känna att jag upplevde semesterlugnet fullt ut. Då hade jag dessutom haft en veckas semester tidigare på sommaren. Jag behöver alltså väldigt lång tid på mej för att stressa av, så för mej stämmer inte studiens resultat.

Att under lång tid uppleva att man är avstressad måste ju också betyda att det är lättare att återgå till den känslan i vardagen än om man bara har den känslan tillfälligt, i några dagar.

Jag skulle vilja säga att det är väldigt individuellt hur många veckors semester i stöten som är *bäst* för en.

Film härhemma

2011-07-30T22:34:00.002+02:00

Filmen jag såg igår kväll lever fortfarande kvar i mej. Den hette Winter's bone, och det är amerikansk misär när den är som värst. Fattigdom, knark och våld. Mitt i allt detta elände finns den starka tjejen som tar hand om hushållet och sina två småsyskon. Mamman och pappan är på olika sätt frånvarande. Filmens huvudhandling är tjejens sökande efter sin pappa.

Rekommenderas.

Klättringspromenad på Kullaberg

2011-07-28T20:46:00.004+02:00

Det var höga vågor i Djupadal idag så det bidde inget bad (pga stenstrand).

Naturen där är fantastiskt mäktig så vi var nöjda ändå.

Släktskap med kon

2011-07-27T21:41:00.002+02:00

Idag sol och bad, en riktig sommardag. Mest ligga och glo som en ko, glo på vad andra har för sej, fnissa över alla tokigheter folk pysslar med... Emellanåt ett litet dopp i klart,uppfriskande havsvatten.

Me like :)

Dejlig

2011-07-26T21:37:00.002+02:00

Utflykt idag till Helsingör. Dit tar svenskarna med sej resväskor (på hjul) i olika storlekar för att packa sin shopping i. Det såg himla roligt ut när de kom dragandes med sina resväskor genom centrum :)

Jag andas, alltså finns jag

2011-07-25T20:15:00.002+02:00

kan det räcka så?

kan jag slappna av sen och bara njuta av att se barnen skratta, se blommorna blomma

vad är det mer som *krävs* av mej? Inget hoppas jag

time is on my side (yes it is)

2011-07-25T19:20:00.007+02:00

tid för att skratta, tid för att se
jag andas

om du kan förstå
att en rörelse kan vara osynlig
men lika värdefull ändå

möter du mej halvvägs?

Och annars

2011-07-23T19:52:00.001+02:00

Semestern är här och jag har en låg energinivå. Vill mest bara ligga i sängen och läsa tidningen. Och sooova :) Idag tog jag mej dock ut i trädgården och plockade vinbär mellan regnskurarna. Det blev två burkar sylt och så bär infrysta att ta av till vintern när jag vill känna lite smak av sommaren. En vinbärssmoothie är ett hett (svalkande) tips.

Utan ord

2011-07-23T19:17:00.003+02:00

Massakern i Norge är helt ofattbar. Jag förstår det inte. Ett dygn har passerat. Jag förstår fortfarande inte.

Hur kan en människa få för sej något sådant? Hur kan en människa få sådana tankar som 'rättfärdigar' ett sådant handlande? Hur kan det hända i vårt samhälle? Hur kan en människa bli så totalt isolerad? Hur mår en sådan människa, förstår han vad han har gjort? etc etc.. .Frågetecknen är många.

Jag tänder ett ljus för offren, för de anhöriga, för de överlevande.

Gräsänka

2011-07-18T20:30:00.001+02:00

Huset är alldeles lugnt och stilla. Här är jag ensam och *övergiven*, arbetande kvinna som jag är och inte kan resa någonstans. Fredrik och Filip är i Fagersta hos Fredriks syster. Ebba är egentligen *hemma*, men jag har knappt sett röken av henne dessa dagar. Det är mycket med kompisarna.

Det tar lite tid att vänja sej vid att laga middag enbart till sej själv, att sova själv, att inte ha någon annan att prata med, ingen att tjata på ;) Det blir mycket TV och film ( för att höra någon annans röst ?), fotbolls-VM kom ju lägligt och så lånar jag filmer på bibblan. Idag tog jag en tupplur när jag kom hem från jobbet, det brukar jag aldrig annars.

Man kan vända på det: här lever jag i min takt, lagar mat om jag känner för det, ser filmer jag vill se, vilar utan att bli störd, sover utan att vakna av någon som snarkar... Detta måste jag bära med mej när gänget kommer tillbaks hem, lite mer "jag vill, jag behöver" och inte bara serva de andra.

Snart där

2011-07-16T20:32:00.001+02:00

Jag ser mej själv i spegeln. Att jag ser trött ut är bara förnamnet. Utsliten. I behov av semester, i behov av att få sova ut, utan tider att passa.

Imorgon är jag ledig. Sen jobbar jag tre dagar till. Tre arbetsdagar, sen är det semester. Det ska jag nog klara av... ;)

Fel fokus

2011-07-15T21:22:00.000+02:00

Jag jämför mej hela tiden med vad andra gör. Jag ser att alla andra får så mycket gjort, att de träffar så många vänner, de har ett högt tempo. Det är fel fokus. Jag borde inte jämföra mej med någon annan än mej själv. Något annat är inte rättvist - mot mej själv.

Då helt plötsligt lever jag ju faktiskt redan det där livet i nuet som jag vill. Livet där jag kan ta det lugnt i mitt eget tempo, och bara vara här och nu. Livet utan stress finns där redan. Mindfulness och närvaro i vardagen finns redan.

Gräv där du står - så enkelt är det. Inte gå över ån efter vatten.